onsdag 11 januari 2012

Inställning

En gång i tiden, för sisådär en månad sedan och all tid innan dess, var jag inte förälder åt någon. Det är jag nu. Då, förr i tiden så hade jag en massa åsikter om saker och ting som gällde barn. När jag uttryckte dessa åsikter så var det alltid någon som utbrast vänta du tills du får egna barn. Jaja, tänkte jag, vi får väl se. Nu, i en månads tid så jag jag gått och väntat på att alla mina åsikter kring just barn ska ändras. Men nej, det händer liksom inte. Det verkar som om mina åsikter var grundade på annat än just bristen på empati emot föräldrarollen. Konstigt.

Till exempel så tycker jag fortfarande att det är fel att barnomsorgen ska begära in utdrag från straffregistret när de anställer. Pedofiler är bland det värsta avskum som finns på denna jord, men det ska ligga på rättsväsendet att ge dem straff som hindrar dem från att kunna arbeta med barn, inte på arbetsgivaren. Så länge vi accepterar att man begär in utdrag ur straffregister så kommer vi inte heller närmare en långvarig lösning. Dessutom skulle jag mycket hellre se att man kommer på ett sätt att hindra alla pedofiler, inte bara de som redan är dömda, från att kunna arbeta eller engagera sig i verksamheter som rör barn.

Antagligen kommer någon att säga vänta bara tills...
... du har barn på dagis.
... lite större barn.
... fler barn.

Men nä, jag tror inte det.