Om stjärnhimmeln

Härom natten när jag inte kunde sova så var jag ute en sväng med hunden. Stackaren blev ju helt vilse i dygnsrytmen när jag satt uppe hela natten, och var således tvungen att slå en drill mitt i natten.

För en gångs skull kunde man se stjärnorna härifrån. Det är väldigt sällan man kan det, och inte ens när de syns så ser man särskilt mycket stjärnor. De största och starkaste, inte fler. Jag saknar stjärnhimmeln, det är en av anledningarna till att jag inte vill bo här längre. Jag vill bo där man kan titta på stjärnor. Där man kan se galaxer och massor med stjärnor.

En gång, för ganska länge sedan, en sen natt, kom mamma in och väckte mig. Jag hann bli rädd, trodde att det hade hänt något allvarligt. Men det hade det inte. Mamma hade varit ute och hängt tvätt sent på natten, och det var en fantastisk stjärnhimmel. Så hon väckte mig och så satt vi på altanen och tittade in i evigheten tillsammans. Jag minns att jag då tyckte att hon var lite knäpp, jag menar, väcka mig för stjärnorna - de är ju där alltid. Men nu har jag insett att de inte alltid är där, och är väldigt tacksam för att hon delade med sig av sin stjärnhimmel med mig.

En gång för inte lika länge sedan var jag och min nuvarande make ute och tittade på stjärnor. Vi var då tvungna att ringa en galen tysk för att reda ut vädersträcken. Kan meddela att norr ligger strax till höger om Örtofta.

För alla som inte har Örtofta att navigera efter så kan jag dela med mig av ett litet tips jag fick av den där galna tysken, den där natten för inte så länge sedan.

Om man hittar Karlavagnen (The Big Dipper), så kan man hitta Polstjärnan (North star). Om man följer de två bakersta stjärnorna (längst till vänster i figuren), så ligger Polstjärnan på samma raka linje som de bildar. Om man sedan med fingrarna, på ett jävligt godtyckligt sätt, måttar avståndet mellan de två stjärnorna, och sen liksom flyttar fingrarna fem sådana avstånd ut längs med den tänkte linjen så bör Polstjärnan ligga där. Den visar vart norr är.