Om ett chokladbrunt leende

Migränen härjar i mitt liv idag. Huvudvärk, ljus-, ljud- och luktkänslig. Bara tanken på en solstråle i synen får mig att vilja kräkas. Jag vältrar mig i mitt elände i min säng, med datorn framför mig läsandes en blogg, från första inlägget.

Plötsligt gör hunden sig påmind och vill gå ut. Jag känner att jag måste få i mig choklad innan vi går ut. Det enda som finns hemma på chokladfronten är Oboy. Jag rågar en matsked, gapar stort och fyller munnen med Oboypulver. Hoppas att jag inte träffar någon ute.

Det första som händer när vi går ut genom dörren är att en granne kommer ner för trappan med en stor låda i famnen. Jag tänker mig inte för, och hälsar som vanligt och öppnar sedan ytterdörren åt honom med ett leende.

Man kan undra vad han tror om mig nu...