onsdag 25 november 2009

Bekännelser - ett brev till Julia

Jag skulle kommentera i din blogg, men det var tekniskt fel, så du får ett öppet brev istället.

Du resonerar om chanser. Chanser som flyter förbi. Chanser du inte fångar för att du inte är engagerad tillräckligt. För lat. Du pratar om det du missar och uteblir från. Jag känner igen mig. Jag sov bort min gymnasietid. Det kan tyckas idiotiskt, och det är verkligen ingenting jag rekommenderar dig eller andra att göra. Men just där och då, så orkade jag inte. Kraften fanns inte inom mig att göra det jag skulle. I synnerhet inte när jag halkat efter och skulle jobba igen. Då blev ån att ta sig över en ocean. Ibland kom kraften, och då jobbade jag igen det som de andra gjort på en termin på en vecka. Det var inte en fråga om att kunna, det var en fråga om att orka. Kanske hade jag mått bättre om jag tvingat mig upp och iväg på allt som erbjöds. Kanske hade jag inte hamnat där jag är idag om jag hade gjort det. Där jag är idag är en mycket bra plats. Jag älskar min man över allt annat, jag jobbar med ett yrke som jag stormtrivs med och den där hunden vi har, han är rätt go' han också. Det jag har gjort har format mig, likaväl som det jag inte har gjort har format mig.

Tro lite på ödet, och mycket på dig själv, så kommer livet att föra dig till platser du aldrig drömt om!!

Fortsätt spela piano, för guds skull. För dig själv eller för andra - det är upp till dig! Jag är tacksam för det du spelat för mig, inför andra! Du rörde mig och en hel kyrka till tårar, så jag tror inte du behöver oroa dig för att det inte är någon annan som skulle tycka om det.

Jag vet inte om du vet, men jag köper all min musik på iTunes. Det är praktiskt, miljövänligt och enkelt. Därför är det rent av förjävligt att jag inte köpt JazzAttacks låt där, det är ju min kusin som sjunger. Så nu ska jag in och shoppa lite digital musik, för släktens och öronens skull.





söndag 22 november 2009

Om folk

Vad är det för idiote som måste slicka högerkanten på vägen, när de ska göra en vänstersväng?

Smidighet, någon?

Om mysterier

Härom dagen köpte jag en bit ost. Typ parmesan. Jag hittade en bit utan kant och slog till. Detta var under arbetstid, när jag befann mig i en affär i arbetet. Inget skolk här inte. När jag skulle åka hem från jobbet var jag så hungrig att jag kunde ätit upp min egen arm. På väg till bilen kom jag på att jag glömt min ost, och sprang således in på jobbet igen för att hämta den. I ärlighetens namn så sprang jag inte, jag gick. När jag gick ut till bilen igen så kom jag på att jag kunde norpa en bit av osten, och på så sätt slippa åka till Statoil för att köpa en korv. Sagt och gjort. Jag bröt två rejäla ostbitar från min ost och knaprade i mig på vägen hem. Resten av osten la jag i min väska. När jag kom hem skrev jag en inköpslista, gick en runda med hunden och åkte sedan ner och handlade. När jag kom hem packade jag upp mina varor, och skulle även lägga in osten i kylen. Men den var borta. Spårlöst. Först misstänkte jag hunden. Han har stulit förut, men han brukar lämna spår efter sig. Osten var spårlöst försvunnen. Nästa tanke var att jag måste ha tappat den när jag brutit av mina bitar, och jag kastade extra vaksamma ögon när jag gick på stigen mellan parkeringen och jobbet. Ingen ost.

Igår var jag och hunden och tränade. Mycket duktig hund. Han passade även på att ta en liten paus för att... öh... pudra näsan. Och vad kommer ut då, om inte en sträng plastfolie.

Mysteriet löst. Nu undrar vi bara hur det ser ut när en påse-till-bröd-som-är-bakat-i-butiken kommer ut. För den kommer, tveklöst.

lördag 14 november 2009

Om barndomsminnen

När jag var liten brukade jag sitta i hålet som blev mellan pappas ben när han lade upp det ena benet på det andra. Det var som att sitta på en tron, gjord bara för mig. Jag brukade sitta där och dricka min Oboy på morgnarna, innan vi åkte till dagis. Njuta av pappas värme, närhet och trygghet en stund innan dagen tog vid. Ofta hade han varit ute och satt en kupévärmare i bilen, så att jag och mamma fick en varm bil att åka i på morgonen. Var tredje vecka körde pappa till jobbet, då cyklade jag och mamma till dagis. Det var inte lika varmt, men det var härligt att höra hennes andetag när hon cyklade med mig i barnsadeln. De knappt två kilometrarna mellan hemmet och dagis tog inte så lång stund att cykla, men jag ville aldrig att de skulle ta slut.

Ibland på kvällarna satt vi i våra blåa soffor och sorterade foton, satte in dem i album och pratade om bilderna. Mindes tillsammans. Vi brukade göra äggtoddy, eller egentligen var det bara vispat ägg och socker. Vispat så hårt att skeden kunde stå upp i glaset. Man kunde smaksätta den med CedroCitron eller med Oboypulver. Smarrigt. Ibland tittade vi på tv när vi satt där i våra blåa soffor, vi tittade på Skönheten och Odjuret. Mamma läste texten för mig. Det var när jag precis lärt mig att läsa, men fortfarande inte var snabb nog att hänga med i texten på tv:n.

Minnen.

Som en nål i en höstack

Det är omöjligt, det vet alla.

Leverpastej i lövhög, skulle kunna vara lika omöjligt. Men om man är en prickig hund så bara nosar man sig lite, sniffar lite, tar ett par steg framåt, hoppar över en björk och nosar sig lite till.

Med andra ord gick dagens spårövning i skogen bra.

fredag 13 november 2009

Om teknik

De senaste åren har vi kört tv genom en dator som i sin tur är kopplad till en projektor. Med det tillhörande programmet kan man spela in, pausa och spola i tv-programmen. Mycket behändigt. Vi har alltså inte haft någon tv-apparat, förrän i somras när jag vann en. Det är lätt att titta på tv med en tv-apparat. Mindre jobbigt, men samtidigt mindre flexibelt. Man måste ju titta på tv:n när programmen sänds, liksom. Vi har ju haft kvar den där grejen till datorn, så vi har ju kunnat spela in program och sådant, men den har som sagt varit lite jobbig, så vi har tittat på tv, på tv:n.

Idag krockade middagen med Idols början. Maken startade tv genom datorn, och pausade tv4, så att vi sedan bara enkelt skulle spola fram och titta på Idol när vi hade fyllt våra magar. På så sätt skulle vi kunna spola förbi all reklam också. Jippikajejej! Men tji fick vi. Tekniken bet oss i röven skulle man kunna säga. För när vi skulle börja titta så bara hackade det.

Så nu sitter vi vid varsin dator i väntan på att tv4 ska lägga ut hela Idol-avsnittet på nätet.

Kul.

Om glad

Förra fredagen stressade jag till MediaMarkt för att hinna köpa en handkontroll till maken, sedan slog jag in den tillsammans med avin från posten som sa att han kunde hämta ut sin PS3a just där, som en julklapp. Det är hans julklapp i år, lite tidig och väldigt välförtjänt.

Idag har jag städat. Och jag har sorterat vår låda med underkläder. Något säger mig att det kommer göra honom nästan lika glad som för julklappen förra veckan. Normalt. Jättenormalt.

Om någon undrar så önskar jag mig RockBand till PS3 i julklapp.

torsdag 12 november 2009

Om vatten

Vi lever i ett land där vi kan dricka kranvatten. Det är ganska ovanligt. Det är ännu ovanligare att kranvattnet inte bara är tjänligt, utan faktiskt riktigt bra. Det är en naturtillgång som vi knappt kan förstå vidden av.

Folk köper vatten på flaska. Kranvatten, eller nej, förlåt, stilla vatten på flaska. Jag gör det själv emellanåt. Egentligen ganska vidrigt. Kolsyrat och smaksatt vatten är lite svårare att ordna själv, trots Sodastreamerns framfart i de svenska hemmen.

Idag när jag körde från jobbet stod det en "Vatten-på-jobbet-bil" utanför. Företag köper in kranvatten på butelj i femliters-design-format till sina anställda. Det är inte bara vidrigt. Det har fan inte ett enda rätt, någonstans. Trots obegränsad* tillgång på riktigt bra vatten, så köper man in plastdunkar med tillhörande kylmojäng. Karaff och isbitar, någon? Det är lätt att vara miljömedveten när man köper bil. Men det är tydligen jävligt svårt att vara miljömedveten - på riktigt.

*iallafall nästan.

På tal om det här med vatten på butelj, så får det mig osökt att tänka på pant-flaskor. Jag vill därför puffa lite för en kampanj som jag driver.

Stöd en uteliggare,
lämna pantflaskorna ute och lättillgängliga

Eller så kan man panta själv, och köpa Aluma. Vilket man vill.

onsdag 11 november 2009

Om Sience Fiction

Min man är en SciFi-nörd. Inte så att han går på mässor, klär ut sig och är besatt, men han är en SciFi-nörd. StarTrek, alla omgångar, säsonger, avsnitt och dess extramaterial har han studerat noga, och flera gånger om. För tillfället plöjer han sig genom Stargate. Detta är en genre som intresserar mig måttligt. För ett par år sedan så plöjde han sig genom Babylon 5. Han brukade titta när jag jobbade kväll och helg, för att jag skulle slippa. Ganska snällt av honom. Sen började det bli spännande, och då brukade han passa på att titta på ett avsnitt när jag somnat i soffan. Sen började han vilja titta på avsnitten innan jag hade somnat, och det fick han så gärna, om han kliade mig på ryggen samtidigt alternativt masserade mina fötter. Då kan jag (nästan) stå ut med vad som helst. Det resulterade ju i att jag också tittade på den serien. Och när den var slut, så var det jag som bönade och bad att vi skulle kolla på den från början igen, så att jag fick ihop storyn. Och, my god, vilken story det är. Gott folk, kolla på Babylon 5. Det är en alldeles fantastisk berättelse, berättad på ett sätt som får piggarna att resa sig på skinnet, som binder ihop historia och framtid, som förklarar saker som ingen annan kan sätta ord på och som predikar kärlek, empati och godhet. Skit i Ullaredtöntar, bönder som söker kärlek, desperata hemmafruar, grå anatomi och all annan skit som går på tv. Kolla på Babylon 5. Det må vara Science Fiction, men det är riktigt bra sådan.

lördag 7 november 2009

Om vildsvin

Jag träffade ett idag. Med fronten. Sedan tryckte det in sidan på bilen. Så nu står bilen hos Moses i Tollarp. Han ska vara så in i vassen bra. Det är bra, för jag uppskattar bilar där man kan öppna dörrarna. Faktiskt.

Just nu planerar vi livet utan bil. Om jag ska vara på jobbet på söndag morgon kl. 7.00 så måste jag åka hemifrån med buss ca 15.00 på lördag. Känns ju kul. Hundkursen i morgon är struken, släktkalaset på söndag likaså. Och antagligen tjugotvåtusen andra roliga saker vi hade tänkt hitta på. Det, gott folk, det suger.

Lite tröst är ju att vi har viltskadeförsäkring. Och att jag var nykter. Jag har tagit blås-oskulden idag nämligen.

Tur att maken fick sitt Playstation 3 idag. Så har vi ju något att hitta på här hemma. Det suger inte lika hårt.



torsdag 5 november 2009

Om ljuspunkter

Det finns lagar och regler. Det kan ställa till det ibland. Men det finns ju sätt att göra det bästa av situationen som det ställer till.

Jag är ju ingen stor beundrare av Lagen om offentlig upphandling, snarare tvärt om. Jag har inte heller varit någon stor beundrare av kommunen där jag växte upp. Men ibland glimmar de till. Lite av "ta-den-ena-och-slå-den-andra-med"-metodiken.

Om idioti

Kan någon, snälla, förklara poängen med kameror som skriver datumet på bildens framsida?

Typ såhär:
jag-har-jättefina-bilder-från-mitt-bröllop-men-kan-inte-använda-dem-till-något-vettigt-för-att-kamerajäveln-har-tryckt-datumet-över-typ-halva-bilden

Och sen kan man fråga sig;
Varför i helvete ställer inte folk in datum och klockslag rätt på sin kamera? Hur svårt kan det vara?

Och för alla er som nu skulle få för er att protestera mot detta, och säger att det-är-ju-jättebra-att-det-står-ett-datum-på-alla-våra-semesterbilder-så-att-vi-minns-när-den-var. Så svarar jag helt sonika, den-informationen-finns-i-bildfilen-idiotjävel. Eller-så-kan-man-trycka-den-på-baksidan-av-den-analoga-bilden-f-ö-r-i-h-e-l-v-e-t-e.

onsdag 4 november 2009

Om blindskrift

På stationen i Lund finns det skyltar med perrongnummer, på dem står det nummer med vanliga siffror och med blindskrift. Jag förutsätter att det står samma sak på blindskrift som med vanlig text, men är inte säker. För min del skulle det lika gärna kunna stå "makaron". Jag kan inte blindskrift. Hur som helst så undrar jag hur de blinda hittar skylten. Finns det en standardhöjd som skyltar med blindskrift ska sitta på? För, jag menar, om man som blind måste fråga en seende person om var skylten är, då kan man ju lika gärna fråga om perrongen direkt. Eller? Det blir i alla fall himla mycket vägg att känna genom för de blinda männen, de som vägrar att fråga om vägen!

tisdag 3 november 2009

Om längtan

Jag har accepterat att det är höst, och att det snart är vinter.

Men i min sinnevärld är det fortfarande sensommar.

Mina kläder vittnar om att så inte är fallet. Lager på lager.

Löven ligger numera i högar, de hänger inte på träden.

Det är mörkt.

När man längtar som mest, och drömmer sig till ljusa vårdagar, härliga sommarbad och bärplockning, då dyker det upp lite var som. Som typ här och här.

Det är inte bara jag som längtar.

Tisdagstema - Belysning


Bästa uppfinningen ever - bakgrundsbelysning till tangentbordet!
Datorn det sitter på är inte helt dum den heller...

Fler bidrag finns här!

måndag 2 november 2009

Cicci

Om ord

Varje morgon säger vi det. Varje gång vi skiljs åt, om så bara för en stund. Varje gång vi avslutar ett telefonsamtal. Varje gång vi tittat varandra djupt in i ögonen. Varje gång vi garvat läppen av oss tillsammans. Varje kväll, innan vi somnar. Och. Flera gånger däremellan.

Det är ord jag aldrig kommer att tröttna på. Ord som aldrig blir utslitna. Ord som ringer lika ljuvt i mina öron idag som de gjorde den där första dagen de uttalades för tre år och ett par månader sedan. Ord som har kvar sin kraft. Ord som inte behöver förstärkas. Ord som inte kan förstärkas, eftersom de redan är det största. Ord som vi bedyrade inför Gud och en församling i somras.


Jag älskar Dig!