Om mysterier

Härom dagen köpte jag en bit ost. Typ parmesan. Jag hittade en bit utan kant och slog till. Detta var under arbetstid, när jag befann mig i en affär i arbetet. Inget skolk här inte. När jag skulle åka hem från jobbet var jag så hungrig att jag kunde ätit upp min egen arm. På väg till bilen kom jag på att jag glömt min ost, och sprang således in på jobbet igen för att hämta den. I ärlighetens namn så sprang jag inte, jag gick. När jag gick ut till bilen igen så kom jag på att jag kunde norpa en bit av osten, och på så sätt slippa åka till Statoil för att köpa en korv. Sagt och gjort. Jag bröt två rejäla ostbitar från min ost och knaprade i mig på vägen hem. Resten av osten la jag i min väska. När jag kom hem skrev jag en inköpslista, gick en runda med hunden och åkte sedan ner och handlade. När jag kom hem packade jag upp mina varor, och skulle även lägga in osten i kylen. Men den var borta. Spårlöst. Först misstänkte jag hunden. Han har stulit förut, men han brukar lämna spår efter sig. Osten var spårlöst försvunnen. Nästa tanke var att jag måste ha tappat den när jag brutit av mina bitar, och jag kastade extra vaksamma ögon när jag gick på stigen mellan parkeringen och jobbet. Ingen ost.

Igår var jag och hunden och tränade. Mycket duktig hund. Han passade även på att ta en liten paus för att... öh... pudra näsan. Och vad kommer ut då, om inte en sträng plastfolie.

Mysteriet löst. Nu undrar vi bara hur det ser ut när en påse-till-bröd-som-är-bakat-i-butiken kommer ut. För den kommer, tveklöst.