tisdag 29 september 2009

Häromdagens outfit

Det är ju väldans poppis med att berätta vad man har på sig. Jag tänkte följa trenden, men bilden utelämnar vi i detta fall, för er skull. Ni får helt enkelt fantisera, som Evert sa.

Uppifrån och ner:
På huvudet, hatt. Rutig, skitig, ful. Skön och varm.
På överkroppen hade jag bh, för ordningens skull, en 90-tröja från makens lumpartid samt en sliten Championtröja från -96. Ja och så en termoväst ovanpå det.
På benen ett par leggins som långkalsonger och ett par duktigt slitna blåa mysbyxor. De är så slitna att lillebror inte ens ville ha tillbaks dem när han såg dem, och det var ett år sedan.
På fötterna strumpor, makens tubsockor a'la Inter Sport, och ett par nedgångna Mountain Horse skor.

Såhär är väl inte så konstigt att klä sig om man ska ut på picknick i det gröna för att titta på solnedgång och stjärnor. Men ni ska veta att de tittade konstigt på mig på ICA.

Om naturens under

Skadeinsekta mig dit, och skadeinsekta mig dit...

Vi har Mottfjärliar i skafferiet. Förbannat skit.

Gissa vem som ska storstäda och sanera här hemma i kväll och natt?

Folk som har tips och råd på hur man blir av med dem - råd mottages tacksamt!

Tisdagstema - Verktyg


Perfekta verktyg för en god middag.

Fler bidrag finns här.


Om logik

Små tankar om att läsa tidningen.

Vi tillhör den skara som får papperstidning varje morgon. Sydsvenskan. Inget präktigt alls med det, för oftast använder vi den bara som dörrmatta. Lite av en bonus med att ha brevinkast iställer för brevlåda. Jag vet förresten en kille som trodde att dörrposten var brevinkastet. Men det var inte alls dit jag ville komma.

Det finns dagar då vi läser tidningen, och jag blir lika förbryllad varje gång det händer. Varför ligger del B inuti del C som ligger inuti del A?


Jag skulle kunna tänka mig förklaringen att man hade en A-del med nyheter, och en B-del med kultur. Sen kom man på att man ville ha en C-del med lokala nyheter. Men varför ligger B-delen inuti C-delen?

Någon som vet, tror eller vill gissa?


söndag 27 september 2009

Om humor

Super Mario?
Nä, han äter svamp!

torsdag 24 september 2009

Om bilar

Innan jag fick mitt nya jobb så var det jag som körde till jobbet. Rättvisan i det låg i att jag började jobba när han var tvungen att gå upp. Sedan fick jag ett nytt jobb, inom stadsgränserna. Maken jublade över att äntligen slippa åka tåg och stadsbuss till jobbet. Fint, tänkte jag, jag kan ju cykla eller ta stadsbuss. Jomenvisst. Det är en mil att cykla och det tar nästan en timme att åka stadsbuss. Kul. Cykla är inte ett alternativ då jag föredrar att komma till jobbet utan att se ut som en tomat i fejjan och vara klibbig av svett. Lösningen är att maken lämnar mig på jobbet på morgonen och sen åker jag stadsbuss hem. Det fungerar bra. Men jag har inte riktigt vant mig vid att inte ha bilen. Plötsligt så måste jag planera. En sån enkel grej som matinköp har blivit mycket mer komplicerade nu. Jag kan ju inte bara sätta mig i bilen, köra till ICA, handla och sen köra hem igen. De är inte lätta, mina i-lands-problem.

Igår fick jag iallafall köra en bit. Till agilityträningen. På vägen lämnade jag av maken i stallet. Han tipsade om en genväg. En jättebra genväg. Förutom det faktum att vi befinner oss i södra Skåne inom två mils radie från Eslöv och det är höst och betsäsong. Jag skulle satsa min högra arm på att folk som kör i de här krokarna den här tiden på året är de som får mest krupp av LGF-skyltar. Jävla Örtofta!



Till slut fick jag köra ut på åkern med min icke särskilt terränggående bil för att komma förbi.

onsdag 23 september 2009

Om matvanor

Jag äter Crabsticks (som jag vet inte innehåller en gnutta krabba, men de heter liksom så. Som HotDogs, inte närheten av hund nära dem, inte kött heller för den delen, men de heter så), negerbollar (som jag vet att de inte heter så, men man behöver ju inte vara kreativ för att förstå varifrån associationen kommer) och jordgubbssaft. Jag har faktiskt migrän.

tisdag 22 september 2009

Tisdagstema - Grönt är skönt

Min prickiga hund älskar det gröna så mycket att han plockar ner de bruna löven från träden. Han älskar när de flyger i vinden så att han kan jaga dem.

Mr. Höst, älskar när det är grönt!

Fler bidrag hittar du här!

måndag 21 september 2009

Om ärftlighet

Idag har jag varit och på det årliga besöket hos barnmorskan, för att få ett nytt recept på mina p-ringar. Smarta grejer det där. En plastring som man för upp mellan benen, sedan sitter den där i tre veckor, sedan tar man ut den och har mens. Så slipper man dels preparera hela kroppen med hormoner, och dels så slipper man ha bra minne dagligen.

Det var inte det jag egentligen ville komma till. Utan det jag ville komma till var frågorna de ställer. Har du några hjärt- eller kärlproblem? Har dina föräldrar det?

Jag har haft de här ringarna i typ tre år nu. Det fungerar skitbra. Jag har inte alls några av de problem jag haft med humörsvängningar av de andra preventivmedlen jag testat. Jag mår bra och det fungerar toppen.

Min mamma har haft en propp i benet. En liten, ytlig en.

Barnmorskan var väldigt tveksam till att skriva ut några ringar till mig på grund av det. Jag påminde henne om att det var en ytlig propp. Då gonade hon lite, och jag fick mitt recept.

Jag tycker det är jättebra att de är försiktiga med att dela ut hormoner till folk. Det är inte helt ofarligt. Jag har själv sett tjejer komma in på akuten med svåra proppar och lungemboli. Det är inte alls något att leka med.

Men om något fungerar bra för mig. Borde inte det vara det viktigaste? Tänk om jag inte hade haft så bra kontakt med min mamma så att jag kan redogöra för hennes sjukdomshistoria på mina barnmorskebesök? Eller ännu värre, om jag inte haft någon kontakt alls med min mamma. Hade jag och maken fått käka kola med pappret på hela livet då?

Självklart så ska de fråga, absolut. Men om det är så livsviktigt, borde man inte be folk att prata med sin mamma om detta innan man kommer på besöket? Annars är det ju populärt med register i detta landet. Det skulle väl gå att inrätta ett hjärt- och kärlsjukdomsregister?

Kanske lite väl privat idag... ska distansera mig en aning. Men på tal om hjärt- och kärlsjukdomar och register, så vill jag passa på att påminna om att registrera sig i donationsregristret. Viktigt!

Och släkten, som ni säkert har förstått så är det inte aktuellt med bebisar från den här fronten på minst ett år. Bara så ni vet!


lördag 19 september 2009

Om vänner

Jag njuter!

Goda vänner, god mat, goda skratt, go' unge.

Livet är underbart!

fredag 18 september 2009

Om idag

Vissa dagar är det tomt i huvudet. Då går jag lilla bloggrundan. Sedan somnar jag.

Andra dagar är det fullt i huvudet. Då passar jag på att fylla det till bredden, och går stora bloggrundan.

De dagar det är tomt i huvudet så skriver jag inte så mycket. Ibland försöker jag mig på ett inlägg om trafiken eller om hur mycket jag inte tittar på tv. Det brukar inte bli så bra. Sen somnar jag som sagt.

De dagarna som det är fullt i huvudet brukar jag lyckas klämma ur mig ett inlägg, eller ett par. Kanske inte något som skulle få Horace Engdal att lyfta på hatten, men vafan.

Idag är en sådan dag. Massor i huvudet.

Inget konkret kommer ut. Bara en massa trams.

Gilla läget!

Det var musik på tv innan. En orkester. Lillebror sa att det var en stråkorkester. Jag hörde strokeorkester, och kunde direkt se synen framför mig. En massa halvsidesförlamade människor som spelar instrument. Kul, tyckte jag och skrattade en stund. Sedan la lillebror till att det var en kille med Parkinsons som spelade trummor. Ja, å så en dement man som spelar bas. Någon sa åt honom att räkna strängarna.

Usch, vad elaka vi är i den här familjen. Fruktansvärda. Troligen träffar jag fler personer med denna typen av sjukdomar än många andra. Så jag vet att man inte ska skämta om det... Jag vet. Förlåt. Men kul har vi.

Maken är hemma igen, eller nej, men han är hos mig, hemma hos mina päron i lilla byn på landet. Det är bra. För nyfikna kan jag meddela att han levererade ett nyckelband och en penna. Så det blir ingen fotmassage. Jag ska alldeles strax gå in och lägga mig riktigt nära honom.

Alldeles strax.

Ska bara berätta att jag och min Farmor har varit och sett på Flickan som lekte med elden idag. Så jävla dålig.
Och det var tråkigt att se maken igen.
Och åttitalister förstår inte ironi...

Nu ni. Nu är det helg.

torsdag 17 september 2009

Vad är oddsen på det?

Tror ni verkligen att jag skulle bli en bra mamma?

"Go'natt hunden. Du har inte fått någon kvällsmat va? Nä. Men det är lugnt, det får du imorron bitti."

Om tjuvar och banditer

Asså, min hund. Han är en jävla kleptoman. Snattare. Bandit!

Idag på vår promenad försvann han in i en buske vid en tomt. Han pep ut ur busken, och såg sådär förlägen ut som bara en dalmatiner kan göra. Vi hann gå i ungefär 50 meter innan jag såg det. Han gick och bar på ett grisöra, som han stulit på tomten. (Inte av tomten, tack och lov!)

Som den hemska människa jag är så tänkte jag att han skulle få behålla sitt stöldgods.

Vi hade då kommit ungefär en kilometer in på vår runda, som totalt är tre kilometer.

Kleptohunden bar på sitt stulna grisöra. Han kissade med örat i munnen, han bajsade med örat i munne, han stuntade i att lukta på allt som han brukar lukta på för att han hade örat i munnen. Han jagade inte katter som sprang över vägen, skulle det vara lönt? Han hade ju redan ett byte i munnen. Hela vägen bar han på det där örat, och jag hann nästan bli lite stolt över honom för att han genomförde sin plan. Duktig hund, mogen och beslutsam.

Inte.

200 meter från hemmet släpper han örat i marken och går vidare. Så fan heller tänkte jag. Har han burit på det förbannade örat hela rundan så får han fan ta med det hem. Den sista biten hem fick jag tvinga honom att ta med det. När vi kom hem la han örat och sig själv i soffan, sedan låg han där och tittade på det i en timme eller så. Sedan åt han upp det.

Jag undrar om han ångrade sig, och skämdes en aning.

onsdag 16 september 2009

Liten tävling

I vinter kommer det bli geggamoja i gångstigen.
Vad tror ni kommer hända här då?

1. Kommunen tar sitt förnuft till fånga och lägger plattor där folk uppenbarligen går.
x. Kommunen sätter upp en skylt där det står "Gräsmattan får ej beträdas!".
2. Ingenting och således kommer hela gräsmattan att bli en stor lervälling.

Rösta kan man göra i högermarginalen. Fina priser utlovas.
Resultatet presenteras i vår någon gång.

Nämen...


Plötsligt går det ju att bromsa sig ur en uppförsbacke...

Sally hade fel. Fan.


Om maken

Han har lämnat mig.

Hipp som happ, bara sådär.

Nu är han på en romantisk weekend, mitt i veckan, med en jobbarkompis. I Göteborg. De skyller på jobbet. Jag tror dem inte. Inte en sekund.

Nu är det meningen att jag (och hunden) ska vara helt ensamma här hemma. I två hela nätter.

Så älskling. Om du vill komma hem igen efter detta så krävs det att du plockar på dig pennor, reklamprylar, nyckelband och allt annat som du vet gör en fru lycklig.

I så fall är allt förlåtet. Om inte så kommer det bli mycket fotmassage.

tisdag 15 september 2009

Om arbetsskador

Hur det går till att ta in tidningen, åt någon annan.

Brevlåda: Modell hög, rejäl typ med plats för sju veckors post, utcheckningslucka som kräver nyckel på baksidan av brevlådan.

Man öppnar luckan, kollar om tidningen är där. Det är den. Allra längst ner. Man böjer sig fram, sträcker sig efter tidningen och tjong så slår man kindbenet i hörnan på luckan.

Sedan säger man FAAAAAAAN! Och håller handen för ögat en stund.

Sedan håller man i luckan, medan man lutar sig och tar tidningen.

Sedan går man in till damen som ska ha tidningen. Som sitter innanför dörren och garvar läppen av sig, och som pliktskyldigt, jävligt pliktskyldigt, frågar hur det gick.

Man mumlar något om en blåtira...

En veckas sjukskrivning på det va?

Tisdagstema - Fångad

Han är min. Bara min.
Jag vill älska honom, dela glädje och sorg med honom och vara honom trogen tills döden skiljer oss åt.

Fler bidrag finns här.

Imorron ska han dö...

Hunden.

Nej, alltså, han ska leva. Hoppas jag.

Men just nu är han tisdagsflöppig. Big time.

Imorron är det agilityträning, och när vi kör hem ska han vara död. Han ska ligga däckad i bagageutrymmet på bilen och flåsa. Flåsa ska han göra, där på sin dödsbädd. När vi kommer hem ska han trilla ur bilen, vingla in och somna i soffan. Somna.

Imorron.

Det värsta är att när vi har kommit till den punkten när hunden gör allt ovanstående, då är jag redan begraven. Nedsopad och iskall.

Så antagligen så blir det så att det är jag som flåsar, trillar ur bilen och sover i soffan imorron. Hundskrället kommer trippa lätt, andas lugnt och undra om vi inte kan hitta på något kul när vi kommer hem.

Imorron.

Om vänskap

Det finns vänner, och så finns det Vänner!

Min underbaraste vän är en Vän. En sådan som sticker ut från mängden. En sådan som man aldrig råkar missa när man räknar upp sina vänner. En sådan som snarare kommer först. En sådan som är en så nära vän att hon räknas till familjen. En sådan som man kan prata om allt med. En sådan som säger till en när man beter sig som en skit. En sådan som ber om ursäkt när hon har betett sig som en skit. En sådan som förstår att vänner är sådana som man kan bete sig som en skit mot ibland, om man pratar om det efteråt och går vidare. En sådan som drar av en täcket för att kolla om man onanerar. En sådan som man kan berätta hemligheter för utan att riskera att alla andra i den lilla byn på landet vet om det dagen efter. En sådan som man vet finns där även när livet trasslar ihop sig och man inte kan höras dagligen.

Men nu var det alldeles för länge sedan vi sågs. Sist jag såg henne hade hon på sig en rosa klänning. I händerna hade hon en bukett blommor och en tom (!) handväska. Då var hon min tärna. Till helgen har vi bestämt date. Det gör att mina mungipor trotsar gravitationen rejält mycket!

måndag 14 september 2009

Om kryss i taket

Idag är det många kryss i taket. Eftersom jag har målat taket själv så blir det bara i tanken.

Men ändå, lyssna på det här.
Igår städade vi hela lägenheten. Den är nu så skinande ren att hunden halkar när han går. Han har inte längre några drivor med hundhår att luta sig emot.
Igår gick jag och la mig innan den korta visaren passerade 10, efter att jag och maken gått en promenad tillsammans i höstrusket.
Imorse vaknade jag klockan 5 och tyckte att livet kändes trevligt ändå. Mamma, håll i dig nu. Jag gick upp då när jag vaknade och gick en halvtimmesrunda med hunden.
När vi kom hem så kokade jag en stor portion gröt, kokade kaffe och väckte maken. Sedan åt vi frukost tillsammans, och läste tidningen.
Jag var sen till jobbet. Det är jag alltid, ca 2 minuter sen. Det har jag alltid varit, och alltid har folk sagt att då får jag gå upp fem minuter tidigare. Idag har jag bevisat att det inte hjälper.

Ikväll ska jag ta mig an stryktvätten. Men först ska jag ligga i soffan en stund, och bara njuta av hur tillfredsställande det känns att vara jag idag.

lördag 12 september 2009

Om företaget som är döpt efter Bill Gates penis.

Microsoft

Just nu håller jag på att drabbas av en sjukdom som är värre än svininfluensan. Jag håller på att få röda prickar på hela kroppen, mitt hår faller av och jag har verbala störningar i form av svordomar, gaaaah och andra fula ord som man inte bör uttala på sin arbetsplats.

Anledningen till detta?

Jag har fått inloggningsuppgifter till datorera på jobbet, och en jobb-mail-adress. På jobbet kör vi Windows XP, och Outlook. Jag har sedan 14.00 idag fått fler felmeddelanden än vad jag får på ett år på min dator hemma.

När jag postade en kommentar till en artikel på nätet, jobbrelaterad givetvis, så fick jag upp en ruta som frågade om jag verkligen ville skicka texten, för om man postar något på internet så kan andra se det. Det tro väl fan, är det inte det som är meningen?

Så snälla ni som frivilligt använder den här skiten. Finns det något sätt att stänga av alla felmeddelanden? Och de där pratbubblorna som dyker upp från ikonerna nere till höger? Är det ens möjligt? Jag håller nämligen på att bli tokig.

Om lappvett


Jag hatar alla anonyma lappar som sätts upp i vårt land på diverse ställen.

Och jag är inte ensam om att göra så.

Det är ett jävla ofog helt enkelt.

Härom dagen satt det en elak lapp i vårt trapphus.

Anonym tycker att det är ett jävla sätt att borra på kvällarna.

Emma tycker att det är ett jävla sätt att inte stå för vad man tycker.

Maken tyckte att jag var onödigt provocerande.

Men det är ju ingen som kan bli arg på mig, för personen är ju anonym.


fredag 11 september 2009

Öppet brev till alla Sveriges fotgängare, men i synnerhet de i Lund.

Kära ni.

Det finns en regel som säger att om ni kastar er ut på ett övergångsställe och jag kör på er, så är det mitt fel. Så säger lagen. Därför undrar jag nu, hur mycket är ert liv och mitt tålamod värt för er del?

För egen del så ser jag mig om, först till vänster, sedan till höger och sedan till vänster igen, innan jag ger mig ut i gatan. För även om jag vet att det är bilförarens fel om han/hon kör på mig, så vill jag helst av allt undvika att bli påkörd. Men det är ju jag, och uppenbarligen så är ju inte alla som jag.

Idag har jag vid flera tillfällen sett folk stå vid övergångsstället och vänta, och vänta, ungefär tills jag låter nummerplåten passera det vita. Då går de rakt ut i gatan. Kära ni. Skulle det inte vara lite smartare att gå innan bilen är så himla nära? Om ni går när jag är 80 meter bort, så hinner ni kanske över så långt att jag inte behöver stanna, utan kanske bara släppa lite på gasen. Det skulle ju till och med gynna miljön, och det är ju himla sexigt just nu.

Jag har också sett en kvinna (jag skulle tro att det var en mamma) med (sina?) två barn gå rakt ut i vägen på ett övergångsställe, utan att ens titta åt mitt håll när jag kom körandes. Ni som är mammor säger att ni skulle skydda era barn med alla medel ni kan, vissa går till och med så långt att de säger att de skulle kunna mörda för sina barn. Jag är ju inte mamma själv, så detta kan vara en dum fråga. Men vore det inte smidigare för hela familjen om ni lär era barn lite trafikvett istället? Som till exempel att man ska titta först till vänster, sedan till höger och sedan till vänster igen, innan man går över gatan. Även på enkelriktade gator, i synnerhet i Lund där trafikreglerna inte gäller för cyklister och utbytesstudenter. Trafikvett vs. Mord.

Vad säger ni?

Med vänliga hälsningar,
Emma

torsdag 10 september 2009

Om lök

Om man, som jag, gråter floder när man hackar lök, så finns det en lösning som är så simpel att ni inte kommer tro mig.

Ha en tändsticka i munnen.

Jag vet att detta fungerar, jag har provat. Inte en tår.

Det man då kan fråga sig är hur dum i huvudet jag är.

Alldeles nyss stod jag och bölade vid spisen. Man skulle kunna tro att det är för att maken stack iväg och red lite istället för att gosa med mig i soffan. Men om man tror det så har man fel. Fel fel fel, som Brasse sa. Det var för att jag stod och delade en lök. Utan en endaste tändsticka i munnen, trots att jag har en hel ask med sådana i en av kökslådorna enkom av den anledningen.

Ibland betvivlar jag min mentala hälsa.

Sådant kan man ju säga offentligt nu, när man är anställd!

Om anställning

Nu ni, nu är den här undersköterskan anställd - tills vidare.
På kommunaliska innebär det att jag är fast anställd. Det känns bra.

Idag var första dagen på nya jobbet. Det är positiva och glada miner på folket där. Trots att de blivit skällda på och ifrågasatta, arbetar i en organisation som är alldeles nystartad och där ingen vet hur något fungerar.

Rätt folk på rätt plats, och där har jag en plats.

Som sagt, det känns bra.

Nu är dock energinivån i höjd med fotknölarna. En bit mat och en stund i soffan på det.

Mamma, det är en bra dag idag också! :)

tisdag 8 september 2009

Inspired by Tisdagstema


Middag för två hos den allra bästa vännen, en kväll varannan vecka.
Sen kväll och jävligt tidig morgon dagen därpå.



Föreläsningstristess med mina vänner, alla arton i en kropp.



Att tapetsera en toalett med reklam, på en kväll, det är vänskap, och ett väldigt intressant inredningstips.



Varm choklad i pulkabacken. Det är kärlek!

Tisdagstema - Vänskap

Hårt arbetande kollegor. De stod hellre och kliade varandra än att äta gräs. Det är vänskap.


Om livet var ett halsband,
så skulle familjen vara kedjan,
vännerna pärlorna
och kärleken fästet.


Nytt

Nytt jobb, börjar med en ledig dag imorron.

Nytt körkort

Tre år, prick, tillsammans med maken.

Det är en bra dag idag!

fredag 4 september 2009

Om temperaturer

I vår lägenhet spökar elementen, och den är verkligen lägenHET. På vintern, när det är kallt ute så har vi cirkus 24°C här inne. Om vi dessutom stänger alla fönster så klättrar kvicksilvret upp ett par hack till i röret. Nu har det varit sommar och varmt. Jag skojar inte när jag säger att det varit upp mot 30°C här inne. Vi har haft balkongdörren och fönster öppna i alla rum för att få tvärdrag, fläkten på full speta i sovrummet, köksfläkten på alltid för att få mer drag och så vidare. Nu är det höst. Utomhus ligger temperaturen på 15°C och det blåser. Jag sitter mitt i tvärdraget och fryser. Och njuter av det. Märklig känsla. Jag får nog gå och ta på mig en strumpa eller två.

onsdag 2 september 2009

Om djurplågeri

Idag är hunden rastad. Och för er som tyckte att jag idkade djurplågeri härom dagen så kan jag meddela att hunden gick som en klocka idag. Rackarn så snabb han är. Och när han dessutom är taggad och fokuserad på mig, då blir det riktigt bra. Om ett par års träning till vill säga!

Om städning

Jag är världens slarvmaja. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara. De säger att det ändrar sig när man får barn, men jag undrar. Jag kan gå över saker som ligger på golvet, utan att ens reflektera över att de är där. Det är till och med så illa att jag stunden senare kan vända upp och ner på hela lägenheten för att leta efter just den grejen jag nyss gått över. Den där grejen som normala människor hade plockat upp och lagt på sin plats med en gång. Så fungerar inte jag. Det hade varit en dröm att vara tillsammans med en pedant. Kanske inte för honom, men för mig. Men det är jag inte. Maken min är en minst lika stor slarvmaja han. Det gör att lägenheten ser ut som ett bombnedslag med jämna mellanrum. Sedan ringer någon och säger att de tittar förbi, och då panikstädar vi ja jävlar. Nu var det ett tag sedan någon hälsade på. Och lägenheten ser ut därefter. Till och med jag har en gräns, och den är egentligen passerad för länge sedan.
Så nu jävlar städas och tvättas det. Undrar hur länge det håller denna gången.

tisdag 1 september 2009

Om hunden

Jag driver min hund till vansinne. Det är meningen. Han har nämligen koncentrationssvårigheter modell DeLuxe. Imorron ska vi på säsongens andra agilityträning. Om han ska lyckas koncentrera sig under hela träningen så krävs det att han är fullständigt utvilad och rent knäpp i huvudet av understimulans. Då är han så in i helvete taggad. Det är bra. I våras när vi tränade så låg han däckad i minst två dagar efter att ha blivit utmattad. I sommar har vi tränat mental och fysisk uthållighet. Igår gick vi en monsterpromenad på två och en halv timme. Idag ligger han och piper av tristess. Han har precis varit ute på kisserunda, så det är inte därför han piper. Han tycker helt enkelt att jag är skittråkig. Känns som om jag lyckats med min träning. Men fan va dryg han är.

Tisdagstema - Ätbart


Ett par saker man inte vill äta i vanliga fall, men i pepparkaksfallet blir det bra.


Fotsvamp

Fler bidrag hittar du här.