måndag 31 augusti 2009

Skoskav

Igen.

Denna gång efter en monsterpromenad till havet, med hunden.

Nu ska det inhandlas eltejp ja jävlar, för nu är jag så innerligt trött på mina fötter.

söndag 30 augusti 2009

Om Cosmopolitan

För ett par dagar sedan köpte jag ett ex av Cosmopolitan. Det var första gången på flera år. De utlovade tio nya kyssar och jag behövde rastunderhållning då jag redan läst alla de fem år gamla Se&Hör som redan fanns på jobbet.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva något om mina upplevelser om just detta nummer av Cosmo - tjejernas bibel. Dubbelmoralen, skitråden och testerna som kräver att man följer minst tre tv-serier för att ens kunna göra dem. Och en av de nya kyssarna var den franska kyssen, där man använder tungorna. Jävligt ny måste jag påstå! Tack!

Jag tänker inte skriva det inlägget, för det har Ketchupmamman redan gjort åt mig.

Om träd

Löven har börjat skifta i färg. I Skåne är det ganska vackert, om än deprimerande. I Småland är det bara deprimerande. Granskog och en gullövad björk. Jisses vad uppiggande.

Om ved

Jag sitter och eldar upp mig.

Bara för det är hon säkert trevlig.

Laddar. För alla scenarion.

Sömnrutiner

Det finns tre saker som händer mig max tre gånger om året.
  1. Jag vaknar innan klockan ringer på morgonen, går upp och känner mig nöjd med det.
  2. Jag kan inte somna.
  3. Jag vaknar innan nio en ledig dag och känner mig pigg och utvilad trots att jag bara sovit typ sex timmar.
Alla andra dagar på året så somnar jag som en stock så fort jag lägger huvudet på kudden och hissar ner ögonlocken. Snoozar i ungefär en timme innan klockan är så mycket att jag måste skynda satan för att hinna i tid till jobb/skola/andra-tider-man-måste-passa-på-morgonen och ställer minst två alarm, helst fyra. Sover i minst 12 timmar i sträck om jag inte har någon tid att passa.

Mina sömnproblem är inte riktigt av den traditionella typen.

lördag 29 augusti 2009

Om ångest

Jag var i en skoaffär härom dagen, innan VIP-invigningen närmare bestämt. Om det är något som ger mig ångest så är det skoaffärer. Jag har stora jävla missbildade fötter. Ibland, mycket sällan, så hittar jag ett par skor i helt vanliga skoaffärer, typ DinSko eller Skopunkten. Budgetvarianter helt enkelt. Sällan. Och när det väl händer så tar det ungefär tre månader att gå in dem, under den tiden har jag skoskav DeLuxe och tväront i fötterna. När skorna väl är ingångna så släpper innersulan, och det brukar vara begynnande hål i sulan. Så då är det ungefär en månad som jag kan använda skorna utan några problem, sen måste jag kasta dem... Visst vet jag att man kan köpa dyra skor som håller länge, är fotriktiga och att de finns i större storlekar. Men ekonomin har knappast tillåtit det de senaste åren - faktiskt.
Härom dagen var det meningen att jag skulle fixa något snyggt att ha på mig, alternativt så skulle jag hitta ett par skor att ha till min klänning. I klädväg var det öken för just den storlek och budget jag var tvungen att rätta mig efter. Så jag styrde kosan mot skoaffärerna, där jag möttes av höstens trend. Svarta skor med jävligt höga klackar. Om man inte vill ha det så fanns det Foppatofflor också att välja mellan. Jävla kontrast måste jag säga.

Jag hatar skoaffärer!

fredag 28 augusti 2009

I afton inställt

Ikväll har det varit VIP-invigning på företaget där maken jobbar.

Jag letade fram liten svart klänning.

Mingel.

onsdag 26 augusti 2009

Om jämförelser

På fredag ska denna vackra katt installeras på alla våra maskiner här hemma.
Troligen på fler maskiner än så världen över.

Jag såg i tidningen att Windows också ska släppa nytt operativsystem. Så jag passade på att in och kika lite. Ungefär en stund senare konstaterade jag att allt det som de presenterar som nytt har vi gjort med våra datorer här hemma i tre år.

Och priset? 319 svenska kronor för Apples senaste version, en version - alla får allt (utom virus). 2500 svenska kronor för Windows 7 Ultimate, kanske. Hepp!


Om min telefon

som för tillfället befinner sig på okänt ställe på känd ort.

Jag har jobbat hela dagen idag, så när som en stund mitt på dagen då jag var hemma, bytte kläder och rastade hunden. Först jobbade jag på mitt jobb, och efter besöket hemma har jag jobbat på makens jobb. De håller på att flytta, så jag ställer upp med mina starka armar och otroliga organisationsförmåga. Mycket uppskattat, från min sida i alla fall, jag har håvat in två portioner mat och en taxiresa för detta. Kommer bli stenrik!

Hur som helst, någon gång under dagen försvann min telefon. Jag var alldeles säker på att den låg här hemma på sängen, tills för en stund sedan när jag kom hem och insåg att så inte var fallet. Jag har gått genom hela lägenheten och den finns inte här.

Min telefon är en liten genial grej. Jag kan liksom logga i i ett program på nätet och be det att hitta min telefon. Vips, så visar den en karta med en blå ring på, inom vilken telefonen bör befinna sig. Den visar att telefonen finns någonstans i närheten av den nya lokal som företaget maken jobbar på håller på att flytta till. Nästa geniala grej är att man kan skicka meddelande till telefonen genom denna lilla tjänst på nätet. När telefonen tar emot det så låter den, en alldeles speciell signal, i två minuter. Smart, om telefonen är i närheten så att man kan lokalisera den genom att höra den. Svårt när den är i Malmö och jag i Lund.

Nu har jag försök att få tag på min arbetsknarkande man och hans minst lika arbetsknarkande kollega, via mail för att be dem gå ut i bilen och kolla om telefonen är där, eller om den ligger någon annanstans i närheten av lokalen. Men det är ju stendött i den änden. De bygger server och då, då står hela världen stilla.

Ett problem kvarstår, hur fan ska jag vakna imorron. Jag använder ju telefonen som väckarklocka...

Om någon undrar vad det är för genial telefon jag har så kan jag meddela att det är en iPhone. Tjänsten som gör att man kan hitta den heter, mycket passande, Find My iPhone och ingår i MobileMe. Som också kan synkronisera kontakter, bokmärken, kalendrar, användas för att lägga upp hemsidor skapade i iWeb och myyycket annat. Väl investerade pengar, om ni frågar mig. Fungerar även med PC, men varför liksom. Livet blir ju så mycket lättare med Äpplen omkring sig!

måndag 24 augusti 2009

Om ett chokladbrunt leende

Migränen härjar i mitt liv idag. Huvudvärk, ljus-, ljud- och luktkänslig. Bara tanken på en solstråle i synen får mig att vilja kräkas. Jag vältrar mig i mitt elände i min säng, med datorn framför mig läsandes en blogg, från första inlägget.

Plötsligt gör hunden sig påmind och vill gå ut. Jag känner att jag måste få i mig choklad innan vi går ut. Det enda som finns hemma på chokladfronten är Oboy. Jag rågar en matsked, gapar stort och fyller munnen med Oboypulver. Hoppas att jag inte träffar någon ute.

Det första som händer när vi går ut genom dörren är att en granne kommer ner för trappan med en stor låda i famnen. Jag tänker mig inte för, och hälsar som vanligt och öppnar sedan ytterdörren åt honom med ett leende.

Man kan undra vad han tror om mig nu...

Om ambulanser

När jag bodde i lilla byn på landet var det en stor nyhet när det rullade en ambulans genom byn, om den hade sirener och blåljus på så gick djungeltelegrafen omedelbart.

För några år sedan flyttade jag till Lund. Sedan dess har jag blivit, för att uttrycka det milt, ganska avtrubbad.

Om uppdateringar

Ibland måste datorn uppdatera sig.

För flera veckor sedan sa konsulten och tillika maken åt mig att inte köra den senaste uppdateringen. Inte.

Härom dagen berättade datorn att den ville uppdatera sig, systemyaddayadda och säkerhetsyaddayadda.

Frun tänkte inte på att den uppdateringen som mannen pratade om för flera veckor sedan vad den uppdateringen som kom nu. Och nu sitter hon här med ett nätverk som fungerar minst sagt godtyckligt.

Det begränsar - minst sagt.

Update: Förtydligande, uppdatera inte till MacOS 10.5.8, om du inte redan har gjort så. Den strular med Airport-nätverk. Visst har jag väl redan erkänt att jag är en nörd?

fredag 21 augusti 2009

Om stjärnhimmeln

Härom natten när jag inte kunde sova så var jag ute en sväng med hunden. Stackaren blev ju helt vilse i dygnsrytmen när jag satt uppe hela natten, och var således tvungen att slå en drill mitt i natten.

För en gångs skull kunde man se stjärnorna härifrån. Det är väldigt sällan man kan det, och inte ens när de syns så ser man särskilt mycket stjärnor. De största och starkaste, inte fler. Jag saknar stjärnhimmeln, det är en av anledningarna till att jag inte vill bo här längre. Jag vill bo där man kan titta på stjärnor. Där man kan se galaxer och massor med stjärnor.

En gång, för ganska länge sedan, en sen natt, kom mamma in och väckte mig. Jag hann bli rädd, trodde att det hade hänt något allvarligt. Men det hade det inte. Mamma hade varit ute och hängt tvätt sent på natten, och det var en fantastisk stjärnhimmel. Så hon väckte mig och så satt vi på altanen och tittade in i evigheten tillsammans. Jag minns att jag då tyckte att hon var lite knäpp, jag menar, väcka mig för stjärnorna - de är ju där alltid. Men nu har jag insett att de inte alltid är där, och är väldigt tacksam för att hon delade med sig av sin stjärnhimmel med mig.

En gång för inte lika länge sedan var jag och min nuvarande make ute och tittade på stjärnor. Vi var då tvungna att ringa en galen tysk för att reda ut vädersträcken. Kan meddela att norr ligger strax till höger om Örtofta.

För alla som inte har Örtofta att navigera efter så kan jag dela med mig av ett litet tips jag fick av den där galna tysken, den där natten för inte så länge sedan.
Om man hittar Karlavagnen (The Big Dipper), så kan man hitta Polstjärnan (North star). Om man följer de två bakersta stjärnorna (längst till vänster i figuren), så ligger Polstjärnan på samma raka linje som de bildar. Om man sedan med fingrarna, på ett jävligt godtyckligt sätt, måttar avståndet mellan de två stjärnorna, och sen liksom flyttar fingrarna fem sådana avstånd ut längs med den tänkte linjen så bör Polstjärnan ligga där. Den visar vart norr är.



torsdag 20 augusti 2009

Hujedamej

Så trött jag är. Men ingen rast och ingen ro. Däremot rasta hunden.

Sen Malmö och The Sounds. Där ska jag stå och glo med en stor langos i ena handen och kärleken i den andra när de spelar låtar som jag har en massa hemska och underbara minnen till. Jag ska bara stå där och njuta över hur underbart och fint livet har blivit, trots allt. Låta musiken omvandlas till känslor på det där sättet som bara riktigt bra musik kan - musik som talar direkt till hjärtat. Det gör The Sounds, till mitt hjärta har de en egen motorväg!

Mitt i natt

Jag somnade i soffan innan, i knät på mannen jag älskar. Sedan gick vi in och la oss i sängen. Sen kunde inte jag somna igen. Nu sitter jag här och blir trött igen.

Idag har jag firat älsklingens födelsedag, som egentligen var igår. Han var upptagen med styrelsemöte igår och jag har varit ledig idag, så det passade bra.
Jag hade tänkt städa så att lägenheten var fin, köpa en present till honom trots att ekonomin är kass, laga en god middag och sen skulle vi mysa hela kvällen. Så blev det - inte.

Hela förmiddagen låg jag i sängen och läste om klickerträning och kollade på filmer om det samma. Gick en promenad och tränade med hunden. Tänkte att städa, det hinner jag sedan.
Käkade lunch och promenerade sedan via djuraffären till köpcentret som inte ligger alls långt härifrån. Missbedömde sommarvärmen och håll således på att smälta bort i värmen under promenaden.

Väl shoppandes kom jag på en hel del jag skulle kunna köpa för att slå in i paket åt honom. Inget av det han verkligen och egentligen vill ha, men så har inte jag obegränsat med stålar heller. Älskling, jag är ledsen, det blev reafynd i år. Jätteglad blev han för nya mysbrallor, kallingar och ett par shorts. Jätteglad blev jag när kassörskan berättade hur mycket jag skulle betala.

På vägen hemåt handlade jag mat. Mat för att göra plankstek, budget med fläskfilé, men whatthefuck. Väl hemma visade det sig att den ena plankan delat sig och blivit obrukbar i matlagningssammanhang. Det fick bli plankstekt kött och grönsaker. Och så fick potatismoset klara sig utan ugnsvärme just idag. Hemlagad bearnaisesås - of course. Å så glass efter det.
Mätta och belåtna hamnade vi sedan i soffan, där jag som sagt somnade.

Borde kanske ge kudden en chans till nu, eller vad tror ni?

tisdag 18 augusti 2009

Tisdagstema - Stilla


Fler bidrag finns här.

Ett par favoriter i denna veckan finns här och här.


Om pengar - i stort och smått

Nu, nu tänker jag bli långrandig, och det är Mymlans fel.

Jag är undersköterska, ganska nybakad sådan. Så pass nybakad att jag för ett år sedan pluggade. Det är till och med så att det var terminsstart för just precis ett år sedan, sista terminen. För ytterligare ett år sedan jobbade jag, med samma sak som jag gör nu, men utan utbildning. För tre år sedan pluggade jag kemi.

Vägen från kemin till vården var inte spikrak, däremot ganska logisk och mycket upplysande. CSN ville inte låna ut några pengar till mig för att plugga kemi, jag hade nämligen misslyckats totalt med matematikkursen terminen innan. (Don't drink and derive!) Jag blev alltså tvungen att skaffa mig en inkomst på annat håll. Vilket ledde mig till en fabrik i nordöstra Skåne. Där jobbade jag i fem veckor. Under dessa fem veckor tjänade jag ganska mycket pengar (för att vara ett jobb som inte kräver utbildning) och mådde skit. Jag utvecklade migrän, hade halsfluss och maginfluensa och vantrivdes med varje fiber i min kropp. Det enda som var trevligt med dessa fem veckor var lönechecken. Den toppar fortfarande min statistik, trots minst fem sjukdagar.

Min då ganska nyblivna svärmor fick veta att jag letade jobb och att jag ville söderut igen. Hon tipsade om en person att prata med och vips så fick jag det där jobbet som jag hade för två år sedan. Som vårdbiträde.

En av kvällarna när jag skulle gå bredvid där kände jag inte alls för att jobba, men jag körde dit ändå. Det är jag glad för idag, för den kvällen upplevde jag något som man sällan upplever. Vid det första besöket vi gjorde den kvällen rann allt tråkigt av mig. När jag öppnade dörren in till tanten så var jag plötsligt bara glad, och trevlig, och artig. Tanten log och jag log med hela ansiktet. Den kvällen blev till natt, dagar blev till veckor och yada yada. I alla fall så gick mitt vikariat ut, och jag började plugga till undersköterska.

Jag visste när jag började plugga att undersköterskor inte har någon fet lön, trevliga arbetstider eller andra toppenavtal. Jag visste det då, och jag vet det nu. Det kan ju låta jävligt korkat. Men det arbetet ger mig något som inget annat yrke i världen ger mig. Påminnelser om att leva varje dag - varje dag. Att varje dag träffa folk som hade planer för sin pension, sin ålderdom, sin make eller maka eller sina barnbarn, och som fått dem sönderslagna av ödet. Det går så snabbt. Cancer, stroke, olyckor, hjärtattacker, brustna blodkärl, ALS... Det finns så mycket skit, så mycket skit som förändrar livet över en natt eller många.

Tänk att du om två månader kan ligga i din säng och vänta på hemvården efter en stroke, din respektive vill inte hjälpa dig med din blöja som är full av bajs för att han eller hon tycker det är för intimt.Du känner att det kletar med kan inte annat än vänta, för hela din ena sida är förlamad. Du kan bara vänta.

Det kan vara du, vilken dag som helst. Att bli påmind om det, varje dag, gör att jag lever mitt liv på ett sätt som gör att jag uppskattar varje dag, varje andetag och varje stund tillsammans med de jag älskar. Det är inte så jävla trevligt att torka bajs, men det är en väldigt liten del av det jag gör på mitt jobb (främst dricker jag kaffe och diskuterar bantningsmetoder, såklart). Och den insikten som jag får i mitt jobb kan jag inte köpa för pengar.

Därför valde jag, att med öppna ögon, utbilda mig inom en bransch som inte kan betala ut några feta löner. I den tärande, inte i den närande sektorn.

Däremot tycker jag att det är ett helvete hur det slösas med pengar på byråkrati i det här landet. Papper som vänds, regler som ingen förstår, internfakturering och offentlig upphandling. Offentlig upphandling måste vara det absolut sämsta påfundet någonsin.

Kommunala och statliga företag måste göra offentliga upphandlingar. Det innebär att de måste offentliggöra vad de tänker handla så att de företag som säljer just detta kan lägga en offert på just dessa varor eller tjänster. Sedan väljer verksamheten den billigaste offerten och skriver ett kontrakt med det företaget på x antal år. Efter det så får verksamheten bara handla just de varorna av just den leverantören. Oavsett om de skulle kunna köpa vissa varor billigare någon annanstans eller som leverantören missköter sig, så måste de fortsätta att handla där tills upphandlingen gått ut.

Detta är vansinne. Det finns inget företag i världen som skulle göra affärer under dessa premisser. Inget. Att vara bunden till en leverantör för en hel kategori varor, att vara tvungen att välja det billigaste - inte det mest kostnadseffektiva och så vidare.

Det måste ju finnas en anledning till att vissa privata vårdgivare kan gå med vinst och alla statliga går med förlust. Jag är medveten om att just offentlig upphandling inte är roten till allt ont (bara nästan), däremot är jag helt övertygad om att svaret på frågan inte stavas p e r s o n a l n e d s k ä r n i n g a r. Utan snarare s l ö s e r i. Inte bara på pengar, utan på kompetens och därmed också på tid.

Ju mer arbetsuppgifter de som är längst ner i kedjan kan göra, i mitt fall är det undersköterskorna. Om vi, som är billigast att anställa, kan sköta så många uppgifter som det bara går, så kan sköterskorna ägna sig åt att göra de uppgifter som bara de kan och så kan läkarna göra detsamma och så kan alla vara nöjda och glada över att vi i alla fall inte slösar på kompetens.

Om man sedan skulle se över diverse olika verksamheters rutiner så att vi slutar att slösa på tid också, så skulle jag kanske kunna få en fet lönecheck trots allt, det är ju tiden som är dyr.

måndag 17 augusti 2009

Om tillåtelse

Känns inte detta lite, vad ska jag säga, dumt?
Jag menar obegränsad, det är ganska mycket begärt.


Om förändringar

Förändringens vindar blåser. Och det är ett jävla liv om det. Det är gammelmedia som slåss mot bloggarna. Skivbolagen som slåss mot PirateBay. De gamla slåss för sin rätt att fortsätta göra som de alltid gjort. De nya slåss för sin rätt att vara.

Frågan är då hur gammelmedia tänker i sin offensiv. Är det verkligen smart att publicera journalistik som vilken bloggare som helst kan skriva? Skulle det inte vara smartare att vässa knivarna i lådan, kräva toppjournalistik som är vänd och vriden på, skådad ur alla vinklar, underbyggd med källor, välskriven och rent av proffsig. Vore det inte vara smartare att skilja sig från mängden genom att höja sig över den än att sänka sig till dess nivå och skrika sig hes om att man inte tjänar några pengar på att göra som man brukar?
Likadant gör skivbolagen. De vill sälja skivor, men ingen vill betala 150 spänn för en plastbit vars innehåll man kan ladda ner gratis eller köpa för 90 spänn på iTunes eller annan digital musikhandel. Kanske en och annan lastbilschaufför, men ingen annan.

Om man inte kan göra som man brukar, måste man inte tänka om då? Hitta sin nya plats i ett föränderligt samhälle och göra sig viktig där. Se på exempelvis Alfa Laval. Förr i tiden tillverkade de spenkoppor, nu gör de värmeväxlare.

Exempel på bra journalistik och exempel på dålig sådan finns här.

Efter regn kommer solsken

Min mentala urladdning inatt hjälpte. Idag vaknade jag med energi i kroppen, kände inte alls för att somna om igen som jag brukar. Jag har en lista på saker som ska göras idag. Små och stora. Just nu väntar jag på att degen till bröden ska jäsa klart. Tvätten är sorterad, tvättid är bokad.

Idag ska jag börja klickerträna hunden också. Vi får se hur det går, jag litar inte riktigt på min egen timing och kroppskontroll. Men inatt när han låg här bredvid mig och snarkade så kände jag att det är dags att sätta igång med honom på riktigt. Det är han värd!

Dags att baka.

söndag 16 augusti 2009

Om frustration

Jag vill, men orkar inte. Jag orkar, men kommer inte på något att göra. Jag passar på att titta på tv, zappar genom alla kanalerna och lyckas pricka reklamen på alla. Jag sätter mig vid dator, läser bloggar och tänker en massa. Tiden springer iväg. Tänker på allt jag borde, men vet inte vart jag ska börja. Saknar att läsa på för att göra en uppgift, men har inte intresse att läsa på utan anledning. Saknar anledning. Är lat. Blir irriterad på att ingenting händer, men vill bara vara kvar när det händer något. Så mycket som flyter förbi, jag ser på och tänker att om jag hade försökt så hade jag kunnat fånga det, men jag gör det inte. Frustration. Apatisk rastlöshet. Irritation över ingenting, och allting, mest på mig själv för att jag irriterar mig. I tankarna, långt borta. Vad tänker du på? Jag vet inte. Jag är lycklig, men inte glad, inte idag. Brukar vara glad, men inte idag. Jag vet att man inte måste vara glad jämnt, men det är inte kul att vara oglad och frustrerad. Vill skrika, men sitter tyst. Vill inte gråta, men tårarna rinner.

Tur i spel, otur i kärlek

Det slog mig nyss, hårt.

Är det verkligen bra att vinna en TV två helger efter sitt bröllop?

lördag 15 augusti 2009

Vikarierande tonårsmamma

Inatt var lillebror med sällskap på Malmöfestivalen. De meddelade vid 10-tiden på kvällen att de planerade att sova hos oss, och klockan 2.30 hämtade jag dem vi stationen. Trötta och med en svag doft av öl omkring sig.

Föräldrar ska inte klaga så mycket på att upp och hämta barnen på nätterna. Det är riktigt behagligt att köra då. En och annan taxibil, men annars är gatan tom. Och vad gäller taxibilarna så behöver man aldrig oroa sig för dem. Antingen så kör de fortare än en själv eller så håller de sig ur vägen. Något som fler bilister skulle träna på ibland. Inatt, på tomma vägar tog det tre (3) minuter att köra till stationen. I vanliga fall tar det m i n s t sju minuter, minst. Det var ett rent nöje!

När vi kom hem la de sig i soffan och jag i sängen tillsammans med min käraste.

Imorse ringde klockan i arla morgonstund. Jag, mer sovande än vaken, tog en drickyoggi ur kylen och kastade ett öga på soffan. Lillebror låg och balanserade på gränsen för att trilla ur soffan, och kramade sitt sällskap. Det såg fruktansvärt obekvämt och oerhört mysigt ut. Tankarna for iväg till märkliga ställen man sovit på, med märkliga människor och alla känslor det har medfört... Det var länge sedan nu, och det är sannerligen bättre att dela en Tempursäng med sin man än att balansera på en soffkant. Men som sagt, minnen.

fredag 14 augusti 2009

Om krafter

Jag sitter på bussen. Vid platserna för barnvagnar står en kvinna med sitt barn i vagn. Hon sätter inte fast vagnen med remmen som är till för just detta, utan håller i vagnen. Jag undrar om hon tror att hon ska kunna hålla fast vagnen om något händer med bussen. Hon lyckas knappt i svängarna.

Jag menar, visst spänner man väl fast barnen i bilen även om man inte brukar krocka?

Om nördar

Jag är en nörd, jag erkänner.

Jag har fler erkännanden att göra.
Jag är inte bra på YouTube. Skitdålig faktiskt. Jag orkar oftast inte titta i mer än 30 sekunder på varje film.

Idag skulle jag in på YouTube för att hitta en gammal Apple-reklam för att kommentera något på Facebook. Tänkte att när jag ändå var där så skulle jag träna på mina YouTube-skills, så jag sökte på Steve Jobs (Apples VD). Hittade då detta klipp, och minsann så tittade jag på alla 15 minutrarna. Han är en klok och delar gärna med sig av en käftsmäll till Windows.
Sådant tycker jag om, mest klokheterna - faktiskt!





Ps. Håll fingrarna i styr när ni ska till YouTube, på TouTube visar de något helt annat!

torsdag 13 augusti 2009

Missförstå mig rätt?

På ICA Maxi säljer de hundmat.
Ovanför hundmaten står det:

VALPAR
Mat för de allra minsta

Jag trodde att barnmaten stod i en helt annan del av affären...

Om årstiderna

Det är snart höst. Jag vill inte ha höst.

Jag vill inte att sommaren ska ta slut.
Jag vill fortsätta åka och bada med hunden, kunna ha shorts, njuta av värmen och de ljusa kvällarna, löv på träden, bär i skogen, lättsamheten och trevligheten som finns i luften när det är sommar, lukten av gräs och blommor, varma vindar, äta ute, balkongdörren på vid gavel, vikarier på jobbet... Så mycket sommar som snart är slut.

Å andra sidan så är det kräftor, svamp och halmbalar nu, det är också mysigt. Men inget slår sommaren... Vi kan väl iallafall få en varm höst.

Detta börjar bli en dålig vana

Jag körde till jobbet med ett leende på läpparna idag. Strax innan byn jag jobbar i kör man över en backe. Därifrån har man en fantastisk utsikt. Åsar, fält, byn med möllan, daggen som reser sig och solen som lyser upp. Det är härligt. Jag log och tänkte att detta blir en bra dag. När jag kom in på jobbet var det som att gå in i en vägg med negativitet och all energin rann ur mig. Det finns inte empati i närheten av det arbete som utförs, åtminstone inte bakom kulisserna. Jag hoppas att det inte märks när ridån går upp, men jag misstänker att det inte är så. Tyvärr. Fan.

onsdag 12 augusti 2009

Om vad man har på sig

Jag har varit och badat med hunden idag. Vi var nästan ensamma vid sjön, troligen på grund av ett stillsamt duggregn. Jag tänkte vara badkruka idag, drog på mig en tjocktröja och satte mig på en grästuva och tänkte att hunden kunde roa sig själv en stund. Men även om han är en mästare på att roa sig själv i vanliga fall, så är han inte det vid sjön. Då vill han leka med mig. Plaska, simma och jaga apport. Så det blev inte till att vara badkruka idag heller. Jag fick helt sonika ut och simma en runda. Och det var riktigt skönt - idag också.

Hur som helst, det var egentligen inte det jag tänkte komma till. Det jag tänkte att jag skulle komma till har med skillnaden på badkläder och vanliga underkläder att göra. Varför är det värre att visa sig för grannarna i bh och trosor än det är att visa sig i bikini på stranden? Det är till och med ok att visa tuttarna på stranden, men fy hundan vad det skulle gås igång om man hade gjort det på balkongen. Det är väl inte så att tuttarna blir snyggare i närheten av vatten...?

Update:
Mer om vad man har, eller inte har, på sig finns här!

tisdag 11 augusti 2009

Galna äventyr

*censur*

Tisdagstema - Dekorationer

Ibland är molnen bara dekorationer, som om himmeln vore för trist om den var helt blå.

Om frukost

Ekonomin är inte den mest välbalanserade här hemma denna månad, det är kostsamt att gifta sig, ha hund och bil och att ha semester. Vi snålar. Maken tog bilen imorse, jag bad honom åka ner och köpa bröd till mig innan han åkte. Men nejdå, jag var ju dum nog ett erbjuda mig att baka bröd som alternativ. Klockan var då ungefär 8.15 och jag tänkte att jag skulle stiga upp och sätta en deg ganska omgående, skulle bara ta en surfingtur först. Nu är klockan fikadags för de flesta och jag har precis plockat ut den första plåten med bullar ur ugnen. Dags att äta frukost nu med andra ord, nybakade bullar och nypressad espresso med nyskummad mjölk.

Om andra sätt

Ett inlägg om hunden.

Hunden är en dalmatinerhane på snart tre år, kastrerad. Han gör saker på lite andra sätt än andra hundar. Till exempel kissar. Oftast gör han det stående, så som valpar gör. Ibland gör han det samtidigt som han bajsar. Idag testade han en klassiker - på sitt eget sätt. Att kissa vid en lyktstolpe. Andra hundar kissar på stolpen. Prickig hund lyfter på benet, lutar sig mot stolpen och kissar bredvid den. Varför stå där och balansera liksom?

måndag 10 augusti 2009

Om Safari

Inte den typen av Safari som när man tittar på djur, utan webläsaren. Webläsare som webläsare tänker kanske du nu, det är väl skit samma. Det finns ett par att välja mellan, en del bra, andra usla. Hur som helst. Den nya versionen av Safari har en alldeles underbar liten finess.
Top Sites. Det är en sida som visar en massa sidor som jag besöker ofta, jag kan redigera sidan (lägga till och ta bort samt möblera om), och så, det bästa av allt. Om en sida har uppdaterats sedan jag senast besökte den så visar Safari det genom att blåmarkera och lägga till en stjärna i hörnet på miniatyren av den sidan. En liten bild för att förtydliga denna förklaring finns nedan. Nu slipper jag hålla reda på vilka bloggar jag ska in och läsa, det gör burken åt mig. I like!



Om val av partner

Tänk att valet av den man älskar kan väcka så mycket känslor och så mycket hat. Lite bloggläsande i förmiddags ledde mig till följande klipp på YouTube.

- - - Klippet är borttaget på grund av att det stred mot användarrättighetern - - -

För er som inte pallar kan titta på klippet så kan jag berätta att det är Portia De Rossi som ber om ursäkt för allt lidande hon orsakat personerna som demonstrerade i samband med hennes bröllop med Ellen DeGeneres, på ett härligt ironiskt sätt. Jag skrattade gott en stund, sen blev jag lite mörkrädd. Varför är det så provocerande med folk som älskar varandra? Varför får man inte älska vem man vill? Finns det verkligen inget bättre att demonstrera om? Annat att bry sig om? Och om man nu ska bry sig om vem någon älskar så kanske det finns viktigare delar av förhållandet än vilket kön de ingående parterna har. Jag skulle önska att man demonstrerade när kvinnor gifter sig med en man för pengarnas skull, när en man gifter sig med en kvinna för att få hemhjälp, när en kvinna gifter sig med en man som slår henne, när ett par gifter sig av bekvämlighet eller för att rädda ett förhållande som är på väg att braka åt skogen. Det finns så mycket dåliga anledningar att gifta sig, att det borde vara en självklarhet att fira de som gifter sig av kärlek och för att de vill dela livet med någon tills döden skiljer dem åt. Sen om det innebär att de inte får snopp kan väl kvitta. Eller?

söndag 9 augusti 2009

Om den största rädslan

Jag hittade en blogg idag, en blogg skriven av en kvinna som är gift med en demenssjuk man. Jag sitter här och gråter nu. Hon beskriver min största rädsla, känslan av att förlora min man. Hemska tanke. Varje dag blir jag påmind om att livet inte går att ta för givet, att vad som helst kan hända - när som helst. Jag planerar för att vi ska bli gamla ihop, men är medveten om att det allra viktigaste är att leva i nuet, älska varje dag och njuta av varandra - om ifall att. Jag tror att vi är bra på det, att leva i nuet. Det känns tryggt. Men rädslan finns där, hur skulle jag kunna leva utan honom?

Usch, vad vemodig jag känner mig. Jag sitter här i mörkret och gråter, passar på att gråta för lite annat också när jag ändå är igång. Han säger att jag egentligen inte borde få läsa bloggar, men jag tror att det är bra att gråta ibland. Rensa systemet och bli påmind om att leva i nuet och att vara tacksam för livet.


Om myggbett

Jag har alltid varit myggens McDonalds, och därmed sett ut som om jag har vattkoppor varje sommar. Jag kan liksom inte låta bli att klia. När jag var barn så fick jag höra att det var gulligt med "sommarben", det har gått över nu. Ett tag kallade de mig för Fnatte, för att jag kliade så intensivt. Det var efter ett besök i det gröna med en dåvarande pojkvän. Nu för tiden sysslar vi inte med sånt, vi är ju gifta för guds skull. Hur som helst. I år har myggen varit snälla mot mig, jag hann till och med tänka att jag kanske har blivit vuxen eftersom de inte åt upp mig så fort jag visade benen ute i skymning. Men ack så jag bedrog mig. Härom dagen var vi vid hundrastplatsen vid Ribersborg i Malmö, rastade hunden och tittade på solnedgången. Jag har alltid trott att myggen bor vid vatten i skogen, och att de blåser bort vid havet. Så brukar det vara. Men inte denna kväll, denna kväll åt de upp mig totalt och alla mina tankar om att kanske ha blivit vuxen försvann i takt med huden vid betten. När de sedan har börjat så kan de inte sluta, de bara äter och äter på mig och jag håller på att bli helt tokig.

Om trafikljusen

När jag kör till jobbet så kör jag på en ganska stor väg som är begåvad med fyra trafikljus. Det är en dubbelfilig 70-väg. På denna sträcka ligger de flesta i ungefär 90 km/h. Härom dagen så tänkte jag att jag skulle vara duktig och hålla farten på en laglig nivå. Efter att ha fått grönt vid det första lyset puttrade jag fram i 70 km/h, bara för att se alla bilar som
stod på vänt vid nästa bli genomsläppta, få rött och bli först i kön i väntan på grönt. Man blir ju inte direkt motiverad att köra lagligt inte. Hade jag hållt 90 km/h så hade jag sluppit vänta vid nästa.

lördag 8 augusti 2009

Om fördomar

Efter chefens ommöblering av mitt schema så blev det ju så att jag har jobbat dag idag. Jag hade behövt min planerade sovmorgon, men ack nej. Istället blev det jobb och diskussioner på rasten. Det är oftast kul att diskutera, de gånger som är undantagen är de gånger när det går till personangrepp. Det gjorde det idag. Person nummer ett, som är en mycket trevlig tjej hävdade sin sak, sin åsikt och lade upp sina argument. Person nummer två klarade inte av att svara på Ettans argument och började med att generalisera med att hon inte förstår sig på ungdomar. Ytterligare argument utbyttes fram tills dess att Person nummer två verkligen slutade att diskutera och gick till rena personangrepp om person nummer ett, som blev sårad och gick därifrån. Rent förjävligt att man ska behöva få sina fördomar mot de äldre bekräftade på det viset en lördagsmorgon. Man tål inte de yngre, man har inte argument för sina åsikter och man tål definitivt inte att de yngre argumenterar sönder ens åsikter. Och, för i helvete, ha inte kul på jobbet!!

Havet

Det har inte blivit så mycket saltvatten för mig de senaste åren. Mycket regn, ingen semester och trevligt sötvattensbad nära hemma. Men igår var jag och hunden i Åhus med delar av familjen och en bit släkt. Vi har simmat, plaskat, dykt i vågor, grävt i sanden och sett en flaska Pepsi explodera av värmen. Det är något speciellt med att bada i havet, i synnerhet när det är så varmt i vattnet att inte benen domnar bort efter 10 minuter. Då är det sommar. Undrar om det hinns med en tur till Halmstad för att bada i år. Det är, eller var, tradition.

fredag 7 augusti 2009

Om bitterhet

Jag är bitter, på hela mitt arbetsfält. Riktigt bitter. Först säger de till mig att jag måste ha utbildning för att kunna få en anställning. Så jag skaffade mig en utbildning. Glad i hågen över mina bra betyg och kunskaper gav jag mig ut på arbetsmarknaden i höstas. Mitt i finanskris och anställningsstopp. Det ät väl fine, men så kommer det till erfarenhetsfrågan. Jag trodde, i min enfald, att med en utbildning skulle man kunna få jobb inom olika verksamheter och var sugen på att testa något nytt, använda mina kunskaper och få nya erfarenheter. Men det är fan inte lätt. Man vill inte anställa någon som inte har någon erfarenhet, eller någon utan utbildning. Så frågan är hur man ska få erfarenheten, när liksom!? Nu har jag jobbat med samma sak som jag gjorde innan jag pluggade. Lite fler arbetsuppgifter och lite mer i lönekuvertet, men annars samma sak. Jag trampar vatten i stiltje.
Nu är jag varslad. Ibland, korta stunder så blir det en klump i magen på grund av det. Inte så mycket för att jag är ledsen över det. Kanske lite oroad, men mest bitter. Det är en avskyvärd känsla.

torsdag 6 augusti 2009

Om namn

å så va' man en sonnamnsbärare - på riktigt

Grattis Skatteverket, det tog bara tre veckor!

Om framförande

Idag, bara sådär flera dagar senare, berättade chefen för mig att hon tänker göra mig arbetslös. "Du har kanske förstått att vi inte har mer jobb för dig här". Oh fan! Men hon är lite senfärdig, så nu måste hon ha kvar mig en månad till. Varannan stund så känner jag att det är bra, och varannan vill jag bara därifrån och vidare så fort som möjligt. upupandaway liksom.

Hunden testar också olika sätt att framföra sina budskap, vad tror ni att han menar när han sätter sig och bålglor på sin matskål?

onsdag 5 augusti 2009

Om hängbröst

Hemma hos oss sover vi nakna och kutar runt nakna här hemma på morgnar och kvällar. Inget konstigt, vi är ju trots allt gifta och oftast har vi persiennerna nedrullade. Imorse skulle min kära make överlämna ett plastkort till mig, och det gjorde han genom att klämma det under mitt ena bröst. Jag gjorde klart för honom att det enda som saknades på honom var hornen och svansen, för att han är en fullblodsjävul. Varför det, frågade han, jag tycker ju om dem... För att du påpekar det - dah!

Annars är hängbrösttestet om man kan klämma en penna under tutten och få den att stanna. När man har testat med det så är det bara att fortsätta med större grejer. En bok, en slev, brödrosten!?

tisdag 4 augusti 2009

Om skavsår

Jag blev inspirerad av Linda, gav hunden förmaningstalet och så gav vi oss ut på en joggingrunda. Jag har alltid haft missbildade fötter, förutom dess storlek så syns det inte på ytan, men jag får enorma skoskav av alla skor tills jag gått in dem, sedan får jag skoskav för att jag slitit upp tyget i skorna. Just detta paret skor har jag bara fått skav av när jag har gått i dem, alltså inte när jag joggat. Men inte idag, halvvägs hörde jag hur det krasade i skorna och kände huden slitas loss och gnaga mot skorna. En bit innan den förutbestämda rundans slut fick jag ge upp. Visst flåsade jag som fan, men det var inte kondisen (eller rättare sagt bristen på den) som fick mig att sluta springa. det var de där jävla skaven. Sedan fick jag linka hemåt med skorna i handen.

Såhär är det varje gång jag ska börja röra på mig. Efter första dagen - skoskav. Sen ger jag mig fan på att det inte ska få hindra mig och tejpar fötterna med eltejp för att inte skava upp dem nästa gång. Efter tre gånger blir jag sjuk, förkylning, maginfluensa eller influensa. Det är faktiskt inte kul.

Nu sitter jag här och eftersvettas, är irriterad som fan och förbannar min fötter. Fan!

Tisdagstema - Upp och Ner

loop

Om tidpunkter

När är det egentligen bästa tiden att framför något, lite så där, småjobbigt?
Jag körde till jobbet med bra känslor i kroppen, tänkte för mig själv att jag är lyckligt lottad som har ett jobb jag trivs med så pass bra att första dagen efter semestern inte känns jobbig. När jag kom dit var det någon som påtalade att jag inte fanns med på tavlan med schemaplanering längre, och på så sätt fick jag veta att jag blir arbetslös om mindre än en månad. Det sög lite under kvällen, energin gick liksom ur mig. Till saken hör att jag pratade med chefen i fredags, hon ringde och undrade om jag kunde byta tur idag. En stund tänkte jag att det var ruttet av henne att inte berätta då att hon inte planerade för att jag ska stanna där i höst. Men å andra sidan så fick jag trevliga sista dagar på semestern och en bra magkänsla på väg till jobbet idag. Hur som helst så hade det känts bättre om chefen själv hade sagt det, så jag inte fått det framfört av en kronisk vikarie... whatthehell jag vill ju vidare.

söndag 2 augusti 2009

Om att vara redo

Jag är redo för livet med son-namn nu. Skulle uppskatta om skatteverket också kunde bli det.

Snälla!

Om gissningar

Vi är nyss hemkomna från vår semester. Vi har hunnit bära in väskorna och sortera posten.
Lägenheten hade en innertemperatur på ca: 28° efter en vecka utan vädring. När jag kryssade mellan våra väskor och annat för att komma fram och öppna våra fönster tänkte jag på vad man skulle tro om vår lägenhet. Inte nu, då skulle man nog bara avfärda den med ett slarvigt par, men om mååånga år. Om vi skulle försvinna på vår semester och ingen skulle komma in i lägenheten på, säg 100 år. Vad skulle man göra för antaganden om hur vi levde liksom. Skulle det sättas upp en skylt på dörren där det stod "Här har tiden stått stilla", på samma sätt som det gör på många hus i Gamla Linköping? När man sedan gick in här skulle man hitta antikviteter som en använd mixer (vi tillverkade glassmeten i den kvällen ), brödskivor i en skål (det blev lite bråttom iväg), en ölflaska och en klädvårdsrulle på soffbordet, diverse mög utspritt över hela stället, en säng utan sängkläder (de har ju varit med på turnén) och en påse chokladkex.

Jag ska städa imorron!

Om mynt

Ibland måste man sluta stirra på valören och inse att alla mynt har två sidor. Jag har aldrig känt mig särskilt upprörd av klimathotet. Idag hittade jag en lååång artikelNewsmill om just klimathotet. Den kan anses provocerande, men den är saklig och visar att det finns en annan sida även på det myntet.

Citat:
Sanningen är den att ismassorna vid polerna växer igen, därför att det blivit kallare. WWF kör en påkostad global kampanj för påstått utrotningshotade isbjörnar, samtidigt som observationer visar att det inte på länge funnits så många björnar. En bekant som nyligen besökte Kebnekaise fick av en ung forskare veta att glaciären där växer. Forskaren blev dock tillrättavisad av en överordnad som sa till honom, att det fick han inte säga.

Om semester

Vi har varit på turné. Kört en runda i vårt avlånga land, hälsat på en del trevligt folk och diskuterat myter om just det här avlånga landet. Jag är ju Skåning. Hela livet har jag fått höra att Skåne är platt och inte har någon skog. Visst, Skåne är kanske inte det landskap man åker till när det är tid för skidåkning, men inte är det platt. Lund är den stad i landet med störst höjdskillnad, Hallandsåsen ligger i Skåne och alla som någon gång vandrat i Brösarps backar vet att Skåne är allt annat än platt. Och vi närmare eftertanke så tror jag att vi värderar jordbruksmarken högre än höjdskillnader. Och så det där med skog, det finns skog i Skåne.

I morgon är det dags att jobba igen.

Hösten närmar sig... jag vill inte att sommaren ska ta slut...