Om Sience Fiction

Min man är en SciFi-nörd. Inte så att han går på mässor, klär ut sig och är besatt, men han är en SciFi-nörd. StarTrek, alla omgångar, säsonger, avsnitt och dess extramaterial har han studerat noga, och flera gånger om. För tillfället plöjer han sig genom Stargate. Detta är en genre som intresserar mig måttligt. För ett par år sedan så plöjde han sig genom Babylon 5. Han brukade titta när jag jobbade kväll och helg, för att jag skulle slippa. Ganska snällt av honom. Sen började det bli spännande, och då brukade han passa på att titta på ett avsnitt när jag somnat i soffan. Sen började han vilja titta på avsnitten innan jag hade somnat, och det fick han så gärna, om han kliade mig på ryggen samtidigt alternativt masserade mina fötter. Då kan jag (nästan) stå ut med vad som helst. Det resulterade ju i att jag också tittade på den serien. Och när den var slut, så var det jag som bönade och bad att vi skulle kolla på den från början igen, så att jag fick ihop storyn. Och, my god, vilken story det är. Gott folk, kolla på Babylon 5. Det är en alldeles fantastisk berättelse, berättad på ett sätt som får piggarna att resa sig på skinnet, som binder ihop historia och framtid, som förklarar saker som ingen annan kan sätta ord på och som predikar kärlek, empati och godhet. Skit i Ullaredtöntar, bönder som söker kärlek, desperata hemmafruar, grå anatomi och all annan skit som går på tv. Kolla på Babylon 5. Det må vara Science Fiction, men det är riktigt bra sådan.