Om idag

Vissa dagar är det tomt i huvudet. Då går jag lilla bloggrundan. Sedan somnar jag.

Andra dagar är det fullt i huvudet. Då passar jag på att fylla det till bredden, och går stora bloggrundan.

De dagar det är tomt i huvudet så skriver jag inte så mycket. Ibland försöker jag mig på ett inlägg om trafiken eller om hur mycket jag inte tittar på tv. Det brukar inte bli så bra. Sen somnar jag som sagt.

De dagarna som det är fullt i huvudet brukar jag lyckas klämma ur mig ett inlägg, eller ett par. Kanske inte något som skulle få Horace Engdal att lyfta på hatten, men vafan.

Idag är en sådan dag. Massor i huvudet.

Inget konkret kommer ut. Bara en massa trams.

Gilla läget!

Det var musik på tv innan. En orkester. Lillebror sa att det var en stråkorkester. Jag hörde strokeorkester, och kunde direkt se synen framför mig. En massa halvsidesförlamade människor som spelar instrument. Kul, tyckte jag och skrattade en stund. Sedan la lillebror till att det var en kille med Parkinsons som spelade trummor. Ja, å så en dement man som spelar bas. Någon sa åt honom att räkna strängarna.

Usch, vad elaka vi är i den här familjen. Fruktansvärda. Troligen träffar jag fler personer med denna typen av sjukdomar än många andra. Så jag vet att man inte ska skämta om det... Jag vet. Förlåt. Men kul har vi.

Maken är hemma igen, eller nej, men han är hos mig, hemma hos mina päron i lilla byn på landet. Det är bra. För nyfikna kan jag meddela att han levererade ett nyckelband och en penna. Så det blir ingen fotmassage. Jag ska alldeles strax gå in och lägga mig riktigt nära honom.

Alldeles strax.

Ska bara berätta att jag och min Farmor har varit och sett på Flickan som lekte med elden idag. Så jävla dålig.

Och det var tråkigt att se maken igen.

Och åttitalister förstår inte ironi...

Nu ni. Nu är det helg.