onsdag 7 december 2011

Positivt tänkande

Det har gått nästan ett år sedan jag skrev något här. Det år som gått har varit ett av de mest händelserika i mitt liv, på gott och ont. Först och främst så väntar jag barn. Ett barn som borde titta ut från sin bubbla och in i verkligheten vilken dag som helst. Jag håller just nu att genomgå en separation också. Jag och maken ska dela på oss, och jag har därför flyttat upp till byn på landet. Det är omvälvande med så mycket stora förändringar på en gång. Separation, baby och flytt på en gång. Det har varit jobbiga veckor på många sätt, men de har lett till någonting bra som kommer att bli ännu bättre när tiden får gå.

Det är lätt att snöa in sig när man krisar. Se allt som är jobbigt och bedrövligt, sjunka ner i självömkan och inte bara slicka sina egna sår, utan även låta andra slicka dem. Jag har haft sådana dagar. Jag har också haft dagar då jag sett ljuset i tunneln. Sett och känt att jag kommer klara av detta, på egna ben. Det går upp och ner, en del dagar är bra, andra är fruktansvärda. Men när de dåliga dagarna är över och de bra dagarna kommer, så är de bättre än de bra dagarna varit innan. Och de dåliga dagarna blir aldrig så dåliga som de varit innan. Hela tiden känner jag att jag är på väg uppåt och framåt, även om vägen inte är spikrak på något håll.

Jag försöker att tänka positivt. Känslan inom mig säger att detta kommer bli bra, men att jag inte vet hur bra kommer att se ut. Jag försöker hitta den känslan och låta den göra mig stark. Det är positivt tänkande i min värld. Jag är medveten om att det kommer bli jobbigt. Jag laddar inför prövningar som jag inte har en aning om hur de kommer att se ut. Jag hoppas på det bästa, förbereder mig för det värsta och väntar mig någonting mitt emellan. Jag vilar i tryggheten att mitt skyddsnät håller för att fånga upp mig från ett fritt fall, det har de visat om och om igen de senaste veckorna.


3 kommentarer:

Sandra Karlsson sa...

Men åh, Emma! Jag hade ingen aning om att ni skulle separera. Så sorgligt :(
Jag håller mina tummar hårt för att allt går bra med förlossning (envisa unge att inte komma ut i tid!)och omställningen som hör till. Fast det är väl klart att det kommer att gå fint, speciellt när man har en så fin familj som du har :)
Stora kramar

Anonym sa...

Jag är övertygad om att du kommer att klara av detta hur svårt det än kommer att bli ibland.
Det är jobbigt med separation och inte blir det lättare med en liten bebis.
Men du är en stark, självsäker, intelligent, vacker osv som kommer klara av detta med.
Du vet var jag finns även om det är många mil mellan, lite närmare när jag kommer till eslöv mellan varven
/Monica

Malin Å sa...

Kram vännen! Finns här för dig!