Om packning

Jag hatar att packa. Fyra års leverne i en stor jävla sportbag har satt sina spår. Packa är fruktansvärt, packa upp är om möjligt ännu värre. Till och med nu, när solsemestern på en styck Canarieholme är så nära att jag nästan känner solen, så tycker jag att det är pest att packa. Det kan ha att göra med att mina postorderkläder inte hinner komma och att jag har växt ur befintlig garderob... Det kan ha med det missnöjet att göra. Men allra mest troligt är det att missnöjet kommer av att jag måste stryka. Så är det, och att kläderna kommer vara lika skrynkliga som en 90-åring när vi väl kommer fram ändå. Dessutom kommer jag att glömma tio grejer som jag behöver, och ta med mig ca 200 grejer som jag inte behöver. Mamma är nöjd om passen är med. Resten skulle man ju kunna köpa i en souvenirbutik.. om man måste! Antagligen säljer de pass också. Men jag tror att jag håller mig till mitt nya fina, med son-namn!

Det skålar vi på!

Skål!