punkt punkt punkt

Inställning

2012-01-11T11:15:00.002+01:00

En gång i tiden, för sisådär en månad sedan och all tid innan dess, var jag inte förälder åt någon. Det är jag nu. Då, förr i tiden så hade jag en massa åsikter om saker och ting som gällde barn. När jag uttryckte dessa åsikter så var det alltid någon som utbrast vänta du tills du får egna barn. Jaja, tänkte jag, vi får väl se. Nu, i en månads tid så jag jag gått och väntat på att alla mina åsikter kring just barn ska ändras. Men nej, det händer liksom inte. Det verkar som om mina åsikter var grundade på annat än just bristen på empati emot föräldrarollen. Konstigt.

Till exempel så tycker jag fortfarande att det är fel att barnomsorgen ska begära in utdrag från straffregistret när de anställer. Pedofiler är bland det värsta avskum som finns på denna jord, men det ska ligga på rättsväsendet att ge dem straff som hindrar dem från att kunna arbeta med barn, inte på arbetsgivaren. Så länge vi accepterar att man begär in utdrag ur straffregister så kommer vi inte heller närmare en långvarig lösning. Dessutom skulle jag mycket hellre se att man kommer på ett sätt att hindra alla pedofiler, inte bara de som redan är dömda, från att kunna arbeta eller engagera sig i verksamheter som rör barn.

Antagligen kommer någon att säga vänta bara tills...

... du har barn på dagis.

... lite större barn.

... fler barn.

Men nä, jag tror inte det.

Förlossningen

2011-12-15T22:17:00.007+01:00

1. När fick du reda på att du var gravid?

Jag misstänkte att det var något på G och passade på att köpa ett graviditetstest när jag ändå skulle till Apoteket. Det var den 30 mars.

2. Hur gammal var du?

3. Hur tog din partner det?

Jag ringde och berättade att jag skulle köpa ett test, sedan ringde jag igen och frågade om han ville vara med (det sa han att det inte behövdes), sedan skickade jag ett mms med bilden på plusset och frågade vad han önskar sig i julklapp. Han blev glad!

4. Mådde du mycket illa?

Nope, inte ett dugg.

5. Var du känslig?

Inte värre än vanligt, tror jag.

6. När kände du bebisens första sparkar?

På min födelsedag, den 18:e juni.

7. Var du ofta orolig?

Inte ofta, men vid ett par tillfällen har jag varit det. I början på graviditeten fick jag ont på samma ställe där jag hade ont när jag hade ett utomkvedshavandeskap för några år sedan, vi var på KK akut och kollade upp det. I slutet på grviditeten var det en dag jag inte kände några fosterrörelser, då var jag inne på förlossningen på kontroll. Ett par gånger där mellan har jag blivit orolig, men avvaktat och känt efter en stund senare.

8. Sparkade bebisen mycket?

Nja, mycket rörelse, inte så mycket direkta sparkar.

9. När började du läcka bröstmjölk?

Jag har inte läckt någonting alls.

10. Fick du bristningar?

Japp, magen ser ut som ett myrbo med bristningar.

11. Blödde du någon gång?

Nej. Nio månader utan mens, helt underbart!

12. Hur många ultraljud gjorde du?

Fem. I vecka 7 var vi inne på kontroll på KK akut, då såg man bara en klump. Rutinultraljud i vecka 18. Extra ultraljud i 33 på grund av att de ändrat datum för beräknad förlossning med 8 dagar. Extra tillväxt kontroll i vecka 37. Och koll av mängden fostervatten och flöde i navelsträngen när jag var inne på kontroll i vecka 40.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?

Jag hade inga direkta önskemål annat än att jag ville ha en normal förlossning där jag hade möjlighet att vara mentalt närvarande.

14. Hur började din förlossning?

Jag kom in till förlossningen för kontroll i vecka 41+1 på grund av högt blodtryck och huvudvärk, de lade in mig över natten. Morgonen därpå blev jag igångsatt med Propess, de lade in den kl. 9.30 och jag fick lite sammandragningar direkt, men sedan hände det inte mer förrän kl 20.30 samma kväll. Då började jag få sammandragningar som snabbt blev till värkar. Som i sin tur kom utan vidare mellanrum.

15. Hur många timmar tog förlossningen?

Från första sammandragningen tills jag hade bebis på utsidan tog det cirka 2 timmar och 40 minuter.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?

Vaginalt. Jag har tydligen ett helt fenomenalt bäckenben. En bra grej att ha.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?

Jag var ju redan inne, men när de undersökte mig första gången uppe på BB var jag 4-5 cm öppen. När jag var nere på förlossningen hann de inte undersöka innan jag var helt öppen.

18. Vilken smärtlindring tog du?

Lustgas.

19. Dragen med sugklocka?

Nej.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?

Oj, jag vet knappt, men ungefär en timme tror jag.

21. Blev det komplikationer?

Nej.

22. Vad tyckte du var jobbigast?

Såhär i efterhand var det egentligen inte särskilt jobbigt alls. Jag tyckte att jag hade koll hela tiden, även om de var lite oroliga för mig när jag försvann in i mig själv i lustgasdimman. Smärtan var stor men överkomlig. Värkarna kom som sagt sjukt tätt, och det var ju jobbigt, men det gjorde också att jag inte hade tid att tänka utan bara jobba på.

23. Var du rädd för något?

Att inte Robban skulle hinna dit. Det gjorde han, med 10-15 minuters marginal.

24. Skrek du?

Nej. Jag har aldrig varit så tyst.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?

En himla massa folk, men inte alla på en gång. Min barnmorska och min undersköterska var med hela tiden. Mamma och pappa var inne en sväng för att möta upp Robban och ta hem hundarna till sig. Robban var ju som sagt med en stund. Och så var där ett par extra personal som jag inte har riktigt koll på vilka eller hur många de var. Strax efter att krystvärkarna börjat trillade det in en barnläkare med glitter i håret som undrade var bebisen var. Han hade gått till fel rum.

26. Hade du någon nära med dig?

Jajamen, (nästan) hela familjen. Men som sagt, inte alla på en gång.

27. Fick du sys?

Ja, ett par stackars stygn fick jag. Men jag hade sluppit om jag velat.

28. Vilken vecka födde du i?

41+2

29. Vad var vikt och längd på bebisen?

Han vägde 4080 gram och var 52 cm lång.

30. Ammar du?

Japp. Han är lite kladdig och vill hellre kela med brösten än äta från dem. I hans önsketänkande ingår det då att maten kommer från hans händer. Vi jobbar på det.

31. Hur gammal är bebisen nu?

Nästan exakt 2 dygn.

32. Vad tyckte du om förlossningen?

Den var kort och intensiv. Men det jag tänker mest på i efterhand var känslan jag hade under tiden. Att allt jag gjort fram tills dess, alla tankar, alla känslor, alla beteenden, att allt det hade förberett mig på det. Det var sådant jag tänkte på i lustgasdimman!

Positivt tänkande

2011-12-07T12:35:00.003+01:00

Det har gått nästan ett år sedan jag skrev något här. Det år som gått har varit ett av de mest händelserika i mitt liv, på gott och ont. Först och främst så väntar jag barn. Ett barn som borde titta ut från sin bubbla och in i verkligheten vilken dag som helst. Jag håller just nu att genomgå en separation också. Jag och maken ska dela på oss, och jag har därför flyttat upp till byn på landet. Det är omvälvande med så mycket stora förändringar på en gång. Separation, baby och flytt på en gång. Det har varit jobbiga veckor på många sätt, men de har lett till någonting bra som kommer att bli ännu bättre när tiden får gå.

Det är lätt att snöa in sig när man krisar. Se allt som är jobbigt och bedrövligt, sjunka ner i självömkan och inte bara slicka sina egna sår, utan även låta andra slicka dem. Jag har haft sådana dagar. Jag har också haft dagar då jag sett ljuset i tunneln. Sett och känt att jag kommer klara av detta, på egna ben. Det går upp och ner, en del dagar är bra, andra är fruktansvärda. Men när de dåliga dagarna är över och de bra dagarna kommer, så är de bättre än de bra dagarna varit innan. Och de dåliga dagarna blir aldrig så dåliga som de varit innan. Hela tiden känner jag att jag är på väg uppåt och framåt, även om vägen inte är spikrak på något håll.

Jag försöker att tänka positivt. Känslan inom mig säger att detta kommer bli bra, men att jag inte vet hur bra kommer att se ut. Jag försöker hitta den känslan och låta den göra mig stark. Det är positivt tänkande i min värld. Jag är medveten om att det kommer bli jobbigt. Jag laddar inför prövningar som jag inte har en aning om hur de kommer att se ut. Jag hoppas på det bästa, förbereder mig för det värsta och väntar mig någonting mitt emellan. Jag vilar i tryggheten att mitt skyddsnät håller för att fånga upp mig från ett fritt fall, det har de visat om och om igen de senaste veckorna.

GOD JUL

2010-12-24T09:48:00.002+01:00

This year it’s really a Winter Wonderland,

People, Let it Snow, let it snow, let it snow.

That’s the only way of getting a white christmas, and a Sleighride.

Now, let’s Rockin’ around the Christmas tree to the Jinglebell Rock,
after that Mistletoe & Wine, and maybe listen to the Fairytale of New York.

After all, I want all of you to Have yourself a merry little christmas.

Om luktkonservering

2010-12-07T19:18:00.003+01:00

Jag vet inte om någon har missat det faktum att det är vinter, även i Skåne. Någon? Nä, jag tänkte väl det. Det faktum till ära ska vi idag prata om lukter. Otippat.

Vintern konserverar lukt. Dels för att luften är kall och därmed inte rör sig så himla mycket. Det är det som gör att avgaser luktar mycket mer på vintern, till exempel. Varm luft rör sig mycket mer och är därför mycket större. Detta kan illustreras med en ballong. Blås upp den inomhus i värmen, ta ut den i kylan, och vips så blir den mindre. Jag har inte ens hittat på detta själv, det är så. Detta gör att lukter inte flyttar sig sådär himla mycket när det är kallt. Dessutom ligger det snö på marken. Snö består av flingor som har en väldigt stor yta, trots att de är så små. Det finns alltså plenty med utrymme för små doftpartiklar att fastna på.

Nu kan man undra varför jag funderar över lukter, när det finns så mycket annat att fundera över. Jo, det är nämligen så att jag har två hundar, två hundar med tillhörande nos. De är ganska besatta av lukter i vanliga fall, under vintertid är de vansinnigt besatta av lukter. Detta är bra när vi är ute i skog och mark och spårar, just då vill jag att hundarna ska använda sin näsa. När vi går kisserundor - inte lika mycket. Men inte en enda av prickarna fungerar som off-knapp, jag har testat.

Det blir inte bättre av att "valpen" håller på att bli könsmogen. Lukter... mmm... tänker han och drömmer om tikar. Det är svårt för "valpen" att bli könsmogen med en kastrerad hanhund i huset också. Det är svårt att placera in honom i ett fack. Hittills har han blivit utesluten ur hanhundsfacket, just nu utreds han i honhundsfacket, men det verkar inte så lovande då han inte blir ett dugg upphetsad av några av de intensiva uppvaktningarna han blivit utsatt för. Svårt att vara hund, helt enkelt. Tålamodskrävande.

Om önsketänkande

2010-12-03T16:18:00.003+01:00

Vi skaffade en liten valp i somras. Nu är det vinter, och det visade sig att den lilla söta valpen skulle bli en ganska stor odräglig hund. Svårt att gissa sig till det faktiskt.

Hundskrället har betett sig ganska resonabelt i de flesta sammanhang hela tiden. I synnerhet i det sammanhang där han och den större modellen av hund har varit ensamma här hemma. Väldigt få, förvånande få saker har dött här hemma. Eller ja, hade dött, fram tills för 14 dagar sedan. Nu har Knatte filat till siffrorna en aning. Tre fjärkontroller, ett par askar, en tass-salva, ett par skor och strumpor, två tuber med extra fet hudkräm, allsköns post och en vetevärmare senare. När man som hundägare ställs inför situationer som dessa har man två val. Skala av allt som inte sitter fast i hela lägenheten, dvs. STÄDA. Eller så kan man städa en liten del av lägenheten, och sedan skala ut hunden i det utrymmet. Alla som känner mig förstår vilket alternativ jag valde. Så jag ställde allt som tidigare stod i hallen, i andra rum och plockade fram torkställningen (kompostgaller är för mesiga kapitalister, min mamma är trots allt smålänning). Knatte placerades i hallen, avskärmad från resten av lägenheten med hjälp av torkställningen. Till sitt förfogande fick han en filt, en leksak, ett ben och ett par gamla jeans som jag fyllt fickorna med hundgodis och sedan rullat ihop. Numera är det så han spenderar den tid som hundarna lämnas ensamma här hemma. Det fungerar bra, tackar som frågar! Pricken får alltså resten av lägenheten till sitt förfogande, och ligger mest troligen i soffan och skrattar åt den lilla hela dagarna. Skrockar till och med. Livet är inte rättvist, inte ens för prickiga hundar.

Hur som helst, för en stund sedan pratade jag med maken på msn, han undrade om detta knep varit lyckat även idag. Givetvis, svarade jag, det var ju min idé. Maken gav sig sedan på önsketänkandet att vi kanske, en dag slipper stänga av i lägenheten när vi lämnar dem. Mitt svar på det illustreras i bilden nedan. Vilken drömmare jag gift mig med, och vilken taskig fru han fick. Livet är som sagt inte rättvist.

Om samvete

2010-12-02T08:54:00.002+01:00

Det är meningen att föräldrar ska vara sina barns samvete, tills dess att de har ett eget, och i bästa fall längre än så. Det är mamma och pappa som ska sitta där på axeln och hjälpa till med moraliska beslut i livet. Köra för fort eller hålla hastighetsbegränsningarna. Hjälpa den äldre damen av med rollatorn från bussen, eller putta henne i ryggen. Stoppa varorna i fickan och låtsas som om det regnar, eller betala för sig i kassan. Skvallra på en kollega till chefen, eller prata med kollegan direkt. Det är i min mening en förälders största uppgift, att ge sina barn ett samvete. Lära ut vad som är rätt och vad som är fel. Lära ut att goda gärningar må vara lite besvärliga och inte alls lika roande, men att de värmer så gott i hjärteroten efteråt. Att lära ut att sin egen lycka bygger man själv, med sig själv, genom goda gärningar, och inte genom att trycka ner och trampa på andra människor. Om man lyckas med det som förälder så spelar det andra inte så mycket roll. Utbildning, arbete, kärlek och vänskap är sådant som brukar ge sig med tiden. Däremot är det viktigt att se till att barnet inte tär av sig själv för att höja andra. Det är också destruktivt, även om det inte drabbar andra. Det egna jaget är minst lika viktigt som andras jag. Och det måste också höjas upp, helst genom att identifiera sina goda gärningar och bygga sig själv på det.

I morse hörde jag en granne ute i trapphuset. Hon frågade sin tvåochetthalvtåring om hon ville åka pulka. Dottern svarade; Nej! Mamman sa då att om hon åker i vagnen så kommer den att gå sönder på grund av all snön, och att då kommer de vara tvungna att gå till dagmamman hädanefter. Sedan gick de ut. Strax därefter så gick jag ut med (o)djuren, jag hann i fatt dem en bit bort på området - dottern satt i vagnen.

Jag vet ju inte, jag har ju inga barn, men jag tror inte att det är rätt väg att gå, att ge sina barn dåligt samvete. Eller att lägga beslut på dem som de inte kan ta. Om det finns risk att vagnen går sönder, ge inte ungen möjligheten att åka i vagnen. Föreslå pulka, eller att gå själv. Plötsligt framstår pulkan som ett trevligt alternativ. Och tänk om vagnen går sönder, av någon anledning. Tror ni att mamman kommer köpa en ny vagn eller hålla sig till sina hot? Tomma hot är alltid en dålig idé.

Men som sagt, jag vet ju inte, jag har ju inga barn.

Om SJ

2010-11-23T22:00:00.003+01:00

a.k.a. Satans Järnvägar

De kör en reklamkampanj för sitt nya kort - få poäng på allt.

Vore det inte bättre om de helt enkelt såg till att gå i tid, komma fram i tid och skaffa sig ett logiskt prissystem för sina biljetter?

Eller?

Om sport

2010-11-23T21:21:00.002+01:00

Innan idag sa jag till en god vän att jag inte bloggar så mycket för tillfället. Jag har inget vettigt att skriva, eller rättare sagt, andan att skriva ner allt vettigt jag tänker vill inte infinna sig.

Alldeles nyss föll den på igen, andan.

Jag är inte ett dugg sportintresserad. Jag tittar på fotbolls EM och VM om Sverige är med och spelar, på Sveriges matcher. Jag tittar aldrig på hockey. Eller på någon annan sport heller för den delen. Jag läser inte sportdelen i tidningen heller. Ibland blir jag dock tvungen att titta på eller läsa om sport, i jobbet ibland, hemma hos familjen ibland eller i andra situationer som jag inte riktigt kan styra över vad jag matas med för information. 99% av de gånger då jag bli matad med sportnyheter handlar det om fotboll eller hockey. Ingen annan sport. Eller jo, lite handboll också, jag bor ju trots allt i Lund.

För ett par år sedan var det innebandy-VM här i Sverige, i Skåne närmare bestämt. Av en händelse råkade jag dels vara medveten om denna stora sporthändelse och titta på en sportsändning, samma dag. Tror ni att de med ett endaste litet ord nämnde att det var något VM på gång i Sverige? Nädå, däremot nämnde de att en ständig avbytare, i ett obskyrt tysk fotbollslag, hade vrickat foten på en träning.

Kan man kalla det för att bevaka svensk sport? Nej!

Jag är som sagt inte så väl bevandrad i sporten, så jag kan vara lite orättvis i min tolkning. Men är det inte väldigt mycket fotboll och hockey och väldigt lite annan sport i svensk sport? Kan man skylla den dåliga tillväxten i svensk idrott på det? Kanske inte. Det beror antagligen på att svenskt föreningsliv är alldeles för dåliga på att marknadsföra sig och att svenskt föreningslivs eldsjälar är alldeles för dåliga på att lära upp sina efterträdare. Men det ska sägas att de inte får någon vidare bra hjälp av sportmedia.

En helt annan, inte lika intressant, men ändå anmärkningsvärd, detalj i just detta inlägg är att jag jag skrivit spårt, och sedan varit tvungen att sudda, och skriva om - skriva rätt. Märkligt. Antagligen beror det på min lätta högervridning i allmänhet. O och Å har ju samma förhållande till P, med riktningen som enda skillnad.

Om väntetid

2010-06-30T18:40:00.002+02:00

Ibland händer det ovanliga saker. Som idag till exempel. Jag och Malin skulle träffas på Ebbas klockan ett. Jag var där klockan ett, det var inte Malin. Det brukar vara tvärt om. Malin får vänta på mig i ett par minuter eller så. Idag var det jag som fick vänta. Eftersom jag alltid är sen så är jag väldigt dålig på att vänta. Jag är van vid att folk väntar på mig. Det slog mig idag när jag stod där på gatan och inte visste vad jag skulle göra med mig själv. Märkligt. Men det blev en väldigt trevlig långfika.

Om energi

2010-06-30T10:41:00.002+02:00

Vissa människor har hela världen emot sig, och är så tyngda av det att de knappt orkar resa sig när solen skiner. En del har all världens tyngd på sina axlar och går en väg som är kantad med olycka och sorg, men de har ändå alltid ett leende på läpparna, ett snällt ord att bjuda på och den rakaste rygg man kan tänka sig. Somliga har inga problem, men orkar knappt stiga upp på morgonen. En jag känner är bara glad när hon har haft sex, oavsett annat.

Det är märkligt hur olika vi hanterar våra liv och situationer, och hur de påverkar oss. Inga pekpinnar, bara konstaterande.

Så jävla meningslöst

2010-06-09T21:48:00.004+02:00

Jag är inte så mycket för bloggar som innebär att folk radar upp vad de gjort under dagen. Detta är inlägget som jag inte riktigt står för, men som jag liksom bara är tvungen att skriva, för att gnälla av mig lite. Palla läsa eller skit helt enkelt i det.

Vaknar, för sent. Skyndar för att hinna med bussen hemifrån för att hinna med tåget till Malmö. Stiger på stadsbussen 10.32, enligt tidtabell. Sitter på bussen i godan ro och är lite sur på mig själv för att jag inte laddat min mobil och för att jag inte köpt biljett direkt till Malmö. Men tänker att bussen ju var i ganska god tid så att jag borde hinna fixa det på stationen, strax därpå stiger det på en förvirrad människa på bussen. Hon vet inte var hon ska. Hur många biljetter hon ska ha eller varför hon ens står på bussen, men efter att ha försinkat bussen i cirka fem minuter så betalade hon iallafall sin biljett och steg på bussen. Två hållplatser senare fick jag springa av bussen för att överhuvudtaget ha en chans att hinna med tåget. Pustandes och stånkandes nådde jag biljettautomaten, löste min biljett så fort Skånetrafikens bakvända monstermaskiner tillåter och fick nästan tackla bort bruden som stod och delade ut information om Sommarkortet för att komma förbi ner till spåren. Ungefär samtidigt som jag tog det sista steget upp för trappan så gick tåget. Glad för att jag för en gångs skull var ute i ganska god tid, så tog jag det lite lugnt i väntan på nästa tåg som, hör och häpna, var i tid och gick klanderfritt till Malmö. På tåget hann jag piffa färdigt mitt bildspel i datorn, som var anledningen till att jag var tvungen att åka till Malmö. För att kunna visa bildspelet så behövde jag en adapter mellan datorn och sladden till jobbets projektor. Även stadsbussen gick som en klocka och jag andades ut en aning. Anlände till Kullander i god ro, tog en kölapp och letade upp min adapter, grejade lite i kassan och snackade lite innan jag begav mig till bussen som skulle ta mig till jobbet för mötet. Åkte tillbaks mot Lund ca 30 minuter efter att jag anlänt till Fridhemstorget, och 1,5 timme efter att jag lämnat Lund. Käkade lite på vägen och var ändå i god tid jobbet innan mötet skulle börja. Lite nöjd över dagen packade jag upp min dator, satte den på podiet, packade upp min nya adapter, kollade så att jag hade rätt adapter mot sladden som satt i väggen - vilket jag hade, och skulle bara koppla in skiten i datorn. Där och då, 2 timmar och trettio minuter efter att jag satt mig på den första bussen kom jag på att jag köpt fel adapter. Så hela resan till Malmö var helt i onödan. Det var då rent för sent att försöka få tag på rätt adapter. Jag skrek lite inombords, väl medveten om att den enda jag kunde skylla på var mig själv och att det inte skulle hjälpa ett enda dugg att vara varken arg eller irriterad på någon. Mötet började, och jag fick använda min fina, välarbetade presentation som anteckningar för mig själv istället för att visa den för mina kollegor. Well, de två som satt precis bredvid mig såg den ju. Innan mötet var slut hann jag bli förbannad på ett par saker. Bland annat att min chef räknat fel och att hon blev sur för att jag ifrågasatte det, och att "var och en får ha sin egen penna". Jag var så irriterad att jag inte ens kände någon glädje över att vi har fått en massa pengar att ha "kul tillsammans" för. Vi kan ju liksom ändå inte vara iväg allihopa, så vem försöker man lura? Humöret var alltså inte på topp när mötet var över och jag spenderat hela förmiddagen på kollektiva färdmedel på mötets skull, på min lediga dag, till ingen nytta. Halvvägs hem hoppade jag av bussen för att träffa maken på ett café, mysigt och inte alls irriterande. Därifrån gick vi till The Rock där vi hämtade projektorn och en ny lampa till den. Kånkandes på en stor låda begav vi oss sedan hemåt, med buss. Hem för att lämna lådan och inventera kylen. Skriva handlarlapp och åter ge oss ut. Vi gick till MediaMarkt, Kjell&Co på Nova och sedan till Ica. Självscannade oss genom affären och tro väl fan så skulle de kontrollera oss just idag. Upp med alla varor på bandet och ner med alla varorna i påsen igen. Allt stämde. Men så himla skönt då! Gick hem. Var hemma klockan 21.00.

Nu har visserligen eftermiddagen varit väldigt angenäm i makens sällskap. Vi har hunnit prata om både det ena och det andra och faktiskt fått lite kvalitetstid. Men, det har tagit hela dagen. Jag steg på bussen halv elva och var hemma igen klockan nio. För en runda till Malmö, ett personalmöte, fika, hämta en grej, vara en sväng på Nova och handla.

Gud i himmelen vad jag saknar min bil! Den är dyr, den är inte helt miljövänlig, den är otursförföljd. Men den sparar på en viktig sak i mitt liv - min tid, och dessutom gör den att jag kan ta mig var jag vill, när jag vill. Det är det fan värt! Dessutom har vi lagt 250 kronor på buss och tågresor sedan i måndags.

Om teknik

2010-06-08T12:29:00.002+02:00

Det finns bra teknik, och det finns dålig teknik.

Vilken teknik vi väljer att omge oss med är upp till var och en av oss. Precis som att det är upp till var och en av oss att välja vilken fabrikör som tillverkar vår teknik. Ganska enkelt sett. Därför borde våra definitioner av vad som är bra teknik skilja sig åt, ganska radikalt.

Det finns de som tycker att bra teknik, är teknik som kan mycket, och som man måste kunna mycket för att kunna använda. De menar att sålänge tekniken är avancerad så gör det ingenting om användandet av den är komplicerat.

Det finns de som tycker att teknik är ett nödvändigt ont, och att bra teknik är den som inte märks så mycket, som man inte behöver kunna något om och helst slipper använda.

Det finns de, som jag, som tycker att bra teknik är teknik som kan mycket, men som man inte måste kunna så mycket för att använda. Avancerad teknik och enkelt användande. Det är så jag definierar bra teknik. Det är bland annat därför jag väljer att köpa Apples produkter.

Om klagomål

2010-05-21T01:24:00.002+02:00

Jävligt orättvisa sådana!

Min man brukar anklaga mig för att prata i sömne ibland, och att låta i sömne alltid. Det är något som typ alla jag delat sovplats med sagt till mig, så det är antagligen sant. Ibland har jag ju vaknat själv, lyssnat på sörjan, inte fattat ett ord och sedan somnat om igen. Så jag tror honom.

Nu ligger jag vaken och han sovande i sängen. Ovanlig fördelning i den här familjen med tanke på att jag har ungefär samma sömnbehov som en katt. Sisådär 23 timmar sömn per dygn är great! Gravida folk brukar ojja sig över hur trött man blir, man kan ju undra hur det ska gå för mig i en eventuell framtid. Om man inte vill undra det så kan man ju undra var det var som var så himla orättvist med att jag blev anklagad för att prata och låta i sömne, när jag ju faktiskt gör det. Jo, det är nämligen så, att i just detta nu, så ligger min älskade make och snarkar och gör väldigt roliga ljud - i sömne. Nyss så lät han som om han försökte bubbla vatten och andas in samtidigt. Lite som Hannibal Lecter möter guldfisk. Ska man gnälla på andras ljud kan man ju liksom finslipa sina egna först, eller hur!?

Om att vara rädd om sig

2010-05-02T15:53:00.002+02:00

Jag sitter inne med datorn, hunden sover i soffan och balkongdörren står öppen. Utanför leker barn, vaktade av en mamma. Jag lyssnar.

Mamman säger till sin dotter:

Nu är du rädd om dig.

Dottern trillar och mamman säger då:

Vad var det jag sa? Jag sa ju att du skulle vara rädd om dig - unge!

Den del i människans hjärna som utvecklas sist är förmågan att räkna ut konsekvensen för ett beteende. Visst lär man sig att om man stoppar handen i kokande vatten så gör det ont, och att man bör undvika det. Men det är inte konsekvenstänkande, det är reflexer och överlevnadsinstinkt.

Om ett barn ska kunna vara ta hand om sig själv, så måste mamman först lära barnet vad det innebär att vara rädd om sig. Det är inget man bara förstår för att någon säger det när man är två år gammal.

Precis som om man säger åt någon som beter sig illa att han eller hon ska "bete sig som folk". Folk som inte beter sig som folk vet oftast inte hur folk ska bete sig, och behöver därför en liten lektion i samband med en sådan kommentar. Men det är normalt sett lite svårt för folk att förstå det.

Frestande

2010-04-18T09:58:00.002+02:00

Vad tror ni händer om jag trycker på knappen?

Word!

Get a Mac!

RISK

2010-04-13T23:40:00.001+02:00

Ikväll har vi avhandlat ett trevligt litet världskrig här hemma. Det slutade med att Julia fick storstryk till förmån för Matte D och Svenska B. Mamma storröjde, en stund, men har tydligen närt riktiga storpampar till konspiratörer vid sin barm, och blev helt enkelt utspelad så fort hon slutade fuska. Lillebror gav upp. Jag vann alltså. Världsregent låter som en bra titel att inneha!?

Tror ni att man kan skapa fred i Mellanöstern, om det är en och samma ledare som styr?

Tror ni att Ryssarna och Jänkarna låter bli att retas i sandlådan om de tillhör samma land?

Tror ni att svält, slavarbete, generellt utnyttjande av folk och annan skit hade utplånats om alla hade betalat skatt till samma skattekontor?

Tror ni att landet världen hade stått enade mot hot från rymden, om de skulle komma?

Skulle klyftorna mellan fattiga och rika minska eller öka?

Skulle vi börja prata samma språk allesammans, och skulle det i så fall låta som Rosengårdssvenska?

Jag vet vilka som vet svaren på frågorna. Stillaha vet!

Täckestjuven

2010-04-13T14:26:00.002+02:00

Om man letar efter ett täcke, så kan man ge sig fan på att hunden ligger på det. I alla lägen!

Om våren

2010-04-09T20:18:00.002+02:00

I år kom våren sent. Efter en vinter som fick de flesta att krokna och resebolagen att göra dubbla baklängesvolter, så är den äntligen här, våren.

Det är mycket ljusare på kvällarna. Fåglarna kvittrar (tydligen på morgnarna när jag är medvetslös, jag vet det för att folk berättar det för mig), knopparna som har varit så hårt slutna i vinterns grepp börjar nu blotta sitt innehåll, krokusarna blommar, snödropparna är nästan överblommade, vinterjackan är inhängd i ett mörkt hörn och påskliljorna reas i affären.

Det bästa av allt är att våren tar god tid på sig. Ingen vår-explosion, utan en stillsam vår där varje millimeters utvecklig går att följa och njuta av. Buskarna är lite grönare varje dag. Kastanjeknopparna är klibbiga och lite större för varje dag. På morgnarna när man går till (bilen som tar en till) jobbet har krukusarna kroknat av nattens kyla, och på eftermiddagen när man kommer hem igen står de starka och stolta och lyser med sina kulörta färger igen.

Det finns inget värre än att känna sig snuvad på våren. Våren ska njutas, och denna vår låter sig njutas. Men var fan är Tussilagon?

Och var tog chokladbiten jag nyss hade i handen vägen?

Om frustration

2010-04-09T14:35:00.002+02:00

Jag och min kropp, vi kommer inte riktigt överens.

Jag vill städa, kroppen vill kolla på CSI.

Jag vill springa, kroppen har ont ont ont.

Jag vill ut och spåra med hunden, kroppen är stel stel stel.

Jag vill vara morgonpigg, kroppen vill sova.

Jag vill vara kvällspigg, kroppen vill sova.

Jag vill vara smidig, stark och ha bra kontidion, kroppen jobbar på det när den inte är stel och har ont.

När vi slåss om saken, så vinner alltid kroppen - den är tyngst.

Jag jobbar på det!

Om siffror

2010-03-26T08:30:00.001+01:00

Vi har en väckarklocka som projecerar tid och utetemperatur.

Det är härligt att vakna när tiden är mindre än utetemperaturen!!

Bangzy

2010-03-25T11:03:00.004+01:00

För tio år sedan var jag på Island och jobbade. Just idag för tio år sedan låg det sex små, 8 dagar gamla valpar i hallen hos familjen jag jobbade för. En av dem var Bangzy. Han växte upp i samma takt som jag började förstå språket. Och som en bonus så fick jag honom. Han skulle följa med mig hem till Sverige. Tyvärr så blev jag sjuk, och fick åka hem tidigare än väntat. Men en månad senare kom Bangzy till Sverige tillsammans med en tjej som varit hos familjen och hälsat på. På Island hade de gett honom lugnande medel inför den långa flygningen, på Arlanda hade han vaknat och de hade varit ute och gått rundor i väntan på flyget som skulle till Kristianstad.

I Kristianstad stod jag och väntade på min hund. Vi såg flyget landa. Folk gå av. Bagaget lastas av. Vi fick reda på att hundburen skulle komma på bagagebandet tillsammans med det andra bagaget. Vi väntade. Bagaget kom på bandet. Men ingen hundbur. Vi väntade. Ingen hundbur kom. Bagagebandet tömdes, och det kom fortfarande ingen hundbur. Vid det här laget var jag i stort sett panikslagen. Helt plötsligt hörde vi någon säga Bangzy (uttalas Bongsi, och betyder nalle på isländska). In kom tjejen med en styck mycket pigg och glad, svart och vit hund i koppel. Hon berättade att, när de skulle lyfta ut buren ur planet så hade den öppnat sig. Bangzy hade tagit tillfället i akt och testat marken i sitt nya land. Han hade lagt i högväxel och dragit en repa på landningsbanan. Bilden ovanför är tagen samma kväll som han kom till Sverige, fyra månader gammal.

Sedan var det dags för Bangzy att vänja sig av med milsvida ytor att springa på, och plötsligt anpassa sig till en tomt. Inte helt lätt. Jag insåg ganska snabbt att det inte skulle hjälpa att springa efter honom, så när han lämnade tomten så skrek jag; NEEEEJ, tills han stannade. Grannarna inte så lyckliga, men det hjälpte. Inte en gång, när jag har varit hemma, så lämnade han tomten. När inte jag var hemma, så var han inte lika nogräknad med gränserna.

Därefter flyttade han med mig till Bollerup och internatlivet. Jag är ju mer morgontrött än vad som egentligen borde vara tillåtet. Men Bangzy kom på ett sätt att få upp mig. Han började med att gny lite försiktigt. Sen började han hoppa upp och ner i sängen. När inte det fungerade så stoppade han ner huvudet i vattenskålen, bubblade, och sen hoppade han upp i sängen och pussade mig. Det fungerade!

Sedan dess har han blivit föräldrarnas hund. Han flyttade hem till dem under en period när mamma var sjukskriven, och jag hade mycket i skolan, och sedan har han stannat där. Där har han haft jobb att göra. Ta ut hästarna i hagen på morgonen, och in i rätt stall och på rätt plats på kvällarna. Agera barnmorska och barnvakt åt katterna. De katter som blivit födda efter hans inträde i familjen har varit minst lika präglade på honom som på sin mamma. Sedan hästarna försvann från gården har katterna varit den primära sysslan.

För några år sedan var han dålig. En fotbollsskada i knät. Ingen var förvånad.

I morse ringde min lillebror och berättade att Bangzy var dålig. Han hade inte reagerat när de pratat med honom, inte kommit när de ropat, inte ens viftat på svansen. När han ringade var han och mamma på väg till veterinären med honom. För en stund sedan ringde de igen och berättade att man hade avlivat honom på grund av en tumör i hjärtat som gjorde att han inte kunde syresätta sig.

Så nu finns den finaste Border Collin jag någonsin träffat inte på denna jord längre.

Det är riktigt, riktigt tråkigt!

Om söndagen

2010-03-14T17:43:00.004+01:00

Vakna. Bara det är en utmaning, varje morgon.

Gå med hunden. En lätt grej att göra 6.30, han är lika morgontrött som jag.

Åka till jobbet. Satans helvete så var man ju tvungen att skrapa rutan.

Komma till jobbet. Jobba. Åka hem.

Handla. Mest godsaker, en del vettigt och en god ost.

Städa. Eller egentligen mest plocka undan för att någon av oss ska orka städa imorron.

Planera, strukturera och fundera. För framtiden, på kort sikt.

Leka med dator.

Maken kollar på tråkiga program på DiscoveryChannel och grejar med föreningsjox.

Springa en runda?

Laga mat?

Slappa!

Om tunga frågor

2010-03-09T19:31:00.002+01:00

Jag städade, och det blev en tur till Småland.

Väl där pratade jag med min underbara moster halva natten. Vi pratar om livet, om folk, om vården, om... ja, mest om vården faktiskt, men som sagt, en hel del om livet också. Ofta relaterat till vartannat. Säga vad man vill om vården, men den ligger väldigt nära livet, som samtalsämne räknat. Vi pratar om vad som är viktigt i livet. Om viktiga frågor som om man verkligen ska leva varje dag som om den vore den sista. Något som jag inte alls tror på, jag tror inte att man skulle orka pumpa ut det allra mesta av varje dag. Man måste vila också, och njuta av att bara få vara. Däremot tycker jag att man ska tänka genom sina beslut, och tänka på vad det är man skulle ångra att man inte gjorde, om någon förutsättning ändrade sig. Ta alla tillfällen att umgås med nära och kära, städning och andra värdsliga saker kan vänta. Dammråttor är bra på mycket, men de har fortfarande inte sprungit ifrån mig.

Om något skulle hända mina föräldrar, så skulle jag vara tacksam för varje mil jag kört för att träffa dem och få umgås med dem. Jag skulle glädjas över att vi hunnit stöta och blöta många av livets viktiga frågor, innan det var för sent. Jag skulle sträcka på mig i vissheten om att jag varit ärlig mot dem, och inte har några stora hemska hemligheter som skulle sätta sig som en käpp i hjulet. Jag skulle skratta åt allt vi upplevt tillsammans. Jag skulle gråta över saker som vi inte får uppleva tillsammans. Jag skulle be. Men framför allt så skulle jag stålsätta mig för framtiden, för hur mycket jag än tar till vara på varje dag, hur mycket jag än förbereder mig på att livet inte alltid kommer att se ut som det brukar, hur mycket jag än ber, så vet jag inte hur livet skulle kunna fortsätta fungera utan mina föräldrar. Eller utan min man. Eller utan min bror. Eller utan mina vänner. Eller utan mina underbara släktingar.

Men nu, nu gläds jag över att de finns, att de lever, att de mår bra, att de skrattar, gråter och ber.

Och så ber jag lite, för att den där dumma tummen ska bli bra... Snälla!

Jag håller på att bli schizofren...

2010-03-05T13:13:00.002+01:00

Jag hör röster.

De säger åt mig att städa. De säger åt mig att inte städa. De säger åt mig att maken kan städa. De säger att jag ska åka och simma. De säger åt mig att städa förijävulen. De säger så mycket dumt.

Doktorn säger att jag inte ska lyssna på rösterna. Men hur jag än gör så är det ju någon jävla röst som får sin vilja genom.

Röstjävul, nu ska jag städa, men inte för att du säger det, utan för att om jag gör det så kanske jag kan tragga mig den lilla omvägen förbi Växjö när vi ska till Ängelholm. Varför ska allt, alltid hända samma helg?

Om det uppenbara

2010-03-02T15:10:00.002+01:00

Motivationen att göra det jag borde vill inte infinna sig. Istället sitter jag vid datorn. Läser bloggar och snokar runt lite mest i allmänhet. Trist, men det är roligare (?) än att tvätta.

Mitt i mitt surfande såg jag en bild på Martin Melin, ni vet Robinsson-vinnare och polisen, som ropar ut ord som borde vara så trötta på varandra nu att de snart slår ihjäl varandra. "Jag var inte närvarande som pappa". Jag kommer på mig själv att bli riktigt förbannad.

För många herrans år sedan, på den tiden när bara 275% av befolkningen i Midsommer hade dött i brutala mord, så sa Barneby (det är väl han som är huvudrollen i Morden i Midsommer, om inte så är det han jag menar) att det finns tre typer av människor.

De dumma som aldrig lär sig av sina misstag.

De smarta som lär sig av sina misstag och

De kloka som lär sig av andras misstag.

Redan här kan vi väl konstatera att Martin Melin är dum, eller? Generationer av män före honom har vaknat en dag och upptäckt att de börjat bli flintskalliga och att ungarna inte längre blir ammade. Men var har tiden blivit av, frågar de sig, de var ju nyss så små och vi skulle ju göra så mycket kul när de bara blev lite äldre och nu ska de ta körkort... Helvete.

En klok pappa hade lyssnat på sina förfäder och faktiskt spenderat tid med sina barn, trots att jobbet/gymmet/krogen kallar. Precis som att vilken klok människa som helst skulle lyssna på alla de stackare som drabbats av dödliga sjukdomar eller allvarliga olyckor och se till att ta vara på varje dag, inte gräla om onödiga saker och älska varandra gränslöst.

Var finns alla kloka människor?

Själv försöker jag vara klok, men är oftast smart. Det funkar ganska bra det med.

Om motivation

2010-03-02T14:13:00.000+01:00

Varför är det så svårt?

Hemma!

2010-02-28T14:06:00.003+01:00

Efter en vecka i solen, och ett par nätter i lilla byn på landet, så är både vi och hunden hemma igen. Det är skönt att vara hemma. Bajsa på sin egen toalett, sova i sin egen säng, internet och andra bekvämligheter man valt att ha i sitt hem liksom. Men det finns också en baksida med att komma hem. Kylskåpet är tämligen tomt, tvättkorgen är överfull, en massa grejer ligger framme som måste stoppas in på sina platser för att man ska kunna sova i sin goa säng... jobbigt. Man kan lyfta på röven och fixa ordning lite i rappet, för att sedan kunna slappa tills jobbeveckan börjar imorgon. Eller så kan man sätta sig i varsin kontorsstol, läsa i fatt bloggar på nätet, läsa tidning på nätet, kolla på filmer på nätet, använda internet till allt annat än att betala räkningarna, vilket var anledningen till att man satte sig vid datorn i först hand... Det kan man göra, det går hur bra som helst, faktiskt.

Hunden, han ligger i soffan. Han vankade lite av och an när vi kom hem, undrade om det verkligen inte var så att man får fri tillgång till att ligga i sängen när man varit lämnad i över en vecka. Sedan gick ha och la sig. Han har tydligen sprungit en hel del i veckan, och det syns, han har gått ner i vikt. Lite mullig dalmatiner är nu en pinnsmal dalmatiner. Dietmaten ska vi blanda ut med vanlig mat från och med nu. För nu, nu gott folk, nu börjar vårens träning, både för mig och hunden! Dock tänkte jag att jag skulle blanda ut min vanliga mat med dietmat.

Tögraderna har gjort att vintern numera ser ut som en helt vanlig skånsk vinter, med undantag för det stoora högarna med snö som ligger lite varstans (läs: överallt).

Nä, om man skulle packa upp...

SEMESTER!!!!

2010-02-18T23:44:00.002+01:00

Jag har semester. Hade det inte varit för att det är blötsnö som faller (för första gången denna vinter era jävla gnällspikar) så hade jag gjort en snöängel på väg hem från jobbet. Men jag dansade en liten happydance istället!

På lördag åker vi till Gran Canaria. Hela familjen, utom den där drumla kusinen som är dum i tummen och får stanna hemma. Hans underbara familj ska dock med, och de har ju ett stort tomrum att fylla. Så familj gånger flera åker till sydligare breddgrader på lördag.

Redan i morgon trotsar vi all logik och far norrut som en liten avstickare. Lämnar hunden på kollot och susar hem till mor och far som ska bjuda på sushi (och blodkorv). Sedan åker vi i samlad trupp söderut igen tidigt på lördag för att flyga från Sturup.

Just i detta nu så är det mesta packat (= alla mina grejer). Väskorna som är klara för avfärd står vid balkongdörren. Vi går och plockar och donar lite. Planerar och pratar om resan. Pricken fattar att något är i görningen. Det är inte ofta som hela hans mattunna ska med. Antingen så fattar han att vi ska lämna bort honom. Eller så fjäskar han för att få följa med. Hur som helst så har han lagt på keloffensiven ikväll. Ligga nära, gosa mysa, kela krama, sova sängen? dubbel kvällsmat? Nope, det blir kloklippning istället!

Om beroende

2010-02-18T19:11:00.003+01:00

Idag har ämnet beroende tagits upp i en liten hörna av internet. Oneklingen intressant.

Man undrar vad skillnaden på bokberoende och datorspelsdito är. Egentligen ingen, tycker jag, men jag vet att de bemöts på väldigt olika sätt. Mest tror jag att det är grundat i att "smarta barn läser mycket" och "barn som spelar mycket datorspel blir introverta". Föräldrar vill ha smarta barn, inte introverta.

Sen att man i spel som WoW bygger upp ett globalt nätverk, skriver på engelska över en chat med folk från hela världen, organiserar och tänker både strategi och taktik, det är det ingen som riktigt tänker på.

En eloge ska i sammanhanget ges till min kusins sambo Maria. Hennes barn ville spela WoW, då fick de först visa henne vad det gick ut på, hur det fungerade och så vidare, innan de fick lov att spela. Bra gjort, tycker jag!

Om tidsskillnader

2010-02-18T11:13:00.002+01:00

Jag börjar jobba klockan 14.00. Prick. Innan dess ska jag ner till affären och handla fisk inför morgondagens sushi-middag.

Om jag hade haft bilen hemma så hade det tagit ca två minuter att köra ner till affären, och cirka två minuter att köra hem. Plus tiden det tar att handla. Det hade tagit 10 minuter att köra till jobbet.

Nu ska jag ta bussen ner till affären, och med gång-, vänte- och åktid tar det minst 15 minuter. Handla. Åka buss hem igen för att stoppa in grejerna i kylen tar ytterligare minst 15 minuter. Sedan är det dags att börja ta sig till jobbet, för det tar ungefär 50 minuter med buss.

Jag undrar så varför inte fler åker med kollektivtrafiken...

Om packning

2010-02-17T17:02:00.002+01:00

Jag hatar att packa. Fyra års leverne i en stor jävla sportbag har satt sina spår. Packa är fruktansvärt, packa upp är om möjligt ännu värre. Till och med nu, när solsemestern på en styck Canarieholme är så nära att jag nästan känner solen, så tycker jag att det är pest att packa. Det kan ha att göra med att mina postorderkläder inte hinner komma och att jag har växt ur befintlig garderob... Det kan ha med det missnöjet att göra. Men allra mest troligt är det att missnöjet kommer av att jag måste stryka. Så är det, och att kläderna kommer vara lika skrynkliga som en 90-åring när vi väl kommer fram ändå. Dessutom kommer jag att glömma tio grejer som jag behöver, och ta med mig ca 200 grejer som jag inte behöver. Mamma är nöjd om passen är med. Resten skulle man ju kunna köpa i en souvenirbutik.. om man måste! Antagligen säljer de pass också. Men jag tror att jag håller mig till mitt nya fina, med son-namn!

Det skålar vi på!

Skål!

Tisdagstema - Sol

2010-02-16T14:19:00.004+01:00

Solen är underbar, oavsett årstid.

Och på lördag, då åker vi för att se på solen från en annan punkt av jordens yta. Förhoppningsvis får vi även känna på lite av dess värme också!

Fler bidrag till veckans tisdagstema finns här!

Update:

Till vardags är det mest denna typ av SoL jag sysslar med.

Det kan vara därför jag inte blir solbränd...

Om förkylningstider

2010-02-16T10:45:00.002+01:00

Check!

Jag har gått på alla reklamsnuttar om hur man ska bli av med förkylningen. Köksbänken är full med naturläkemedel. Svägerskan har konsulterats i ämnet häxkonster, och därmed är en pepparrot inhandlad. Näsdukarna ligger i två högar, en med nya och en med använda. Apoteket har fått ett par visiter för att inhandla det som inte naturapoteket kunde tillhandahålla.

Resultatet?

Jag är fortfarande förkyld. Men Gud ska veta att har får tuff konkurrens av Sinova de där tre gångerna om dagen man får stoppa i sig dem. Mumma för själen är att kunna andas genom näsan!

Om snö

2010-02-11T16:09:00.002+01:00

Jodå, vi har snö i Lund också.

Det är ett jävla gnäll på den här snön. Folk vill ha vår hit, och snöfan dit. Jag förstår inte resonemanget. Det är ju vinter, på vintern! Så här års brukar vi ha fått slask, geggamoja, mörka dagar rakt genom, gnäll över den globala uppvärmningen som gör att vi inte får någon snö, pulkor som torkar sönder i källare och andra förråd. Men i år, i år gott folk har vi fått en vinter. Snö så långt ögat kan nå. Ljust och vackert, värsta ljusterapin att bara gå ut. Minusgrader, så det är pudersnö vi pratar om, inget slask, bara snö. Ingen geggamoja. Berättade jag hur ljust det är? Pulkan har visserligen spruckit, men vem fan bryr sig? Och global uppvärmning, den kan väl göra sitt på sommaren istället? Eller? Och om inte detta skulle vara nog, tänk på sommaren. Denna kalla vinter har reducerat antalet fästingar och andra kryp radikalt. Plus att alla de som gör nya vägar, de kommer ha jättemycket att göra hela sommaren för att laga alla tjälskott som kommer bli i vägarna. Det är ju bra, jobb är bra!

Så hörrni, lite positivitet. Det är faktiskt bara februari!

Och hunden, han älskar det!

Tisdagstema - Liggande

2010-02-02T17:05:00.002+01:00

Hon ligger alltid, men det är inte ofta som hon är såhär glad!

Fler bidrag till Tisdagstema hittar du här.

ojojoj

2010-02-02T16:49:00.001+01:00

Jag har träningsvärk i varenda muskel i kroppen efter min vrålstart på mitt aktiva liv. Rugbyträning igår och simning idag.

Maken har feber. Hunden sover i soffan.

Ikväll kommer svärfar på middag, vilket kul värdpar vi kommer vara!

Om rädsla

2010-01-30T14:07:00.002+01:00

Jag är egentligen inte rädd för något. Jag klarar spindlar och insekter, höga höjder, folkmängder, ensamhet, trånga rum och hissar. Jag kan gå under stegar och lägga nycklar på bordet, utan att vara rädd för konsekvenserna. Jag har lärt mig genom åren att nej, man får inte analsex av att gå över A-brunnar. Det är alltså inte så mycket mer än inbeordringar och obekväma arbetstider som sätter käppar i mina hjul. Men det finns en sak, en sak som skrämmer mig från vettet. Att förlora de jag älskar. Min man, min bror, mina föräldrar, vänner... Att en dag få veta att de inte finns längre. Inte få säga hejdå, inte få krama dem en gång till, aldrig mer kunna fråga dem om råd, aldrig mer få skratta med dem. Att helt plötsligt behöva leva livet utan dem. Bara tanken på det gör så ont, så ont.

På jobbet träffar jag så mycket sjuka människor. Människor som drabbats av något oväntat tidigt i livet. De påminner mig om att uppskatta var dag som ser ut som vanligt, och att inte ta något för givet.

Man ska aldrig lämna de man älskar i vredesmod. Man ska älska alla sekunder när livet är som vanligt. Man ska inte vänta tills man själv drabbas av något, för att börja värdesätta livet. Man ska leva nu. Man ska planera för morgondagen, men inte skjuta saker framför sig. Man ska minnas det som varit, men inte fastna i det.

Idag är en så'n dag. Tacksam. Gråtmild. Älskad!

Ett äpple om dagen...

2010-01-29T18:32:00.002+01:00

Det lyckades vi nästan med denna vecka.

Mamma fick sin Mac.

Cicci fick sin iPhone.

Maken drömmer om en iPad.

Jag fick ett som mellanmål.

4 av 7, det är väl ganska bra? Ganska!

Tisdagstema - Arbete

2010-01-26T16:40:00.005+01:00

Att vara undersköterska, det blir fan inte mer toppen än så!

Fler bidrag till Tisdagstema finns här!

Jag förstår precis hur hon känner sig!

2010-01-26T15:56:00.001+01:00

Här!

Om tydlighet

2010-01-25T12:46:00.003+01:00

Om meningen är att man ska hålla avstånd.

Varför är texten så liten?

Om fredagsmys

2010-01-22T17:56:00.002+01:00

Steken står i ugnen.

Hunden piper och vill ut.

Hundens människor sitter vid varsin dator och försöker påminna hunden om att han var ute en rejäl sväng för en stund sedan.

Maken jobbar, som vanligt. Jag letar recept.

Det där med planer som jag skrev härom dagen, vi stryker det och fortsätter i samma gängor ett tag till. Men vi har fixat lite 5-56 nu, så nu ska det nog rulla på lite lättare.

Lite låg, inte alls hög.

Fredagkväll med maken bokad. Lördagmorgon på jobbet, bokad. Lördagskväll också för den delen. Har jag nämnt att jag är lite bitter över mina arbetstider?

Ser fram emot sovmorgon på söndag, kanske en långfrukost och IKEA innan det är dags att befinna sig på jobbet igen. Goa pengar? Njae, en dryg förtilapp i timmen extra att hänga i julgranen.

Steken ska ösas. Hunden vill fortfarande ut.

Trevlig helg gott folk!

Om sunt förnuft

2010-01-21T21:52:00.002+01:00

De senaste dagarna har Sverige upplevt en stor förtroendekris. Allt som står på Facebook är inte sant! Grupper kan byta namn. Grupper kan inte skänka en massa pengar till en jordbävningskatastrof. Folk är inte alltid vilka de utger sig för att vara. Föräldrar måste berätta med ett kopierat statusmeddelande att de älskar sina barn. Och tjejer sprider korkade saker som inte killarna får veta - mitt i jämställdhetsdebatten så ska man berätta sitt födelsedatum eller sin civilstatus i kryptiska statusmeddelanden. Jag fnissar mig nästan hysterisk så jävla duktigt vi lurar dem.

Vad hände med kritiskt tänkande? Vad hände med sunt förnuft? Vad händer om socialen tar alla barn vars föräldrar inte kräker ut sin kärlek i ett statusmeddelande? Var ska alla barnen bo? Vad hände med att inte prata med främlingar som bjuder på godis?

Jag förstår varför folk är rädda för vad som kan hända som konsekvens av barnens internetanvändande. För trots allt så är det ju fortfarande så att genom sig själv känner man andra.

Om säkerhet - igen

2010-01-21T21:35:00.003+01:00

Vi kollar på Mythbusters.

Fel, maken kollar, jag lyssnar lite och ser lite.

De spränger skiten av en markördocka, med en bomb i en kulspetspenna. James Bond tema.

Kan någon förklara för mig varför man inte får ha med sig vätskor på flygplanen nu igen?

Om hunden - igen

2010-01-16T23:18:00.002+01:00

Nu är hunden sjuk. Han har en så kallad manlig kennelhosta. Det innebär att han hostar, men att det mest låter som om han har satt något i halsen och försöker harkla sig hela tiden. Hunden är vaccinerad mot denna typ av åkomma, men det tycks som om man kan få sig en släng av det ändå, om man är hund. Hunden började hosta i söndags, sedan dess har han bara sysselsatts med kisserundor runt huset mer eller mindre. Idag har han nästan inte hostat alls, men lite. Nästan frisk med andra ord. För tjugo minuter sedan var vi ute på sedvanlig kisserunda. Nu sitter han vid dörren och piper och vill ut igen. Så går det om man spenderar dyrbar kall utetid med att lukta på hundkiss och leta upp gamla gräddförpackningar i buskarna istället för att göra det man lämpligen borde göra på en kisserunda. Men hur förklarar man det för en prickig, något understimulerad hund? Det blir nog till att gå ut, igen, och att hålla tummarna att morgondagen bjuder på ingen hosta och en längre promenad istället.

Om arbetsfördelning

2010-01-14T20:57:00.002+01:00

Jag är ganska lat, egentligen väldigt mycket så. Det finns två saker som motiverar mig. Mutor, och när någon säger åt mig på riktigt. Städa är inte det roligaste jag vet, inte alls så.

Igår sa jag till maken att:

"Imorron när jag ringer och säger att nu är jag på väg hem från jobbet så ska du säga följande till mig "frujävel, nu åker du hem, utan att ta med dig några av jobbets grejer, såsom telefoner och bilnycklar hem. Gå ut med hunden, plocka ur diskmaskinen, plocka i diskmaskinen, dammsug, torka golven och sen står du och stryker tills dess att jag kommer hem med sushi åt dig". Ordagrannt!"

Lite muta och lite hot i ett, tänkte jag, tills maken inte svarade i telefon.

Inget städat, och jag fick hämta sushin själv. Det kunde gått!

Vårkänslor

2010-01-14T19:49:00.001+01:00

Videkisarna har börjat titta fram. Solsken.

Och så det här!

Don't you just love the spring i benen?

Om nuläget

2010-01-13T20:55:00.003+01:00

Jag är i en fas där jag vet vad jag vill och samlar energi för att orka.

Vi har stora planer på gång, och jag oroar mig för pengar. Ständigt denna vessla...

Jobbet är en hönsgård, och även om jag stormtrivs med mitt arbete så blir jag så in i h-vete förbannad ibland, det irriterar och föder bitterhet som längtar till ett vanligt jobb, utan bajs och helgtjänstgöring.

Här hemma ser det inte ut som ett bombnedslag för tillfället och vi är båda mätta och ganska nöjda med livet.

Nyduschad, renbäddat, pyamas på och LeGrandFinale väntar. Sista avsnittet av Stargate SG1. Nördigt så det ryker om det, jag kan kolla på det när som, ändå drar jag ut på det. Vill liksom inte säga hejdå riktigt. Några tips på bra tv-serier att titta på nu?

Planer planer planer. Undrar om några av mina planer går i lås, och vad det leder till i så fall. Som så många gånger innan ber jag om ett facit, och som så många gånger innan möts jag av tystnad.

Maken jobbar. Som vanligt.

Hunden hostar. Han åkte på en släng kennelhosta under sitt pensionatbesök över nyår. Trist för honom. Kul för mig och plånboken att vi har djursjukvårdare online. Tack Emma!

På lördag kommer mor, far och bror på besök. Planer var det. Det är alltid kul att träffa familjen lite. Kul att få bjuda tillbaks ibland.

Let's Dance har börjat, och gissa vem som jobbar på fredag kväll. Bitter? Jag? Nädå... bara lite avis på alla som haft julledigt.

Om digitalkameragenerationen

2010-01-08T15:31:00.003+01:00

Förr:

Någon närmar sig med en kamera, alla gömmer sig under duken, säger att de inte vill vara med på bild, blir tvingade, lägger huvudet på sne och ler fånigt. Personen med kameran klickar av en bild. Ungefär ett halvår senare har fotografen fotat upp hela rullen, framkallar den och lägger bilderna i en byrålåda. Bilden på folket som inte ville vara med på bild blev inte så bra, fotografen siktade lite fel.

Nu:

Någon närmar sig med en kamera. Alla i rummet parar ihop sig två och två kind mot kind och ler in i kameran, sedan ber de fotografen att visa bilden, bilden blev dålig, fotografen ombedes att ta bort bilden för att ta en ny, och en ny och en ny. Dagen efter ligger alla bilderna på facebook eller på någon blogg. Till och med hundar som är födda på det mycket sena 00-talet uppvisar kind-mot-kind-beteende.

00-talet

2010-01-05T23:57:00.002+01:00

Tio år, som gått så fort, men som har haft ett enormt innehåll.

Jag har, i delvis kronologisk ordning...

... blivit av med oskulden

... blivit myndig

... tagit körkort

... handlat på systemet för första gången (och ett par därtill)

... varit kär ett par gånger

... varit frustrerad över att de där gångerna inte varade längre och att den rätta inte ville infinna sig

... varit på Island och jobbat

... plockat hem en hund från nämnt land

... läst en gymnasieutbildning

... tappat hästintresset

... tagit studenten

... jobbat med hästar

... supit

... läst på komvux

... gjort av med familjens hästar

... börjat umgås med folk jag känt hela livet men aldrig känt

... slutat umgås med folk jag trodde att jag skulle vara nära hela livet

... pluggat fysik och matte

... flyttat hemifrån och hem igen ett par gånger

... delat bostad med underbara människor

... blivit sårad in i hjärteroten

... träffat den stora kärleken

... pluggat till undersköterska med svärmor som lärare

... förlovat mig med kärleken

... skaffat bil, hund och bostadsrätt med densamma och renoverat den sistnämnda

... lärt mig massor om världen och om mig själv men framför allt att ta Carpe Diem på allvar.

... blivit nykterist - nästan

... fått en fast anställning som det jag är utbildad till

... varit på ett par begravningar

... gift mig

... badat

... blivit Mac-användare

... åkt pulka

... gråtit

... skrattat

... haft sex på konstiga ställen och till sängs

... firat Alla Hjärtans Dag med partner

... sårat folk jag tyckt om

... gjort bra och dåliga val

... röstat ett par gånger

... blivit fadder åt bästa vännens son

... sovit mycket

... och säkert en hel del massa saker till.

Om storstädning

2010-01-05T17:02:00.002+01:00

Det är ju nytt år, och vi börjar så smått med en storstädning.

Det brukar bli så att vi flyttar runt grejerna till högar. Möblerar om bland papper och annat sådant som inte riktigt har någon plats. Saker som inte har någon riktigt bra plats. Jag menar IKEA-katalogen, var har den sin plats? Man kan inte kasta den, för deras hemsida är så vanvettigt värdelös, så var ska den ligga?

När jag var liten så var är ännu sämre på att städa. Två sekunder efter startskottet gått så hittade jag en tidning som låg på fel plats. Sen läste jag tidningen, sen var det middag och sen hade jag glömt bort att jag städade. Inte min bästa egenskap.

Åter till dagen.

För tillfället ligger det staplar med tidningar och kokböcker på bordet och ett par andra högar med papper som ska sorteras in. Jag har tagit itu med den första högen papper som är inne i pärmar, och skulle precis sätta igång med att sortera in månadens skörd med räkningar, när maken kom med ett papper som han frågade var jag vill ha någonstans.

Pappret var pappas tal till oss på vårt bröllop i somras. Min vana trogen så läste jag genom det. Det är så vackert. Jag vet att pappa gruvade sig länge innan bröllopet för talets skull. Jag vet att det är omskrivet och reviderat i det oändliga. Jag vet att han la mycket vaken tid på det och en hel del sovande tid också för att få till det. Och det vet jag att det var värt. För fy tusan vilket bra tal han höll. Jag fick tårar i ögonen då, och nu när jag läste det. Pappret är troligen utskrivet ett par dagar innan bröllopet, men det är så tummat att det ser mycket äldre ut än så. Det allra roligaste med detta tal är att många av våra gäster tycker att just detta tal var en av höjdpunkterna på bröllopet. Det är nog synd att pappa bara har en dotter, eller tur, beroende på vilken synvinkel man använder. Det finaste talet. Det kommer värma, och stärka mig många gånger i livet! Tack pappa!

Åter till sortering av papper. Det där tummade, det blir svårslaget.

Om vintern

2010-01-03T12:31:00.002+01:00

Det är vinter, på riktigt.

Minusgrader. Solsken. Lite snö.

Bra för välbefinnandet och för naturen.

Solsemestern hägrar, det är inte dumt det heller.

Nytt år!

2010-01-01T14:27:00.004+01:00

Nya utmaningar.

Ett försvarstal

2009-12-17T20:34:00.002+01:00

Norrlänningarna, det vill säga alla som är födda norr om Stockholm, är jävligt gnälliga på oss Skåningar såhär på vintern. Tidningarna skriver om snökaos och om olyckor som skett i detta kaos. Och norrlänningarna de tycker att någon borde lära ut lite vinterkörning till oss söderlänningar. Jag vill därför passa på att belysa ett par skillnader på norrländsk vinter och skånsk vinter.

1. I norrland kommer det först minusgrader, sedan kommer snön och lägger sig som ett fint täcke över landskapet. I Skåne kommer det snöblandat regn och lägger sig på vägarna, sen kommer minusgraderna och gör om vägarna till isbanor.

2. I norrland trillar snön uppifrån och ner. I Skåne trillar snön som kråkan i den där sången. En faller hit och en faller dit, och en faller ner i diket. Det är en jävla skillnad på lodrätt snöfall och vertikalt sådant.

3. I norrland ligger snön kvar på marken efter att den trillat ner från skyn, mellan träden liksom. I Skåne blåser snön bort. Vi måste ju förse norrlänningarna med spannmål och har därför åkermark istället för träd. Ibland blåser snön över vägarna, fyker, då slipar den vägbanan så att det blir snorhal.

Med andra ord. Man kanske inte ska vara för styv i korken, det händer nämligen att även norrlänningar kör av vägen i snökaoset. Ooops, liksom!

Vinter

2009-12-17T20:32:00.003+01:00

Idag har jag och lillebroren varit på långpromenad i skogen. Vi hade med fika och två galna hundar. Vädret var vackert och vägarna var snöiga. Livet är bra skönt vissa dagar.

Om periodare

2009-12-15T16:35:00.003+01:00

Jag är en sådan. Periodare. Med allt, utom alkohol för det tål jag inte. Inte glögg heller uppenbarligen. Och så var den julen slut. Suck.

Men det var inte julen jag skulle skriva om idag, utan om mina perioder. Tänker utesluta mensen, promise!

För tillfället är jag inne i en period när jag är väldigt dålig kontakt med min dator. Facebook känns som en främling. Det bloggas dåligt. Och det läses väldigt få bloggar för tillfället. De bloggar jag läser är de som skriver korta inlägg. Orkar inte läsa en massa. Så ser det ut nu. Istället för att umgås med min dator så umgås jag med en tv-serie som heter Stargate. Och eftersom vi har alla säsongerna här hemma, så blir det lätt att man liksom kedjetittar.

Ibland har jag ju då faser när jag umgås väldigt mycket med min dator. Bloggar, läser bloggar, kommenterar och är nätsocial som bara den. Ibland umgås jag väldigt mycket med mitt kök. Lagar mat, bakar bröd, bakar annat, planerar mat och så vidare. Det är jättekul, men just nu finns inte lusten. Periodare, som sagt.

Pålägg och bröd är en annan sak jag är periodare med, till min mammas stora förtret. Mamma brukar nämligen vara snäll och köpa hem de bröd och pålägg jag frågat efter. Men då brukar jag inte vara sugen på det längre. Så även goda saker ratas, när inte suget finns.

Då är frågan om jag är beroende, och i så fall av vad... Suget är ju inte detsamma var dag. Men det finns ett sug varje dag. Tv, dator, mat, godis, hundträning, motion, läsa, skriva... Men inte allt på en gång. Det är faktiskt inte så lätt att vara jag alla dagar i veckan.

Så jävla tråkigt detta blev... men kanske också en förklaring till varför det inte blir roligare - just nu.

Pipparkakor

2009-12-12T14:18:00.002+01:00

Årets traditionella omgång är klara.

Bilder kommer nå'n dag när jag inte ska jobba.

Nämnde jag att jag ska jobba idag?

A fast anställd undersköterska gotta do what a fast anställd undersköterska gotta do! Även dagar när det bjuds på glöggmingel.

Om att älska en man

2009-12-10T16:44:00.002+01:00

Han kliar mig på ryggen. När jag ber om det, och annars också.

Han masserar mina fötter. När jag ber om det, och när jag trycker upp dem i hans ansikte.

Han håller om mig när jag somnar.

Need I say more?

En nära doktorn upplevelse

2009-12-03T19:58:00.004+01:00

Jag har ju haft lite smått och gott som jag borde gått till doktorn med för länge sedan. Sådant som är besvärligt men inte akut. Med vetskap om hur vården fungerar så har jag dragit mig för det. Tänkt att jag liksom ska samla på mig en hel del innan jag går dit, för att spara på deras och min tid, men framförallt för att bli tagen på allvar.

Hur gick det då?

Inge' vidare faktiskt. Jag ringde till den vårdecentral där jag är listad och bad om att få en tid med en läkare. De frågade varför jag ville ha en tid med en läkare. Jag svarade att jag hade en del jag ville prata med en sådan om. De frågade vad. Och jag svarade att jag misstänker att jag har hälsporre på båda fötterna, att jag har migrän och lite annat. Jag fick en tid, förvånansvärt fort.

Jag trillar in i ganska god tid, anmäler mig i kassan och blir inropad i tid. Läkaren står, lutad mot en vägg, och frågar mig vad jag har för problem med min häl. Jag visar var jag har ont, hon klämmer lite, säger att hon ska skriva ut tabletter och är på väg därifrån. Jag slog fällben på henne, och påminde om att jag sökte för migrän också. VA? Var hennes spontana svar på detta, och så återintog hon sin stående position, lutad mot väggen. Jag förklarade att jag under flera år haft huvudvärk som jag tolkar som migrän, och att jag nu vill utreda den. Jamen, säger hon då, migrän kan man ju inte göra något åt, och man kan inte diagnosticera den på annat sätt än att utesluta annat - och du ser ju normal ut, men jag skriver ut lite tabletter till dig".

Inte så konstigt att de kunde trolla fram en tid så fort. Ska man gå till doktorn så ska man ha ett isolerat bekymmer, inte mer, och inget diffust. Jag säger bara stackars, stackars de människor som lider av diffusa symptom, psykiska sjukdomar och alla gamla, som inte har ork och kraft att se till att de blir tagna på allvar, som blir betraktade som hypokondriker, och som stoppar i sig alla piller de får utskrivna. Jag blir rädd, på riktigt!

Dessutom har jag fått en stor jävla blåsa på tungan som bieffekt av pillerna mot inflammationen i hälarna, så jag har inte kunnat äta eller prata ordentligt på hela veckan. Vilket har gjort veckan ganska behaglig för maken, och mindre behaglig för mitt huvud!

Bekännelser - ett brev till Julia

2009-11-25T17:42:00.003+01:00

Jag skulle kommentera i din blogg, men det var tekniskt fel, så du får ett öppet brev istället.

Du resonerar om chanser. Chanser som flyter förbi. Chanser du inte fångar för att du inte är engagerad tillräckligt. För lat. Du pratar om det du missar och uteblir från. Jag känner igen mig. Jag sov bort min gymnasietid. Det kan tyckas idiotiskt, och det är verkligen ingenting jag rekommenderar dig eller andra att göra. Men just där och då, så orkade jag inte. Kraften fanns inte inom mig att göra det jag skulle. I synnerhet inte när jag halkat efter och skulle jobba igen. Då blev ån att ta sig över en ocean. Ibland kom kraften, och då jobbade jag igen det som de andra gjort på en termin på en vecka. Det var inte en fråga om att kunna, det var en fråga om att orka. Kanske hade jag mått bättre om jag tvingat mig upp och iväg på allt som erbjöds. Kanske hade jag inte hamnat där jag är idag om jag hade gjort det. Där jag är idag är en mycket bra plats. Jag älskar min man över allt annat, jag jobbar med ett yrke som jag stormtrivs med och den där hunden vi har, han är rätt go' han också. Det jag har gjort har format mig, likaväl som det jag inte har gjort har format mig.

Tro lite på ödet, och mycket på dig själv, så kommer livet att föra dig till platser du aldrig drömt om!!

Fortsätt spela piano, för guds skull. För dig själv eller för andra - det är upp till dig! Jag är tacksam för det du spelat för mig, inför andra! Du rörde mig och en hel kyrka till tårar, så jag tror inte du behöver oroa dig för att det inte är någon annan som skulle tycka om det.

Jag vet inte om du vet, men jag köper all min musik på iTunes. Det är praktiskt, miljövänligt och enkelt. Därför är det rent av förjävligt att jag inte köpt JazzAttacks låt där, det är ju min kusin som sjunger. Så nu ska jag in och shoppa lite digital musik, för släktens och öronens skull.

Om folk

2009-11-22T20:24:00.001+01:00

Vad är det för idiote som måste slicka högerkanten på vägen, när de ska göra en vänstersväng?

Smidighet, någon?

Om mysterier

2009-11-22T15:10:00.003+01:00

Härom dagen köpte jag en bit ost. Typ parmesan. Jag hittade en bit utan kant och slog till. Detta var under arbetstid, när jag befann mig i en affär i arbetet. Inget skolk här inte. När jag skulle åka hem från jobbet var jag så hungrig att jag kunde ätit upp min egen arm. På väg till bilen kom jag på att jag glömt min ost, och sprang således in på jobbet igen för att hämta den. I ärlighetens namn så sprang jag inte, jag gick. När jag gick ut till bilen igen så kom jag på att jag kunde norpa en bit av osten, och på så sätt slippa åka till Statoil för att köpa en korv. Sagt och gjort. Jag bröt två rejäla ostbitar från min ost och knaprade i mig på vägen hem. Resten av osten la jag i min väska. När jag kom hem skrev jag en inköpslista, gick en runda med hunden och åkte sedan ner och handlade. När jag kom hem packade jag upp mina varor, och skulle även lägga in osten i kylen. Men den var borta. Spårlöst. Först misstänkte jag hunden. Han har stulit förut, men han brukar lämna spår efter sig. Osten var spårlöst försvunnen. Nästa tanke var att jag måste ha tappat den när jag brutit av mina bitar, och jag kastade extra vaksamma ögon när jag gick på stigen mellan parkeringen och jobbet. Ingen ost.

Igår var jag och hunden och tränade. Mycket duktig hund. Han passade även på att ta en liten paus för att... öh... pudra näsan. Och vad kommer ut då, om inte en sträng plastfolie.

Mysteriet löst. Nu undrar vi bara hur det ser ut när en påse-till-bröd-som-är-bakat-i-butiken kommer ut. För den kommer, tveklöst.

Om barndomsminnen

2009-11-14T20:31:00.002+01:00

När jag var liten brukade jag sitta i hålet som blev mellan pappas ben när han lade upp det ena benet på det andra. Det var som att sitta på en tron, gjord bara för mig. Jag brukade sitta där och dricka min Oboy på morgnarna, innan vi åkte till dagis. Njuta av pappas värme, närhet och trygghet en stund innan dagen tog vid. Ofta hade han varit ute och satt en kupévärmare i bilen, så att jag och mamma fick en varm bil att åka i på morgonen. Var tredje vecka körde pappa till jobbet, då cyklade jag och mamma till dagis. Det var inte lika varmt, men det var härligt att höra hennes andetag när hon cyklade med mig i barnsadeln. De knappt två kilometrarna mellan hemmet och dagis tog inte så lång stund att cykla, men jag ville aldrig att de skulle ta slut.

Ibland på kvällarna satt vi i våra blåa soffor och sorterade foton, satte in dem i album och pratade om bilderna. Mindes tillsammans. Vi brukade göra äggtoddy, eller egentligen var det bara vispat ägg och socker. Vispat så hårt att skeden kunde stå upp i glaset. Man kunde smaksätta den med CedroCitron eller med Oboypulver. Smarrigt. Ibland tittade vi på tv när vi satt där i våra blåa soffor, vi tittade på Skönheten och Odjuret. Mamma läste texten för mig. Det var när jag precis lärt mig att läsa, men fortfarande inte var snabb nog att hänga med i texten på tv:n.

Minnen.

Som en nål i en höstack

2009-11-14T19:30:00.002+01:00

Det är omöjligt, det vet alla.

Leverpastej i lövhög, skulle kunna vara lika omöjligt. Men om man är en prickig hund så bara nosar man sig lite, sniffar lite, tar ett par steg framåt, hoppar över en björk och nosar sig lite till.

Med andra ord gick dagens spårövning i skogen bra.

Om teknik

2009-11-13T20:41:00.002+01:00

De senaste åren har vi kört tv genom en dator som i sin tur är kopplad till en projektor. Med det tillhörande programmet kan man spela in, pausa och spola i tv-programmen. Mycket behändigt. Vi har alltså inte haft någon tv-apparat, förrän i somras när jag vann en. Det är lätt att titta på tv med en tv-apparat. Mindre jobbigt, men samtidigt mindre flexibelt. Man måste ju titta på tv:n när programmen sänds, liksom. Vi har ju haft kvar den där grejen till datorn, så vi har ju kunnat spela in program och sådant, men den har som sagt varit lite jobbig, så vi har tittat på tv, på tv:n.

Idag krockade middagen med Idols början. Maken startade tv genom datorn, och pausade tv4, så att vi sedan bara enkelt skulle spola fram och titta på Idol när vi hade fyllt våra magar. På så sätt skulle vi kunna spola förbi all reklam också. Jippikajejej! Men tji fick vi. Tekniken bet oss i röven skulle man kunna säga. För när vi skulle börja titta så bara hackade det.

Så nu sitter vi vid varsin dator i väntan på att tv4 ska lägga ut hela Idol-avsnittet på nätet.

Kul.

Om glad

2009-11-13T16:51:00.002+01:00

Förra fredagen stressade jag till MediaMarkt för att hinna köpa en handkontroll till maken, sedan slog jag in den tillsammans med avin från posten som sa att han kunde hämta ut sin PS3a just där, som en julklapp. Det är hans julklapp i år, lite tidig och väldigt välförtjänt.

Idag har jag städat. Och jag har sorterat vår låda med underkläder. Något säger mig att det kommer göra honom nästan lika glad som för julklappen förra veckan. Normalt. Jättenormalt.

Om någon undrar så önskar jag mig RockBand till PS3 i julklapp.

Om vatten

2009-11-12T14:55:00.005+01:00

Vi lever i ett land där vi kan dricka kranvatten. Det är ganska ovanligt. Det är ännu ovanligare att kranvattnet inte bara är tjänligt, utan faktiskt riktigt bra. Det är en naturtillgång som vi knappt kan förstå vidden av.

Folk köper vatten på flaska. Kranvatten, eller nej, förlåt, stilla vatten på flaska. Jag gör det själv emellanåt. Egentligen ganska vidrigt. Kolsyrat och smaksatt vatten är lite svårare att ordna själv, trots Sodastreamerns framfart i de svenska hemmen.

Idag när jag körde från jobbet stod det en "Vatten-på-jobbet-bil" utanför. Företag köper in kranvatten på butelj i femliters-design-format till sina anställda. Det är inte bara vidrigt. Det har fan inte ett enda rätt, någonstans. Trots obegränsad* tillgång på riktigt bra vatten, så köper man in plastdunkar med tillhörande kylmojäng. Karaff och isbitar, någon? Det är lätt att vara miljömedveten när man köper bil. Men det är tydligen jävligt svårt att vara miljömedveten - på riktigt.

*iallafall nästan.

På tal om det här med vatten på butelj, så får det mig osökt att tänka på pant-flaskor. Jag vill därför puffa lite för en kampanj som jag driver.

Stöd en uteliggare,

lämna pantflaskorna ute och lättillgängliga

Eller så kan man panta själv, och köpa Aluma. Vilket man vill.

Om Sience Fiction

2009-11-11T19:24:00.002+01:00

Min man är en SciFi-nörd. Inte så att han går på mässor, klär ut sig och är besatt, men han är en SciFi-nörd. StarTrek, alla omgångar, säsonger, avsnitt och dess extramaterial har han studerat noga, och flera gånger om. För tillfället plöjer han sig genom Stargate. Detta är en genre som intresserar mig måttligt. För ett par år sedan så plöjde han sig genom Babylon 5. Han brukade titta när jag jobbade kväll och helg, för att jag skulle slippa. Ganska snällt av honom. Sen började det bli spännande, och då brukade han passa på att titta på ett avsnitt när jag somnat i soffan. Sen började han vilja titta på avsnitten innan jag hade somnat, och det fick han så gärna, om han kliade mig på ryggen samtidigt alternativt masserade mina fötter. Då kan jag (nästan) stå ut med vad som helst. Det resulterade ju i att jag också tittade på den serien. Och när den var slut, så var det jag som bönade och bad att vi skulle kolla på den från början igen, så att jag fick ihop storyn. Och, my god, vilken story det är. Gott folk, kolla på Babylon 5. Det är en alldeles fantastisk berättelse, berättad på ett sätt som får piggarna att resa sig på skinnet, som binder ihop historia och framtid, som förklarar saker som ingen annan kan sätta ord på och som predikar kärlek, empati och godhet. Skit i Ullaredtöntar, bönder som söker kärlek, desperata hemmafruar, grå anatomi och all annan skit som går på tv. Kolla på Babylon 5. Det må vara Science Fiction, men det är riktigt bra sådan.

Om vildsvin

2009-11-07T00:57:00.002+01:00

Jag träffade ett idag. Med fronten. Sedan tryckte det in sidan på bilen. Så nu står bilen hos Moses i Tollarp. Han ska vara så in i vassen bra. Det är bra, för jag uppskattar bilar där man kan öppna dörrarna. Faktiskt.

Just nu planerar vi livet utan bil. Om jag ska vara på jobbet på söndag morgon kl. 7.00 så måste jag åka hemifrån med buss ca 15.00 på lördag. Känns ju kul. Hundkursen i morgon är struken, släktkalaset på söndag likaså. Och antagligen tjugotvåtusen andra roliga saker vi hade tänkt hitta på. Det, gott folk, det suger.

Lite tröst är ju att vi har viltskadeförsäkring. Och att jag var nykter. Jag har tagit blås-oskulden idag nämligen.

Tur att maken fick sitt Playstation 3 idag. Så har vi ju något att hitta på här hemma. Det suger inte lika hårt.

Om ljuspunkter

2009-11-05T20:15:00.002+01:00

Det finns lagar och regler. Det kan ställa till det ibland. Men det finns ju sätt att göra det bästa av situationen som det ställer till.

Jag är ju ingen stor beundrare av Lagen om offentlig upphandling, snarare tvärt om. Jag har inte heller varit någon stor beundrare av kommunen där jag växte upp. Men ibland glimmar de till. Lite av "ta-den-ena-och-slå-den-andra-med"-metodiken.

Om idioti

2009-11-05T18:30:00.003+01:00

Kan någon, snälla, förklara poängen med kameror som skriver datumet på bildens framsida?

Typ såhär:

jag-har-jättefina-bilder-från-mitt-bröllop-men-kan-inte-använda-dem-till-något-vettigt-för-att-kamerajäveln-har-tryckt-datumet-över-typ-halva-bilden

Och sen kan man fråga sig;

Varför i helvete ställer inte folk in datum och klockslag rätt på sin kamera? Hur svårt kan det vara?

Och för alla er som nu skulle få för er att protestera mot detta, och säger att det-är-ju-jättebra-att-det-står-ett-datum-på-alla-våra-semesterbilder-så-att-vi-minns-när-den-var. Så svarar jag helt sonika, den-informationen-finns-i-bildfilen-idiotjävel. Eller-så-kan-man-trycka-den-på-baksidan-av-den-analoga-bilden-f-ö-r-i-h-e-l-v-e-t-e.

Om blindskrift

2009-11-04T11:43:00.001+01:00

På stationen i Lund finns det skyltar med perrongnummer, på dem står det nummer med vanliga siffror och med blindskrift. Jag förutsätter att det står samma sak på blindskrift som med vanlig text, men är inte säker. För min del skulle det lika gärna kunna stå "makaron". Jag kan inte blindskrift. Hur som helst så undrar jag hur de blinda hittar skylten. Finns det en standardhöjd som skyltar med blindskrift ska sitta på? För, jag menar, om man som blind måste fråga en seende person om var skylten är, då kan man ju lika gärna fråga om perrongen direkt. Eller? Det blir i alla fall himla mycket vägg att känna genom för de blinda männen, de som vägrar att fråga om vägen!

Om längtan

2009-11-03T20:00:00.002+01:00

Jag har accepterat att det är höst, och att det snart är vinter.

Men i min sinnevärld är det fortfarande sensommar.

Mina kläder vittnar om att så inte är fallet. Lager på lager.

Löven ligger numera i högar, de hänger inte på träden.

Det är mörkt.

När man längtar som mest, och drömmer sig till ljusa vårdagar, härliga sommarbad och bärplockning, då dyker det upp lite var som. Som typ här och här.

Det är inte bara jag som längtar.

Tisdagstema - Belysning

2009-11-03T19:19:00.002+01:00

Bästa uppfinningen ever - bakgrundsbelysning till tangentbordet!

Datorn det sitter på är inte helt dum den heller...

Fler bidrag finns här!

Cicci

2009-11-02T19:07:00.002+01:00

Om ord

2009-11-02T17:41:00.004+01:00

Varje morgon säger vi det. Varje gång vi skiljs åt, om så bara för en stund. Varje gång vi avslutar ett telefonsamtal. Varje gång vi tittat varandra djupt in i ögonen. Varje gång vi garvat läppen av oss tillsammans. Varje kväll, innan vi somnar. Och. Flera gånger däremellan.

Det är ord jag aldrig kommer att tröttna på. Ord som aldrig blir utslitna. Ord som ringer lika ljuvt i mina öron idag som de gjorde den där första dagen de uttalades för tre år och ett par månader sedan. Ord som har kvar sin kraft. Ord som inte behöver förstärkas. Ord som inte kan förstärkas, eftersom de redan är det största. Ord som vi bedyrade inför Gud och en församling i somras.

Jag älskar Dig!

Om trötthet

2009-10-29T23:14:00.003+01:00

Ikväll är min kära make ute på galej. Hela företaget han jobbar på är och kör Go-Cart och äter middag. Jag lovade att jag skulle hämta hem min kära make när de hade haft kul klart. Men så började klockan bli sent, och den här frun kände att ögonlocken började falla för gravitationen. Och efter en kort sms-konversation så bestämdes det att maken skulle fixa hem sig själv (100 spänn på att han tar en taxi). Frun skulle således kunna gå och lägga sig. Och plötsligt verkar det som om gravitationen slutat verka, väldigt lokalt, just där mina ögonlock befinner sig. Inte trött alls längre.

Så nu är frågan, ska jag säga till maken att jag kan hämta honom, med risken att bli svintrött omedelbart när budskapet är framfört. Eller ska jag ligga här hemma och glo i taket tills han kommer hem?

Det är svåra beslut man tampas med i äktenskapet, minsann!

Om reklam

2009-10-29T17:19:00.002+01:00

I en reklamfilm för hårfärg som är aktuell nu är en känd svensk skådespelerska frontfiguren. I denna reklamfilm pratar hon med sin mamma, som man inte får se. Alla som har lite koll vet att skådespelerskans mamma i verkligheten är en känd skådespelerska hon också.

Då kan man, om man tänker som jag, undra vad poängen är med att tilltala en känd person som inte visas i bild i en reklamfilm. Ville man ha med mamman också men hade inte råd med båda, eller att skriva om manus? Eller försöker man bara få skådespelerskan i reklamen att verka ännu dummare?

Om jackor

2009-10-28T23:25:00.002+01:00

Kvällens outfit, inifrån och ut.

Pyamasjacka
Munkjacka
Regnjacka

Rustad för livet.

Om säkerhet

2009-10-28T20:31:00.002+01:00

Jag kollar på TV, Stockholm-Arlanda.

Lite flygplatsminnen dyker upp. Som den där gången i Schweiz när någon glömt sitt handbagage, och stigit på planet utan det. Sällan har jag sett sådan panik i ögonen på folk som när jag sa till personalen att det stod en svart väska mitt på golvet, och att det verkade som om det var någon som glömt den. Panik var ordet. Tack och lov så var det bara en helt vanlig människa som glömt sin väska. Ingen terrorist. Den gången.

Men hur farligt skulle det kunna vara? Säkerhetskontrollerna är ju så säkra. Jag menar, alla vet ju att vätskor exploderar om de inte ligger i en enliterspåse, och att man kan döda folk med hårklämmor och nagelsaxar. Men de där plastbesticken som de delar ut på planet, de blir ju inte ett dugg vassa om man bryter dem. Ingen skulle väl kunna dö för att någon sticker en sådan i lämplig artär? Och visst är det väl så att de kemikalier som faktiskt exploderar, de behöver man inte ha så mycket av, och allra helst i små flaskor och sedan blanda dem? Eller? Jag menar, en bit natrium, stor som en sockerbit, och helt vanligt kranvatten brinner värre än, säg en plomberad flaska CocaCola. Men så säljer de ju inte natrium innanför säkerhetskontrollen heller.

Om någon tycker att jag delat ut olämpliga idéer nu, så kan jag meddela att ovanstående är högstadiekemi (=grundskola = sådant som alla svenskar ska kunna) och gällande besticken så är det empiriska undersökningar som ligger bakom slutsatsen att de är vassa. Inga människor eller djur har kommit till skada.

Om I-landsproblem

2009-10-28T16:49:00.003+01:00

Jag har inte obegränsat med pengar.

Jag har en väääldigt god vän som fyller år.

Jag är besatt av Juicy Fruit, tunnbröd med baconost och CocaCola.

Och nä, det blev inte roligare än såhär idag. Heller.

Om att shoppa med maken

2009-10-25T23:11:00.002+01:00

Min kära make hatar att handla. Det enda undantaget är teknik. Det älskar han. Men kläder och skor och sådana grejer det är pesten för honom, och när han säger att vi måste åka och köpa nya skor, då menar han det - verkligen. Denna gång var det inte bara skor, det var även byxor som skulle inhandlas. Alltså var läget riktigt akut.

Väl i köpcentrat så går han och ser duktigt bajsnödig ut. Snabbt som tusan in på Ecco, två provade par skor och en dryg tusenlapp senare styrde vi kosan mot Dressman. Där letar han upp ett par byxor, och kilar sedan in i en provhytt. Väl där inne, när han står i kalsongerna klämmer han ur sig att han nog vill ha lite fler par byxor än ett, och ber mig springa och hämta. Och så var de lite små, lite stora, bra - men jag vill ha svarta, inte så ljusa jeans... och så håller det på. Och när han står där inne i provhytten, och jag springer runt som en tok för att hitta byxor i rätt färg, modell och storlek åt honom, ja då är det inga sura miner. Nädå, till och med ett leende kan mannen klämma ur sig i det läget!

En jävligt snäll fru, det har han iallafall, och ännu snällare blev hon sedan hon utrustats med ett par gummistövlar. Fru med torra fötter, det är en snäll fru!

Hur man förstör en helg?

2009-10-24T19:44:00.000+02:00

Man jobbar...

Om Proviva

2009-10-22T10:47:00.002+02:00

Proviva är gott och nyttigt.

Bär är goda och nyttiga, och i sommar har jag haft dille på blåbär. Besatthet skulle man kunna kalla det.

Alla Proviva-smakerna smakar bär. Mango smakar mango. Jordgubb smakar jordgubb och så vidare.

Men varför smakar inte blåbärs-Provivan blåbär, utan blåbärskräm? Helt ointensiv.

~~Morgonens~~ Förmiddagens antiklimax.

Lite överlevnadstips

2009-10-22T10:18:00.002+02:00

Om man känner att livet börjar gå i samma gängor, dag ut och dag in, och att man liksom inte kommer någonstans med de stampade jordgolv som kallas livet.

Då rekommenderar jag följande:

Tag en god vän, ett underbart barn, tre galna djur och toppa med lite friskluft. Stöt och blöt samtliga ämnen, skratta och berätta hemligheter, analysera och ät en pizza. Avrunda det hela med en god kopp te och lite datortrassel.

Efter detta kommer du troligen ha kvar alla dina problem, du kommer vara i samma gängor och stampa lika envetet. Men, du kommer att känna dig mycket bättre till mods och ha ett uns energi över till att smörja upp valfri... öh... gänga. Typ.

Om bevis

2009-10-21T19:55:00.004+02:00

Det tjatas ju en del om agility och hundträning i den här bloggen... Tänkte att det är bäst att bjuda på lite bildbevis, annars tror ni kanske att jag hittar på.

Om beroende

2009-10-21T11:41:00.002+02:00

Det är hemskt vad man är beroende av tekniken man använder.

Internet. Jag har begåvat mig med en iPhone, och har således internet i fickan alltid. Det är bara att tuta och köra, även om det vissa gånger är mer tuta än köra på grund av dålig (läs: långsam) täckning. Hemma har vi dunderlina, det säger bara WROOOOM liksom. Man kollar grejer på nätet, pratar lite med folk, läser bloggar, skriver blogg lite då och då, ja ni vet. I fredags rasade servern som står i vår garderob. Den jobbar som mail- och filserver samt router. När den dör, dör allt. Inget internet. Ingen mail. Inga av de (självklart helt lagliga) nedladdade tv-serier vi brukar titta på. Just denna helgen har vi ju sysselsatt oss med lite andra trevligheter än att sitta i soffan med varsin laptop i knät, och internet löste vi ganska snabbt ändå. Men fem dagar senare kliade det som fan i kolla-mailen-nerven. Måste. Kolla. Mailen. NU!

Snäll, underbar och utarbetad make sitter uppe nästan hela natten för att fixa. Han fixar. Hustru glad. Gör som hon blir tillsagd, men det fungerar inte. Ringer och stör maken på jobbet, han säger, frun fixar och så rasslar det till. 879 olästa mail. My god, tänkte jag, och undrade var min popularitet kom från. Något jag sagt? Gjort? Tänkt? Ett par nanosekunder senare landade jag i verkligheten och insåg att mina 879 olästa mail var alla mail jag hade i mailboxen, inte bara nya alltså. Inte så populär, med andra ord. Och i denna härligheten har alla datum och tidpunkt för alla mail blivit satt till Idag, 01.37.

Hatkärlek? Javisst!

Om lite av varje

2009-10-20T09:20:00.002+02:00

I fredags morse fick jag vaccin mot den nya influensan. På kvällen hade vi kräftskiva. Vi har inte hunnit med det förrän nu. Jag hade lite ont i armen och gnällde lite, parallellt med kräftorna, räkorna och aiolin samt den superba Västerbottenpajen. Sedan bäddade jag ner mig. Feber och ont i hela kroppen. Baconfebern Light. Trevlig värdinna man är - nej. Tur att man har gäster som roar sig själva, och maken. Nu undrar ni, ångrar du att du vaccinerade dig? Nej, svarar jag då, om jag reagerar såhär på försvagat smittoämne i liten dos, så vågar jag inte ens tänka på hur jag skulle må om jag blivit smittad som vanligt.

Gott folk - Vaccinera er!

Vi har faktisk haft en ledig långhelg tillsammans. Hunnit med massor, utöver vaccin och baconfeber. Städa, röja, sortera, fixa, dona, rasta hunden, handla, planera och programmera. Tillsammans. Mycket roligare då. Maken har också lämnat in tidrapport för föregående månad. 240 arbetade timmar. Kanske inte så konstigt att jag känt mig lite ensam här hemma. Han har ju dessutom gjort sin plikt som ordförande i bostadsrättsföreningen.

Vi har haft finbesök också i helgen (utöver kräftskivebesökarna då). Bästa vännen med familj tittade inom efter att ha tränat med sin hund på dessa sydliga breddgrader. Vi hoppas att det blir en tradition. Mycket trevligt.

I förra veckan var det slut på agilityträningen. I helgen som gick träffades vi som tränat ihop och tränade själva. Jag brukar ju ha med mig en utvilad hund. Det hade jag inte i helgen, och åter igen fick jag bekräftat för mig att han vilar sig i form.

Jag tror på att vi inte blir utsatta för mer än vi kan klara av. Det fick jag också bekräftat i helgen. Varför skulle annars makens älskade server rasa under en långhelg? Krisen i Mellanöstern var ju löst och han hade ju hur mycket tid över som helst, typ. Tyvärr, för honom och alla som har mailkonto hos oss, så har min man en krävande fru, så det har inte hunnit bli åtgärdat ännu. Håll uuuut. Jag är också utan mail...

Om sug

2009-10-14T22:22:00.002+02:00

I hela mitt liv har jag ätit konstiga saker, och ibland fått ett sug efter något. Ofta inträffar dessa två ganska tätt inpå varandra. Sådant som folk berättar att de upplever när de är gravida, sådan har jag varit hela livet. Jag tror jag var 12 den första gången någon frågade om jag var gravid på grund av vad jag åt.

Idag är det Gimmi Chokladmjölk och jäst.

Måste. Ha.

Maken tror att den dag jag blir gravid så kommer jag äta precis som vanligt folk. Jag tvivlar.

Om en arbetsnarkoman

2009-10-14T21:17:00.002+02:00

Jag må vara kommunalt anställd, med alla bekvämligheter och fördomar det innebär.

Det är inte min man. Han jobbar typ alltid.

Ingen tid för att ta hand om frun, klia på ryggen, boosta ego, prata, leka vuxna vertikallekar, äta middag (som ej är inhandlad på McDonalds), smörja fötter...

Det enda vi gjort ihop den senaste veckan är att trycka på SNOOZE på varsin iPhone under en timme på morgonen.

Det suger energin ur hustrun.

Men nu är det tydligen fred i Mellanöstern, så nu ska han bara lösa klimatfrågan och finanskrisen också innan det blir normala arbetstider igen.

Någon som har en hobby och lite sexleksaker att låna ut?

Om facket

2009-10-09T23:30:00.002+02:00

Jag är inte medlem i facket.

Jag har allvarliga problem med fackrörelsen i detta land. Principiellt och ideologiskt.

I min mening har de spelat ut sin roll, för länge sedan. Det de håller på med nu kallas maktmissbruk.

Facket är en frivillig förening. En frivillig förening ska inte, i min mening, vara det kontrollerande organet för arbetsmiljö. De ska arbeta för en bra arbetsmiljö, och eventuellt ha ombud för att göra så. Men att en frivillig organisation ska kontrollera arbetsmiljön, det tycker jag är rent av vidrigt. Gäller inte arbetsmiljöreglerna för alla, även de som inte är fackligt anslutna?

Facket ska vara en intresseförening för folk som arbetar inom en eller flera kategori/er yrken. Det ska inte vara en politisk organisation. När jag går in på Kommunals hemsida för att kolla upp hur lönerna ligger för mitt yrke i det område jag bor, så vill jag enkelt kunna hitta den informationen, utan att behöva titta på deras reklamkampanj för hur de ska störta den blåa regeringsalliansen. Ett fackförbund ska inte verka politiskt, även om de har sina rötter i politiken.

Facket försöker göra gott genom att sätta upp en massa regler för hur man får lägga schema. Men genom att göra det så saboterar de möjligheter för en bra rapportering. Kvällspersonalen går hem med information, och dagpersonalen får arbeta utan den informationen. Visst är den skriftliga dokumentationen viktigast, men om den kompletteras med muntlig rapport så blir det ännu bättre. Men det sätter facket käppar i hjulen för.

Lite mer välformulerade åsikter om facket finns här. Jag håller med om det också!

Quite frankly, fack you!

Om synvillor

2009-10-09T13:58:00.001+02:00

Hur går vägen bakom skylten?

Om hösten

2009-10-09T13:16:00.002+02:00

Det är en intressant tid på året nu. Hösten.

Framförallt är det väldigt roligt att se vad folk har på sig. En del kommer med full vintermundering, andra ser sommarklädda ut i t-shirt, shorts och sandaler. Samma dag, samma temperatur. Så olika klädsel.

Jag tror det beror på två saker, det uppenbara, hur varm man är i sig själv. Men också vilken tid på dygnet man stigit upp. Lite kläder = sovmorgon. Vintermundering = uppe i ottan.

Om att skrika sig hes

2009-10-05T19:40:00.002+02:00

Jag gick på stan idag. Jag gör det lite oftare nu när jag passerar centrum varje dag efter jobbet. Hur som helst så mötte jag idag en familj med ett styck barn i en vagn. Barnet skrek för full hals, och föräldrarna bara fortsatte. Jag hajade till och tänkte att de där föräldrarna verkligen anammar att ignorera oönskade beteenden. Tills jag såg dem prata teckenspråk med varandra.

På tal om teckenspråk så fick jag för ett tag sedan lära mig att det inte alls heter att tala teckenspråk. Man talar ju liksom inte. Det heter att man tecknar. Men om jag säger att två personer tecknar till varandra, låter inte det mer som om de ritar små lappar till varandra?

Kanelbullens dag

2009-10-04T17:59:00.002+02:00

Min mamma är mästare på bullar, och om jag får säga det själv så vansläktas jag inte helt och hållet...

Om fördomar

2009-10-04T12:14:00.003+02:00

Jag har jättemånga fördomar. Massor. Men jag väljer att inte agera efter dem.

I trafiken är jag nog den mest fördomsfulla person som finns. Jag och maken brukar gissa vilken typ av förare som kör framförvarande bil. Detta baserat på bilmodell, färg, hur personen kör, hur personen inte kör och ren instinkt. I 90% av fallen har vi rätt. Lite hemskt, faktiskt.

Idag skulle jag titta på agilitytävling. Den var igår. Så jag körde hem igen.

Nu sitter jag och slösurfar. Internet är bra för fördomsfulla människor. Det finns bekräftelse för allt, och motsägelser.

Men helt ärligt, om man ska jobba med medborgarkontakter i riksdagen. Borde man inte kunna hantera svenska språket i skrift då? Grundläggande saker som att man har ett mellanrum mellan punkten och nästa bokstav efter en punkt ska vara stor. Eller?

Om dubelmoral

2009-10-03T17:51:00.003+02:00

Jag har ju varit på hundkurs idag. Och för tillfället sitter jag och tänker genom kursen. Analyserar, liksom. Jag kommer på mig själv med att sitta och bita ihop käkarna och bli riktigt irriterad. Anledningen till det är dubbelmoral.

Denna ständiga jävla dubbelmoral.

Idag på kursen fick jag inte använda min klicker, de sa att det skulle störa de andra ekipagen.

Idag på kursen sa de att visst var löptikar välkomna, en del i kursen är ju att hantera störande moment.

Nu sitter jag och undrar om inte risken finns att man möter en som klickar med sin hund i vardagen? Och varför är en typ av störning bra och en annan dålig?

Idag på kursen sa de att man ska ha med sig en leksak, gärna en pipleksak.

Och så var det ju det där med att jag inte fick använda klickern.

Kära läsare, vad stör mest? En pipleksak eller ett klick?

På kursen idag sa de att vi skulle prata med våra hundar för att hålla kontakten med dem.

Senare på samma kurs fick vi bannor för att vi pratade med våra hundar så mycket. Trodde vi verkligen att de skulle förstå vad vi sa?

På kursen idag sa de att hundar inte lyssnar på vad man säger, utan i vilket tonläge man säger saker. Spelar det då någon roll om man rabblar kladdkakerecept för sin hund på banan i träningssyfte för att hålla kontakten? Och kan någon, snälla, förklara för mig hur det kommer sig att min hund sitter stilla och tittar på mig medan jag rabblar alla ord jag kan komma på som börjar på V tills jag säger "Vassego", då han hugger in på sin mat. Han förstår ju inte ord, hur fan kan det gå till?

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra med dessa frågor. Maila dem till folket som håller i kursen, eller ta upp dem vid nästa träningstillfälle. Det finns ju för och nackdelar med båda delar. Om jag mailar, så får jag svar nu, de kan svara i lugn och ro och jag behöver inte riskera att bli uppfattad som obstinat. Men om jag tar upp det vid nästa kurstillfälle så kan gruppen diskutera störning och olika typer av sådan, och så får jag se deras miner när jag ifrågasätter dem.

Tyvärr är det mest negativa tankar om den där kursen nu. Och parallellt med irritationen funderar jag på hur jag ska kunna vända denna träning till något positivt, och inte ta bort all den glädje som finns i träningen på agilityn. Jag vill ha samma glädje när jag tränar lydnad med min hund. Jag vill uppmuntra hans passivitet när han är passiv och uppmuntra hans glädje och vilja när han är glad och vill. Berömma det som är bra när han gör det självmant, och därmed få honom att vilja göra så oftare. Klickermetodik helt enkelt.

Jag ska nog maila det där om klickern...

Sen får vi ladda upp lite annorlunda inför nästa pass, lite mindre vila och lite mer uppvärmning. Tvärt om mot agilityn.

Det här kommer ju bli skitbra, eller hur? Visst?

Glömde ju nästan...

På tal om dubbelmoral så måste följande lilla anekdot berättas. Det hela utspelar sig i en sal på Fysicum i Lund hösten 2005. Carl-Erik Magnusson visade ett experiment om den fotoelektriska effekten. För er som inte orkar klicka på länkar, eller inte förstår innehållet, kan jag berätta att man laddar upp något med statisk elektricitet (som när man gnuggar en ballong mot håret och sedan kan fästa den i taket) och experimenterar med. För att göra detta använder man ett kattskinn.

"Gott folk, man får inte producera kattskinn i Sverige, det klassas som djurplågeri. Därför köper vi våra kattskinn från Polen. Vad kallas det? Dubbelmoral, ja!"

"Nu tar jag min svenska dubbelmoral och gnider den polska katten"

Häpp!

Världens mesta Malin?

2009-10-03T16:25:00.005+02:00

Kul att du frågar!

De fyller år idag, allihopa.

Om insikter

2009-10-03T15:35:00.004+02:00

Maken har varit lite ur form de senaste dagarna. Haft huvudvärk och för en gångs skull beklagat sig lite. Som den underbara och fantastiska fru jag är så räknade jag snabbt ut att lördagen och den avslappning det innebär skulle däcka honom, och att han inte skulle kunna följa med och kolla på kursen i Allmänlydnad som jag och den prickiga hunden skulle infinna oss på idag.

Maken skrattade lite åt mig när jag sa det, skojade om att jag säkert skulle få rätt, men det syntes på honom att han inte riktigt trodde det.

Jag kom nyss hem från nämnda kurs. Gissa var maken befinner sig?

Men jag behövde inte säga, vad var det jag sa? Det gjorde han åt mig. Fan, du fick rätt iallafall, sa han. Det tog lite udden av att ha rätt, denna gången också!