Jag körde till jobbet med bra känslor i kroppen, tänkte för mig själv att jag är lyckligt lottad som har ett jobb jag trivs med så pass bra att första dagen efter semestern inte känns jobbig. När jag kom dit var det någon som påtalade att jag inte fanns med på tavlan med schemaplanering längre, och på så sätt fick jag veta att jag blir arbetslös om mindre än en månad. Det sög lite under kvällen, energin gick liksom ur mig. Till saken hör att jag pratade med chefen i fredags, hon ringde och undrade om jag kunde byta tur idag. En stund tänkte jag att det var ruttet av henne att inte berätta då att hon inte planerade för att jag ska stanna där i höst. Men å andra sidan så fick jag trevliga sista dagar på semestern och en bra magkänsla på väg till jobbet idag. Hur som helst så hade det känts bättre om chefen själv hade sagt det, så jag inte fått det framfört av en kronisk vikarie... whatthehell jag vill ju vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar