När jag var liten brukade jag sitta i hålet som blev mellan pappas ben när han lade upp det ena benet på det andra. Det var som att sitta på en tron, gjord bara för mig. Jag brukade sitta där och dricka min Oboy på morgnarna, innan vi åkte till dagis. Njuta av pappas värme, närhet och trygghet en stund innan dagen tog vid. Ofta hade han varit ute och satt en kupévärmare i bilen, så att jag och mamma fick en varm bil att åka i på morgonen. Var tredje vecka körde pappa till jobbet, då cyklade jag och mamma till dagis. Det var inte lika varmt, men det var härligt att höra hennes andetag när hon cyklade med mig i barnsadeln. De knappt två kilometrarna mellan hemmet och dagis tog inte så lång stund att cykla, men jag ville aldrig att de skulle ta slut.
Ibland på kvällarna satt vi i våra blåa soffor och sorterade foton, satte in dem i album och pratade om bilderna. Mindes tillsammans. Vi brukade göra äggtoddy, eller egentligen var det bara vispat ägg och socker. Vispat så hårt att skeden kunde stå upp i glaset. Man kunde smaksätta den med CedroCitron eller med Oboypulver. Smarrigt. Ibland tittade vi på tv när vi satt där i våra blåa soffor, vi tittade på Skönheten och Odjuret. Mamma läste texten för mig. Det var när jag precis lärt mig att läsa, men fortfarande inte var snabb nog att hänga med i texten på tv:n.
Minnen.
3 kommentarer:
Jag minns.....Det gich ett avsnitt härom dagen, gissa vad jag tänkte på då? Jo på Emma så klart
FINT!!
Det finns så många som haft en dålig barndom. De som fått lära sig att vara vuxna långt tidigare än de måste. Ibland skäms jag nästan för att jag har haft det så bra. Inga fanatiker, inga slagsmål, inga fyllor, inga bråk alls nästan. Jag har fått lära mig bli vuxen genom att ha fått vara barn, det är inte alla förunnat!
Skicka en kommentar