Om sunt förnuft

De senaste dagarna har Sverige upplevt en stor förtroendekris. Allt som står på Facebook är inte sant! Grupper kan byta namn. Grupper kan inte skänka en massa pengar till en jordbävningskatastrof. Folk är inte alltid vilka de utger sig för att vara. Föräldrar måste berätta med ett kopierat statusmeddelande att de älskar sina barn. Och tjejer sprider korkade saker som inte killarna får veta - mitt i jämställdhetsdebatten så ska man berätta sitt födelsedatum eller sin civilstatus i kryptiska statusmeddelanden. Jag fnissar mig nästan hysterisk så jävla duktigt vi lurar dem.

Vad hände med kritiskt tänkande? Vad hände med sunt förnuft? Vad händer om socialen tar alla barn vars föräldrar inte kräker ut sin kärlek i ett statusmeddelande? Var ska alla barnen bo? Vad hände med att inte prata med främlingar som bjuder på godis?

Jag förstår varför folk är rädda för vad som kan hända som konsekvens av barnens internetanvändande. För trots allt så är det ju fortfarande så att genom sig själv känner man andra.