Om hunden - igen

Nu är hunden sjuk. Han har en så kallad manlig kennelhosta. Det innebär att han hostar, men att det mest låter som om han har satt något i halsen och försöker harkla sig hela tiden. Hunden är vaccinerad mot denna typ av åkomma, men det tycks som om man kan få sig en släng av det ändå, om man är hund. Hunden började hosta i söndags, sedan dess har han bara sysselsatts med kisserundor runt huset mer eller mindre. Idag har han nästan inte hostat alls, men lite. Nästan frisk med andra ord. För tjugo minuter sedan var vi ute på sedvanlig kisserunda. Nu sitter han vid dörren och piper och vill ut igen. Så går det om man spenderar dyrbar kall utetid med att lukta på hundkiss och leta upp gamla gräddförpackningar i buskarna istället för att göra det man lämpligen borde göra på en kisserunda. Men hur förklarar man det för en prickig, något understimulerad hund? Det blir nog till att gå ut, igen, och att hålla tummarna att morgondagen bjuder på ingen hosta och en längre promenad istället.